Elisabeth och Norrköping gör det igen!

”In Hate We Trust”

Bengt Cete (mp), ordförande i Kultur- och fritidsnämnden, invigde stolt utställningen och avslutade sitt tal med orden:
-All kärlek är bra kärlek. Det enda farliga är bristen på kärlek!
Han menar att utställningen betyder oerhört mycket för Norrköping som stad.
– Elisabeth Ohlson Wallin är en mycket erkänd konstnär. Att vi återigen får härbärgera en av hennes utställningar ser jag som en kvalitetsstämpel för oss, säger han.

Utställningen består av åtta fotografier, alla skildrande olika hatbrott mot HBT-personer. Bilderna är mörka, både bildligt uttryckt och rent visuellt. Elisabeth har använt sig av en barock ljussättning och bildspråk. Hon säger att det ger henne utrymme för att addera fiction i bilderna. Barockens bildspråk är fyllt av symboler, ofta symboler för död och liv. Elisabeth har alltid använt sig av ett rikt symbolspråk i sin konst, i samband med Ecce Homo kritiserades hon för mängden kitschiga symboler. Nu är kitschen nästan bortblåst, istället visar bilderna ett nästan sakralt fokus på kroppar, understött av den ljusdunkel-teknik som är hämtad från barockmålningarna. Symbolerna består istället för kitsch av detaljer som ett ljus som blåses ut, en erotisk utbuktning under kardinalskåpan, ett belyst brev med ett dödshot. Symboler för död och liv. Men Elisabeth tycker inte att hon har anpassat sig till kritiken mot hennes kitschighet.
– Jag har nog snarare utvecklats tekniskt. Jag har alltid velat göra bilder som utgår från Caravaggios ljussättning, berättar hon. Hon menar att den speciella ljussättningen lämpade sig väl för temat.
-Jag ville åt det dova, det som gjorde bilden mer otäck, säger hon.

Bilderna är otäcka och brutala, museet avråder till och med barn under sex år från att se utställningen, efter att ha konsulterat en barnterapeut. Samtidigt blir våldet uthärdligt, genom att bilderna ändå är vackra och har ett tydligt klassiskt bildspråk som många känner igen. Stämningen bland besökarna är nästan andaktsfull, Eva Dahlgrens musikslinga och den dämpade belysningen bidrar säkert. Ändå märks det att de nästan trehundra besökarna är tagna. Bilderna skildrar våldtäkter, internet-dejter som slutar i misshandel, mordhot, avvisning av iranska flyktingar. Med titlar som ”Halshuggning”, ”Våldtäkt” och ”Mordhot” blir den brutala samtidsverkligheten uppenbar, bakom den polerat konstnärliga fasaden.
En besökare kommenterar att bilderna är tunga och visar på en trist verklighet. En annan menar att det är spännande och viktiga bilder, som behöver visas eftersom det är viktigt att visa våldet även när det riktas mot en mindre grupp. Ingen är upprörd, ingen menar att den bild som skildrar Åke Greens predikan, ”Halleluja 2005”, är förföljelse av kristna. Det är annars den kritik som Elisabeth Ohlson Wallin förföljts av sedan ”Ecce Homo”. Hon är därför noga med att under vernissagen påpeka att hennes kritik av den kristna extremhögern inte omfattar alla kristna, och att hon kritiserar inifrån, som kristen med bakgrund i kyrkan.

Christer Dominder, museichef, menar att valet av ”In Hate We Trust” passar in i museets uppdrag att skildra mångfald. Han säger att eftersom museet ska skildra kulturarvet, och det består både av historia men också samtid, är utställningen ett bra val. Han tillägger att man har tänkt extra på säkerheten, men att man är glad att den inte behövdes under vernissagen. Utställningen är inbokad runt om i Sverige en bra bit in på nästa år. Oavsett om den också blir föremål för våldsamma demonstrationer eller inte kommer den säkerligen bli omtalad, förhoppningsvis både utifrån sina politiska ambitioner och utifrån bildernas konstnärliga kvalitéer.”

http://www.norrkoping.se/kultur-fritid/museer/stadsmuseum/utstallningar/kommande/hate/

Källa: Norrköpings stadsmuseum

Publicerad: 2007-01-29 22:00:00