Porrindustrins pepparkaksgubbar

Krönika

Varje dag får jag meddelande från någon som undrar hur stora mina fötter är, om vi kan brottas, om man får dra och bita i mina bröstvårtor, om man får klä mig i bebisdräkt, polisuniform, strumpbyxor eller köpa mina använda kalsonger, eller varför inte trosor, om jag gillar lack, gummi, latex, metall, smärta, piskor, kiss och bajs, bli spottad på, i gyttja, eller på en moped, i skogen, med tre asiater, nära en ICA-affär.

På Internet är allt tillåtet och förlåtet. Det är fantasiernas värld. Och attributens, förstås. Här kan alla ragga, och skjuta, bakom mask. Här kan vi välja vad vi ska visa, se och söka. Om vi vill vara Gustav III eller Pamela. Vi kan alla leka porrstjärnor och vara objekt för fantasier. Och det finns ingen tid för känslor, smekningar eller ömhet.
Alla har vi ju våra fantasier, vissa mer komplicerade än andra. Ju mindre någon vet om dig, desto oftare blir du objektet för den personens fantasier. Det är därför singelbögar på kåtjakt vill ha en tyst, pantad kille. Ju mindre han säger, desto enklare blir det att fylla honom med fantasin, och klä honom i vår stereotypa tankebild. Någon som tänt på en turist, någon gång? En pladdrande bög med åsikter avsexualiseras snabbt.

Det är porrindustrin bra på. De tar heterosexuella killar från Ohio och klär de i homosexuella uniformer. Det är som att baka pepparkakor. Köp en degklump på ICA, stöp den i former, hårdbränn i ugnen och knapra på dem framför TV:n till jul.
Eller så här: ställer jag mig i baren med tungan i mungipan och ser lite skelögd ut, bryter på svenska på gränsen till ryska, och suger på vodkadrinken med putande läppar fyller jag en fantasi i Miami. ”Me truckdriver from Sveden.” Reser jag till Oslo med keps på snedden, kukbula i träningsbyxor, nya Nikes och pratar amerikanska så fyller jag en annan. ”Yo, bottoms up.” Och knullar jag ljudlöst och naket på film fyller jag väldigt många. För jag är då en Ken-docka som kan kläs upp på flera sätt, med olika resultat i varje sovrum.

Sex är i dag en stor del av nätet, porr det mest sökta ordet, och dess industri en av de mest lönsamma. Varje fantasi, även dem mest komplexa, kan fyllas blixsnabbt, med precision. Logga in, välj pepparkaka, lock target, knapra, torka tangentbordet. Det är egentligen fantastiskt att moder Samhälle inte förbjudit det stora pepparkakshuset. För i det rymmer allt annat än en man och en kvinna under ett täcke. Den tanken framstår ju idag lika tråkig som två illrar fångade i akten och uppstoppade på Naturhistoriska museet.

Fantasierna och porren är substitut för kärleken, för illrarna, men kan därför aldrig bli lika accepterade av samhället. Men, tro mig, de skänker fler orgasmer till världen.

Jag ska genast gå och baka pepparkakor. Och även om jag inte gillar att bli klädd i bebisdräkt är jag glad att jag kan fylla den fantasin för någon.

Publicerad: 2003-08-19 12:37:05