Ex-pojkvänner reagerar på frisläppande av 28-åring

HD-dom

Förra året blev han genom medias smutskastning känd som ”hiv-mannen” över hela Sverige. Han dömdes i tingsrätt och hovrätt till fleråriga fängelsestraff, men nu släpps den idag 28-årige ”Kristian” fri från häktet i väntan på vad som kan bli en rejäl straffsänkning. Hans tidigare pojkvänner uttalar sig nu om domen, smittskyddslagen och mycket annat.

”Kristian” var tillsammans med ”Per” i mer än tre år, och med ”Erik” i cirka tio månader. Särskilt Per är skeptisk till beslutet att släppa hans ex-pojkvän på fri fot i väntan på nästa dom:
– Ja, det är omtumlande, menar han. Man blir osäker på rättssamhället, eftersom det verkar som att man göra vilket brott som helst och sedan släppas fri. Jag är också besviken på RFSL, och förstår inte hur ett förbund som säger sig vara för ett likaberättigande av alla människor kan ta parti för en sida såsom de gjorde.
Erik är något mildare i sitt utlåtande över domen:
– Han (Kristian) har ju på ett vis redan fått ett straff. Han är ju inte en farlig människa på det viset; det vore bättre om han istället fick vård.
Advokat Leif Silbersky förklarar varför högsta domstolen valt att släppa 28-åringen ur häktet i väntan på dom:
– Det innebär att domstolen kan tänka sig att han antingen fått ett för långt straff i hovrätten eller att han bör frikännas helt. Man kan också tänka sig att HD anser att det räcker med frihetsberövandet som han fått genom den långa häktningstiden. Om han helt frikänns kan han få ersättning från staten för olaga frihetsberövande.

Första gången jag intervjuar de båda ex-pojkvännerna är i december 2003, kort efter det att Kristians fall fått prövningstillstånd i högsta domstolen, samt efter det att propositionen till ny smittskyddslag lagts fram. Följaktligen är det också dessa teman de första samtalen kom att handla om mestadels.
– Visst ska det vara bådas ansvar att skydda sig, men har man haft förhållande ett längre tag börjar man ha oskyddat sex och då måste den smittade berätta, menade Erik, Kristians senaste ex-pojkvän. Jag fattar inte att Kristian kunde utsätta mig för det här.
Erik var för övrigt den som till sist anmälde Kristian, kort efter det att de gjort slut och alldeles i samband med att Kristian börjat dejta en ny kille.
– Jag var rädd att han skulle göra likadant mot den nye killen som mot mig, det vill säga undlåta att berätta om sin sjukdom. Jag anförtrodde en läkare om det hela, och han rådde mig att anmäla Kristian.

Per, som i tidningen Expressen nyligen berättade att haft ångest och mardrömmar kring att Kristian skulle komma tillbaka och hämnas, tyckte annars inte att den förra domen mot ex-pojkvännen i hovrätten var för hård. Kristian fick då tre års fängelse och 642 000 kronor i böter.
– Nej, jag tycker inte det var för hårt med tanke på hur många utsatta människor som Kristian var med, till och med under tiden vi var tillsammans. Det finns säkert ytterligare offer. Men istället för fängelse borde han ha fått sluten vård. Han borde ju ha fått lära sig hantera den här sjukdomen för länge sedan.
Det tyckte Erik också:
– Jag har aldrig tyckt att Kristian ska ha fängelse, utan att han bör få vård istället.

Såväl Per som Erik stödjer den nya smittskyddslagen. Per pratar om hur viktigt det är med just upplysningsbiten, att man måste berätta för sin partner om man har hiv:
– Ja, annars har man ju inte ett fritt val, till exempel om kondomen skulle spricka. Om den smittade då inte har talat om att han eller hon har hiv, kanske man dels inte skulle veta om man har blivit smittad, dels skulle smittan kunna spridas mycket snabbare än om den smittade berättat från början.
Erik säger sig förstå att det måste vara svårt att berätta om man fått sjukdomen, men att det kanske går bättre om man dejtar en kille ett längre tag, för att få honom att förstå.
– Vi ska vara glada i Sverige att vi har en smittskyddslag, hävdar Erik. Vore jag hiv-smittad skulle jag ändå anpassa mig efter de regler som finns. Jämför med en influensa, till exempel; jag skulle ju inte vilja smitta andra om jag hade influensa, utan skulle berätta att jag hade det samt stanna hemma från jobbet.

Men ska man då som hiv-positiv tvingas ge upp möjligheten att träffa någon ute för en kväll? Skall man inte få ha tillfälligt sex med någon man träffat – skyddat, om än utan att berätta? Och finns inte risken kvar att den man dejtat lämnar en när man berättar att man är smittad, även om man lärt känna varandra genom långvarig dejting?
– Vi kan inte döma någon bara för att han eller hon är ute på krogen för att få sex, menar Erik. Den enda vi kan döma är den som gör det trots hiv-smitta, utan att tala om det bara för att han eller hon vill ha sex.
– Jag tror att man får ge upp det där med one night-stands som smittad, säger Per mer kategoriskt. Man måste vara rädd om sig själv och sin omgivning. Men tycker man människan är snygg, snäll med mera, så spelar det inte så stor roll att han är smittad. Därför är det bäst att berätta.

Fotnot: Kristian, Erik och Per är fingerade namn. De har använts i konsekvens med namnen i en artikel om Kristian i RFSL:s tidning Kom Ut! förra året.

Publicerad: 2004-02-20 12:50:07