Olika budskap i rapporter om homoungdomar

Farväl till heteronormativitet

I lördags avslutades den tre dagar långa konferensen, men bland annat seminarier om forskning kring hälsa och livsstil. Redan på fredagen hade psykologstudenten Hans Hanner från Stockholm, presenterat sin undersökning ”Livssituationen för ungdomar 16 – 24 år som attraheras av sitt eget kön”. En undersökning som SVT:s Aktuellt hade som huvudnyhet ett par dagar tidigare, eftersom den visar att homosexuella ungdomar har en svår livssituation.
Enligt Hans Hanners enkätundersökning har en tredjedel av de unga lesbiska kvinnorna, och en fjärdedel av de unga bögarna, försökt ta sina liv.
Skrämmande siffror, som vid en första rubriksättning verkar stämma överens med vad den norska hälsoundersökningen NOVA kom fram till häromåret.

Men när Bera Ulstein Moseng presenterade NOVA undersökningen vid ett välbesökt avslutningsseminarium i lördags, var hennes slutsatser helt andra.
– Den stora slutsatsen man kan dra av vår undersökning är att 95 procent av homosexuella har mycket goda levnadsvillkor, slog hon fast.
Och som bevis lade hon på overhead efter overhead med siffror om att de allra, allra flesta homosexuella, enligt den norska undersökningen, mår väldigt bra. 97 procent har till exempel inte känt sig diskriminerade det senaste året, 95 procent har goda relationer med sin ursprungsfamilj och bara 4 procent av alla bögar säger att de inte har några nära vänner. Den siffran kan jämföras med straighta män, där det i en motsvarande undersökning visar sig att 22 procent saknar nära vänner.

Vad gäller familjeband visade Bera Ulstein Moseng upp siffror om att de homosexuella som har goda relationer med sina ursprungsfamiljer också har ytterligare så kallade vänskapsfamiljer. Vänner, expartners, etc som de väljer att definiera som sina familjer.
– Den stora gruppen får alltså ha två julmiddagar, sade Bera Ulstein Moseng med ett leende.
– Men vad det bevisar är att de homosexuella som har det bra, har det mycket bra. Med stor trygghet och ett stort nätverk kring sig.
Vad gäller sexuella vanor hade den gruppen homosexuella som inte levde i förhållanden lite sex.
– Ja, de har lika lite sex som resten av befolkningen har i genomsnitt, sa Bera Ulstein Moseng och drog ner stora skrattsalvor.
NOVA undersökningen fick stor uppmärksamhet för siffrorna om ökad självmordsbenägenhet bland ungdomar. Och visst finns det sådana siffror i materialet, men fortfarande handlar det om en väldigt liten minoritet.
Bland bögar har 3 procent haft självmordstankar, mot 0,5 procent av straighta män.
Bland lesbiska har 3,3 procent haft självmordstankar, att jämföras med 0,5 procent av straighta kvinnor.
Bera Ulstein Moseng menade att det finns ett klart samband mellan psykisk ohälsa och att ha varit utsatt för våld. Och att homosexuella utsätts för våld två-tre gånger oftare än genomsnittsbefolkningen.
Likaså har bisexuella något sämre psykisk hälsa än både homosexuella och straighta, liksom de som inte lever öppet som homosexuella.

Vad kan man då säga om de här siffrorna, speciellt i jämförelse med Hans Hanners svenska undersökning?
Ja, den finska forskaren Tuula Juvonen från Tampere universitet formulerade sin forskningskritik väldigt träffande i en workshop tidigare på lördagen:
– Nästa gång du läser en undersökning om hur homosexuella mår, ska du titta på hur frågorna ställts!
Tuula Juvonen har analyserat två enkätundersökningar om levnadsvillkor i Finland, från 1971 och 1992, där bland annat statistik om homosexuellas liv och hälsa fanns med i resultaten.
Och med kylig stringens visade hon hur båda enkätundersökningarna så fullkomligt grundades i heteronormativitet att inget annat resultat än att homosexuella är avvikande och mår dåligt, gick att få.

Den tre dagar långa konferensen i Göteborg lockade till många, många fler intressanta diskussioner. En av de viktigaste var hur det heteronormativa perspektivet och kontexten på svenska universitet och högskolor ska kunna brytas.

På flera ställen i landet ges nu kurser i till exempel gay- and lesbian studies eller utifrån ett queerperspektiv. Men de studenter från hela Norden som var med på konferensen berättade hur de, ofta förgäves, försökt introducera sådana perspektiv i undervisningen.
– Hur ska vi gå vidare, var deras fråga till alla lärare och forskare på plats.
Tiina Rosenbergs svar kan väl betraktas som både nedslående och hoppfullt:
– Det är ni studenter som måste trycka på själva och åstadkomma förändring. Ni är nyckelpersoner för oss som håller på med queerforskning och undervisning.
– Alla lärare och forskare som är över 50 år och inte förstått något än, kan ni glömma. Som alltid är det från studenterna som viktiga förändringar växer fram.

Se dokumentationen från konferensen på:

http://www.kvinno.fhsk.se/fsit02/kerric

Publicerad: 2002-05-28 15:57:01