”Jämställ homo- och heterosexuella närmanden”

Mördad för sin läggning

Straffskärpningsregeln kom 1994 och till en början stod det ”om motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt, eller etnisk ursprung, trosbekännelse eller liknande omständighet”. Så skall lagen användas. Vi räknades in som ”liknande omständighet” fram till 2002 då sexuell läggning las till. Lagen skulle alltså kunna ha använts vid mordet på ishockeyspelaren Peter Karlsson 1995. Mer än 30 bögar har blivit mördade de senaste 20 åren, utsatta för grymma hatbrott. 2005 blev tre homosexuella mördade Anton, Bengt och Urban och 2006 blev Lars mördad i Umeå.

QX.se har pratat med överåklagare Sven-Erik Alhem som är en av de åklagare som har särskilt tillsynsansvar för hatbrott. Vi har ställt frågor om vad han tycker om att gärningsmännen får ett lägre straff för att de hävdar närmanden.
Vi har även pratat med Görel Granström, lektor i juridik på Umeå Universitet. Hon arbetar med att se över olika domar för att se hur offer för homofobiska hatbrott bemöts av rättsväsendet.

– Vi har kämpat för att Straffskärpningsregeln ska användas. Vi har sagt att åklagaren ska ange straffskärpningsgrunden i sin gärningsbeskrivning när det finns fog för det och åberopa regeln och på så sätt ”tvinga” domstolen att ta ställning. Det är vår policy, säger Sven-Erik.

Varje år anmäls flera hatbrott på grund av sexuell läggning. 2004 var det en ökning med 117 % när det gäller homofobiska hatbrott. Mellan 2004 och 2005 var det en minskning med 8 % för anmälningar med homofobiska hatbrott. Siffrorna kan bero på faktiska hatbrott men kan även bero på att metoden att samla in anmälningar på ändrades av Säpo år 2004 och sen har Brå använt sig av samma metod vid övertagandet.

Mörkertalet kan antas vara mycket stort. Många på Qruiser har berättat för mig att de råkat ut för hatbrott som de inte polisanmält. De som säger att de anmäler gör det vid mycket allvarliga misshandelsfall, om ens då.

Många anmäler inte brottet på grund av rädsla för hur polisen ska reagera. Sven-Erik Alhem menar att polisens bemötande av ett brottsoffer är vikigt.
– Det är vikigt att polismannen är sympatisk, gör ett gott intryck och på så sätt inger förtroende för anmälaren. Den som vill anmäla en misshandel och möter en polis som intresserar sig för motivbilden kan tänka sig att avslöja sin homosexualitet, även om han inte är öppet homosexuell. Han kan säga att han tror sig ha blivit misshandlad just på grund av sin homosexuallitet, ”jag tror faktiskt att jag blev misshandlad för att jag är homosexuell”.

Sven-Erik får frågan om vad han tycker om att så kallade närmanden kan ses förmildrande omständighet. I exempelvis Bengt Janson-mordet sågs det påstådda närmandet nästan som en förmildrande omständighet, mördaren fick tio års fängelse.

– Det är en gammaldags uppfattning, som jag vet att jag har sett i domar genom åren. Att man närmast ser det homosexuella närmandet som något som man har en rättighet att freda sig emot. Ett homosexuellt närmande borde jämställas med ett heterosexuellt närmande. Om du går fram till en servitris och säger ”Får jag bjuda dig på middag ikväll och dansa med dig” är det naturligtvis också ett närmande och en invit. Men säger hon då ”Tack, jag avstår gärna”, så är detta ett närmande som kvinnan avstyr och kan aldrig någonsin försvara ett våldsamt angrepp mot mannen, bara för att ett närmande har skett.

– Men om man tänker sig det homosexuella närmandet, där en man närmar sig en annan man. Då blir det ofta någon slags tanke hos den som blir ”utsatt” att han har rätt att slå ner den som gör närmandet. Detta trots att det egentligen inte är något integritetskränkande i det, utan bara ett sätt att skapa kontakt. Man måste informera människor så att de ser likheten och att det jämställs med ett heterosexuellt närmande. Vi kan aldrig acceptera att man inte har samma rätt att närma sig en person av samma kön. Då blir det ingen jämställdhet. En sådan inställning innebär egentligen att man har en fördom.

Görel var involverad i rättsprocessen runt mordet på Lars Mikaelsson i Umeå 2006 där mördaren Martin sansat och systematiskt halshögg sitt offer. Lars var en homosexuell och döv pingstvän. När huvudet var lossat från kroppen placerar Martin det på en blompiedestal. På köksbordet ristar han in ”BÖG1”, för en eventuell fortsättning på dödandet av bögar.

– Detta ansågs inte vara hatbrott av rätten trots att åklagaren framhöll att det var tydligt, säger Görel.

Inte ens vid andra uppenbara hatbrott används lagen. 15 åriga Anton blev mördad av två ungdomar från högerextrema Nationaldemokraternas ungdomsförbund. De ”nationella” ropade bögdjävel medan de mördade honom och trots detta använde sig inte åklagaren av straffskärpningsregeln i sin stämningsansökan.

– Rätten kommer fram till att Kalle, 13-årigen som inte blev fälld, hade utvecklat ett hat mot Anton. Hatet byggde på att gärningsmännen trodde att Anton var bög och detta var något som Kalle uppenbarligen avskydde. Kalle var inte ensam om att mörda Anton, mordet begick han med Björn 15 år, som blev fälld.

De båda ”nationella” var goda vänner och även Björn var medlem i Nationaldemokraternas ungdomsförbund enligt Kalle. Det enda Björn visste om Anton var att han kanske var bög. Detta var nog för att döda Anton.

– Straffskärpningsregeln tas inte upp och oavsett om Anton var bög eller inte så hade de kunnat använda paragrafen. Björn hade uppfattningen att om Anton var bög så var det ett tillräckligt motiv för att misshandla Anton. Motivet finns ju hos gärningsmännen och motivet har man inte tagit fasta på. Här är det tydligt frågan om ett hatbrott, eftersom de har visat på en avsky mot homosexuella i allmänhet och Anton i synnerhet, säger Görel Granström.

Om Björn hade varit vuxen hade fängelsestraffet blivit mellan fem till sex år. Rätten resonerar inte alls om att det skulle finnas en försvårande omständighet.
Jag känner när jag läser polisförhören att Anton smutskastas av polisen. I Expressen står det att polisen inte ser något motiv för mordet. Detta till trots att Kalle säger att han ”hatar” Anton. Polisen frågar varför Kalle hatar Anton och han svarar att ”Anton är sinnessjuk, dum i huvudet och ser ut som en tjej”. Kalle upprepar i de flesta förhören att Anton var bög och att Björn visste om detta

– Motivet bakom mordet är ännu oklart. Vi måste genomföra ytterligare förhör för att få det klarlagt, säger polisen Christer Sjöblom i Expressen den 18 januari 2005. Kammaråklagare Anita Glad verkar inte heller säker på motivet i media. I vilket fall åberopar hon inte straffskärpningsregeln i mordet på Anton.
I Sverige har vi bra lagar. Men en bra lag är ingen lag om den inte används. Åklagarna måste bli bättre på att identifiera hatbrott och använda sig av straffskärpningsregeln. Och nämndemän och domare måste sluta se påstådda närmanden som en förmildrande omständighet. Som Sven-Erik säger kan ”vi kan aldrig acceptera att man inte har samma rätt att närma sig en person av samma kön. Då blir det ingen jämställdhet. En sådan inställning innebär egentligen att man har en fördom.”

http://www.qx.se/nyheter/index.php?lista=fri&text=m%F6rdad+f%F6r+sin+l%E4ggning

Källa: Artikelserien Mördad för sin läggning

Publicerad: 2007-06-28 19:31:27