Sydney rustar för OS

Resa

Våren är i antågande och OS med den. Sydney känns lite sömnigt så här på sen-vintern. Dock börjar folk går ur sina iden och samlas på uteserveringar och fläka ut sig i Hyde Park på lunchrasten och välkomna solen som håller sig ovan horisonten allt längre ju närmare det lider oktober då man väl får anse att sommaren gör sitt inträde. Klädseln på gatorna varierar allt från optimistens bara överkropp och shorts till vårmotståndarens (?) envisa attityd som innebär jacka och halsduk (!).

Invånarna förbereder sig inför det kaos som väntas uppstå när olympiska spelen drar in i staden och pågår 13 september – 2 oktober. Det putsas och fejas på gator och torg, polisen gör razzior mot knarklangare, prostituerade, hallickar och uteliggare, allt för att visa upp ett smakfullt Sydney. De bofasta planerar för fullt hur de ska ta sig till jobbet under spelen (om de nu överhuvudtaget kommer att lyckas med det). Infrastrukturen verkar inte vara den bästa, så att säga. Dessutom så kommer ju det mesta av arrangemangen att ligga utanför själva staden, själva olympiska arenan ligger ca 15 kilometer västerut vid Homebush Bay och exempelvis så avgörs beachvolley ute på Bondi Beach. Så mycket åka kommer det att bli av!

Homostråken utmed Oxford Street lever nog sitt eget liv oavsett om OS är i stan eller inte. Förvisso stiger nog adrenalinet både här och där med tanke på alla atleter som kommer till stan och som också kommer att flanera längs gatan och säkert kommer också en och annan att slinka in på någon av de otaliga mötesplatserna. Dessutom kommer Marathon-loppet att gå på Oxford Street, närmare bestämt delen mellan College Street/Hyde Park till Taylor Square där den drar vidare utmed Flinders Street.
Just nu är i alla fall stämningen väldigt annorlunda jämfört med hur det var under Mardi Gras tidigare i år. Den värsta maniskheten är borta och folk har tid att betrakta varandra, bli betraktade, flirta och kanske även bli lite fysiska.
Servitörer och expediter har tid att lyssna på vad man önskar konsumera (även om det på typiskt Sydney-vis blir fel ändå) och kanske har de även tid att slänga ifrån sig en och annan extra artighetsfras ibland. Downtempo med andra ord och behagligare så!

Caféer som Comity, The Californian och Kink kan man alltid slinka in på under shoppingrundan och få välbehövlig sittplats eftersom de sällan är fullsatta. Det har även medfört en större mix av folk, bögar, straighta, what-ever … bra eller dåligt, vet inte? Café 191 vid Taylor Square har till och med slagit igen för att piffas upp inför SleazeBall i november och förstås Mardi Gras 2001.

Beauchamps däremot ser precis ut som det gjort den senaste tiden och känns som en samlingsplats för ensam-flanörerna som placerar ut sig kring de utspridda borden i den något slitna lokalen. Ett plus är dock den blandning av gäster som dras dit redan sent på eftermiddagen, trendigt klädda och vältrimmade killar minglar med äldre män stiligt uppklädda i slips och kavaj alternativt i VCT-utstyrsel, som vittnar om att de inte besökt en klädaffär sedan 80-talet. En och annan army eller street kille kan man också stöta på. Och, det är totalpackat tidigt på kvällarna!!

Totalpackat är också ordet för Albury Hotel … förresten med världens grabbigaste, charmigaste, vrålsensuella kille i baren. Drag varje kväll och med olika teman och olika drugor som härjar och håller i kvällens program (tror dom i alla fall). Det är på långa vägar After Dark-perfekt och därför också så mansikt och uppskattat. Mycket mixat, heterotjejer som avundsjukt kollar in de vältrimmade kropparna, heterokillar som testosteronstinna kollar in samma kroppar av helt annan anledning och flator och bögar som bara njuter av galenskaperna och vrålar med i showen.

Midnight Shift har startat Cocktail Lounge på övervåningen med en uppsjö av DJs som ska försöka skapa stämning i den lite trista lokalen. Nedervåningen inrymmer en oftast fullpackad poolbar och en högljudd, slamrig videobar som kör Kylie-videor typ var tredje gång känns det som. Gäsp! Även tillhåll för stadens Muscle-Marys enligt säker källa. Då är det roligare att stå och hänga på Stonewall som ligger en bit upp och strategiskt mitt på stritan. Stor, öppen pubbar på nedervåningen och lite intimare cocktailbar (som ibland har tjejkvällar) och VIPbar om man tar trapporna upp. Avspänd stämning oftast kanske mycket tack vare att de har en yngre publik än exempelvis Beauchamps och en total blandning av faghags, flator, kostymkillar, casuals och skins …

The Barracks får väl ses som motsvarigheten till våra skandinaviska SLM-klubbar med minimal belysning, fetishprylar och symboler, obligatoriskt biljardbord och killar uteslutande i jeans och singlets eller flanellskjorta, army eller läder. Temakvällarna under helgerna, Man, Sex och Safe kanske anger tonen för klubben?

Långt ner på gatan, alldeles i början av den, ligger Phoenix, en trappa ner under Lizard Lounge. Bar, biljardbord, flipperspel och ett öppet område som används till att stå och hänga och/eller dansa på. Lokalen har diskreta färger i rött, brunt och lila som ger den en säregen softad atmosfär och som slår de flesta andra barers. Gästerna är en brokig skara bestående av shoppande uttråkade hemmafruar, japanska turister (tror man först i alla fall), från Goa nyligen återvända sig-själv-sökare, queer-brudar och gay-killar. Bra DJs som ger mumma musik både under klubbnatten som under recovery på förmiddagarna. Hit går man definitivt om man är typen som kan dansa loss till typ 67 bpm.
Snett mittemot Phoenix ligger klubben DCM, som verkar sjaskig utvändigt, dött, dött … har de möjligtvis gett upp helt. Det var ingen höjdpunkt under Mardi Gras i alla fall.

Äta bör man annars dör man, jo det känner man ju efter en heldags rännande … om man inte vill ta sig en bit på något av cafeérna så finns det ett antal restauranger där man kan stilla sin hunger. Man kan oftast välja en som har öl och sprit, licensed, eller en där man själv tar med sig drickat, B.Y.O., Bring Your Own. Finns dessutom några som erbjuder en båda möjligheterna. Några som är värda att nämnas är Balkan Seafood, som ligger i den södra delen av gatan ut mot Paddington och som namnet till trots även bjuder kött m m att avnjuta. Och bonus utöver den goda maten kan bli, om man väljer rätt restaurang av de två som finns inom samma kvarter, att som ”extra förrätt” vrålstirra på ”Snyggo”, en manlig, charmig östeuropé som verkar ha gymet som sitt andra hem. Är man av typen som gärna söker sig till en restaurang, som inte bara erbjuder menyn att vila ögonen på, är Burtons i andra änden av Oxford Street en bra val, stillsamt, omsorgsfullt inrett, god mat, bra service, ett vänligt mottagande och kolla in baren …!!! Som ett tredje alternativ, inte långt ifrån Balkan finns Julianos, som har effektiv personal och en välkomnande atmosfär präglad av alla dofter, de oftast pratglada gästerna och den enkla men trevlig inredningen. Italiensk krog där man förstås kan få pasta och diverse ostar att sätta tänderna i men också kompletterat med fisk, skaldjur och kötträtter.

Dessutom finns förstås ytterligare ett antal ställen att besöka, allt från kebaberior, sopp-kök, kinakrogar till thailändskt take-away … det är bara att välja och vraka utifrån vad magen suktar efter.

Vill man gå på ”riktiga” klubbar får man bege sig off-Oxford Street. Home i Cockle Bay Wharf nere i Darling Harbour håller med tre våningar med varierande musik, allt från funk-jazzig house till total hardtrance, från en hop av DJs som ser till att du får det senaste i musikväg. Lokalerna inrymmer också den mest minimalistiska bar ett öga någonsin skådat. Allt i vitt, ljust trä och rostfritt stål och inte ett glas eller en flaska så långt ögat kan nå … Coola ner till jazziga toner på morgontimmarna kan man göra från någon av balkongerna på övervåningen med den ljuvliga utsikten över vattnet.
Club 77 på William Street har sin höjdpunkt på torsdagar då Club Kooky huserar där. Bland gästerna hittar du alla kategorier och sorter och då menar jag verkligen alla och allt … deras flyers utlovar live performance och freaky dancing, dvs sporadiska framträdanden på dansgolvet mitt i dansmassan och med den mest varierande musik från jazz, reggae och ska till drum’n’bass och hardcore techno. Det är totalutflippat och en totalupplevelse som man minns länge.

För att komma till ARQ behöver man inte så speciellt off från Oxford Street. Cirka 30 meter söderut på Flinders Street vid Taylor Square ligger den klubben som kanske hörs och syns mest just nu, inte minst med alla annonsering inför ettårs festen i helgen som var. Eller som de själva så ödmjukt uttrycker det, ”remembering how clublife was before ARQ opened is a bit like thinking back to how life was like before ATMs”, (bankomater, alltså), ”one knows that one got by but one wonders how”. Jojo, ord och inga visor, men det är de bästa DJs, utmärkt ljud, stora dansytor och muskelgrabbarna kommer i horder. Låter som succé, eller?!

Till Sydneys andra homoområde Newtown tar man buss eller 10 minuters tågresa sydväst ut från city, genom mindre glamorösa förorter som Redfern och Erskineville. Gatan som gäller där heter King Street, motsvarigheten till Oxford Street i Darlinghurst, men inte alls lika känd eller homoetablerad som ”storebror” i city.
Det första man slås av är olikheten till Oxford Street. Definitivt fler flator som märks i det brokiga folkvimlet utmed den rätt trafikerade, lite Londonförorts-liknande gatan. Rakade, piercade tjejer spatserar arm i arm med truckflator i keps eller orientaliskt ekiperade i dread-locks. Här och var kan man även stöta på en och annan trashpunkare på väg till något av de otaliga fik som finns utmed gatan.
De bättrar på gatubilden en aning med sina färgstarka frisyrer och accesoarer som de målmedvetet bär i kontrast till det övriga yttre som uteslutande går i svart och nitar.

Minoriteten bögar som söker sig dit kan ses strosa omkring med mycket mindre ”busy-look” än gossarna i Darlinghurst. Många iklädda manchester, plysch, jesus-sandaler och bärandes axelväskor i säckväv eller hampa, i total kontrast till de trendiga ryggsäckarna, från typ Eastpak, som är mer än vanliga på Oxford. Detta ger kanske en vink om att Newtown är tillhåll för en mer vänsterorienterad och alternativt levande folkgrupp, eller är det bara fördomar ..?

Annan slående olikhet är utbudet till folket. Här saknas de supertrendiga klädaffärerna, möjligtvis med undantag av Moda Enigma, som erbjuder killar åtminstone det näst-senaste i svart och grått eller Rave, som med sina färgsprakande kläder skulle göra vilken liten goa-entusiast hur happy som helst. Gillar man konstfiber så ska man ta en titt inne på Red Chilli där man som jag själv gjorde, kan hitta en blå ormskinnsmönstrad top helt i polyester. Eller varför inte leopard? Eller zebra??

För övrigt så duggar det tätt av lågpris klädaffärer med ett taffligt utbud som skulle få Charlotte Nilsson att gråta. Av glädje alltså! Här och var finns det små butiker insprängda som säljer allt mellan himmel och jord vad gäller krim-krams accesoarer, sånt som heterotjejer gärna går och plockar och provar i. Likaså förekommer en hel del små hål-i-väggen affärer som riktar sig till new age folket.

De många butikerna som säljer livsmedel vittnar om att här ska man bo och leva och inte shoppa så helvetiskt. Likaså de många cafeérna, några trendigt inredda i vitt och vitt och totalt avskalade på extra interiörer och med den kromade espressomaskinen som medelpunkt. Andra, som ex. Red Arrow, stoltserar med färgglada väggar, 50-tals fik inredning och en flora av stilar vad gäller möblemanget. Den typen av ställe man för ett tag sedan kunde hamna på då man tog en fika på Södermalm i Stockholm. Mitt tips är i alla fall Corelli´s som ligger ner åt söder från tågstationen. Café Latte eller ännu hellre Flat White (lite mindre ”latte”) och en smarrig macka i den ljusa, diskret färgsatta, mysiga lilla fyrkantiga lokalen med trevliga truckflator som servar dig!

Ska man ta sig en matbit så finns det många ställen av medelklass eller snäppet bättre, men det finns ett ställe som med säkerhet erbjuder mat som inte många provat på och då menar jag det bästa av det som det australiska djurlivet har att erbjuda. Eller vad sägs om krokodil, känguru eller kamel till huvudrätt samt en kakadua-mousse till efterrätt? Låter det intressant? Ta Dig då till Lillipilli On King en bit ner på den södra delen av gatan. Du får garanterat en upplevelse!

Oavsett vilken inriktning och smak man har så är det skönt att ta en paus från Oxford lite då och då och varför inte passa på att dra en repa på King Street? Och varför då inte avsluta rundturen med ett besök på anrika Newtown Hotel, som huserar en bit norrut sett från tåguppgången. Här blandar sig bögar och flator med traktens övriga sorter och tar några bärs och njuter av drugorna som showar loss med hysteriska sång- och dansnummer samt då och då tvingar upp publiken för att delta i någon galen tävlingen som ingen riktigt fattar reglerna för och som kanske inte ens går att vinna, men vem bryr sig? Alla har kul!!
Nämnas bör väl också att Imperial Hotel ligger i det närbelägna området Erskineville och är bland annat känt för att det var därifrån turnébussen startade i gala-filmen Priscilla … nu vet ni det också!

När man inte är ute och bar- eller klubb-hoppar så kan man ta buss eller båt till kusten öster om stan. På Tamarama Beach trotsar bögarna årstiden och njuter så gott det går i den tidiga vårsolen. Sträcker ut sig i sanden längs klippkanterna för att få största möjliga skydd mot den studtals kyliga vinden. Strax bredvid gläds en skara, mestadels söta, sportiga och vältrimmade grabbar, över samma vind som driver vattnet in mot land i form av mäktiga vågor som erbjuder dessa grabbar det eldorado som varje inbiten surfare eftertraktar. Snart är sommaren åter och hela kustremsan från Bondi Beach till Coogee fylls med sol-, bad- och surfentusiaster från alla världens hörn. Och många surfare blir det! Beger man sig lite längre norrut utefter samma kustremsa hittar man en annan strand, vid Watson Bay, som brukar vara välbesökt av bögar, nämligen Lady Jane Beach.

Till Watson Bay kan man också bege sig för att flanera utefter de spektakulära strandremsorna med klippavsatser som bryskt störtar ner i havet. Är man nära hemfärd och inser att det sista man vill är att komma tillbaka till vardagen på norra halvklotet kan man göra som så många andra desperata, nämligen att besöka The Gap. Allmänt känt för att vara den plats där Sydneybor helst tar sitt liv. Tydligen en bra spot för den sortens aktiviteter … de rätta klippavsatserna och de rätta vågorna som tar dig till havs. Hugaligen så dramatiskt, ett säkert bögställe med andra ord.

Annars kan man ta sig ner till mer livsbejakande delar av stranden och exempelvis köa för ett bord och en bit mat på Doyles med specialitet fisk & skaldjur. Rysligt gott brukar det vara!
Vill man hålla sig i city kan man besöka de otaliga barerna, cafeérna och restaurangerna som finns i ett stråk som börjar mellan Darlinghurst Road och Forbes Street och går vidare norrut via Kings Cross ner till Potts Point. Det mest i ögonfallande är alla minimalistiskt inredda restaurangerna, som exempelvis Odeon, Kriketon, Salt, Maclay Bistro och Paramount. Vitt, kanske gräddvitt, möjligtvis ljusgrått, kanske lite brunt, 60-tals möblemang i plast och galon samt mycket glas och rostfritt. Men rygga inte för det för. Maten är god, personalen korrekt och förstås tätt med bögar. Samma område är förresten också bebott av många homos … var ska sleven vara om inte i grytan?!

Publicerad: 2000-09-03 00:00:00