”Finska kyrkans inställning ger mig gåshud”

Har av bekanta fått del av tidningen ”Kyrkpressen” som ungefär 75 % av dom svensktalande finnarna får, och där läst insändare som ger mig gåshud. Vill både här i Finland och Sverige skapa en debatt, som skall mynna ut i Finska kyrkans acceptans för HBT-samhället.

När jag bodde i Stockholm, var jag och min make engagerade i Gustav Vasa Rainbow-team.
En opolitisk, obunden grupp inom Gustav Vasa församling, som tillvaratog kristna/troende HBT-människors intresse.
Vi har under dom senaste 2-3 åren haft mässor med tema just kring HBT-samhället. Visst har det funnits kritiska röster till detta, men övervägande har varit positiva.

Nu till kärnfrågan. Detta med hänvisning till chefredaktörens ledare i. Kyrkpressen nummer 21/2002

Bakgrunden till debatten är att under Finska Kyrkans kyrkomöte i Åbo, avhandlades frågan om hur FK, skall ställa sig i frågan om välsignelse för ingångna partnerskap, och om HBT-personer skall ha rätt att verka aktivt inom FK.

Stig Kankkonen anser att:
Resultatet blev ett resonemang enligt vilket allt skapat är gott, all sexualitet är Guds gåva och allt tal i samband med homosexualitet är försök att begränsa Guds eviga kärlek.
Konsekvenserna är synen på kyrkans roll blev helt följaktligen att det närmast är en skyldighet för kyrkan att välsigna allt och alla och predika en i det närmaste automatisk kärlek och förståelse.

Fortsättningsvis skriver Kankkonen:
Guds gränslösa kärlek betyder inte allt är okej, utan alla synder som vi erkänner, ångrar och ber om förlåtelse för också blir förlåtna

Jag uppfattar Kankkonens, påståenden som ren dubbelmoral. Enligt Kankkonen får jag jobba inom FK om jag erkänner min sexuella läggning som synd och ber om Guds förlåtelse. Och lovar Gud och Kyrkan att fortsättningsvis leva i celibat.
För mig skulle detta vara att emotsäga mig själv som individ och människa, och någonstans så är vi ju allihopa i grunden just människor och individer.

För att fortsätta så uttrycker Kankkonen att kyrkan är Skyldig att erkänna alla synder, bara för att homosexualitet är ju synd och skall kyrkan tvingas välsigna detta, måste man ju för rättvisans skull även välsigna andra synder.

Och om jag förstår Kankkonen rätt skulle ett homosexuellt leverne vara att bada i synd. Någonstans känner jag att Kankkonen, är nära att frångå de stycken i Genevékonventionerna som säger att Ingen har rätt att straffas på grund av religion, hudfärg, eller levnadsstil.

Men tydligen anser Kankkonen att kyrkan har rätt att frångå några av dom viktigaste grundkonventionerna vi en gång undertecknat, genom att döma hela HBT-samhället till evig och oförlåtlig synd

Kankkonen drar också paralleller till Sverige med orden:

Den lag om hets mot folkgrupp som i en behandling antagits i första behandling i Sverige visar hur det går om riksdagen tillåts bli normgivande i trosfrågor. Om lagen godkänns i en andra avgörande behandling kan den tolkas som ett förbud mot att predika att homosexualitet är synd. Detta skulle nämligen vara att bedriva hets mot folkgrupp.

Jag uppfattar Kankkonens kritik som ett nervärderande av de demokratiska samhälle, som våra förfäder en gång beslutade att vi skulle leva i, för att stävja orättvisor och skapa humana levnadsregler.

Går man några hundra år tillbaka i tiden, eller om Sverige och Finland skulle ha varit diktaturer, skulle Kankkonens uttalande klassas som högförräderi mot staten. Och detta skulle straffas väldigt hårt.

Tack och lov har våra länders respektive styrande organ beslutat att styra landet i demokratisk anda. Bör då inte även Finska Kyrkan, som trots protester är en del av det demokratiska samhället, också leva i denna anda?

För att förstärka Kankkonens kritik mot det demokratiskt valda samhället fortsätter han:

Det enda som får vara avgörande då kyrkan tar ställning till olika frågor är vad Bibeln och bekännelserna säger. Vad riksdagen har sagt saknar betydelse i detta sammanhang.
Vad världen runt omkring oss säger i fråga om synd saknar betydelse. Vilka svar vetenskapen ger saknar betydelse. Också vidare.
En kristen kyrka kan helt enkelt inte prioritera andra argument än sådana som bygger på Bibeln och bekännelsen. Prioriterar den något annat är den inte längre en kristen kyrka. Åtminstone inte länge.

Ur ett rent juridiskt perspektiv skulle dessa uttalande kunna vara ett brott mot rådande lagstiftning och då också straffbart.

Men inte vill väl vi sätta hela den kosmopolitanska kyrkligheten i fängelse för en vilsen chefredaktörs människoförnedrande uttalanden!

Vasa 7/6 2002

Publicerad: 2002-06-11 15:16:16