Annons
Annons

Stockholm Pride 2002

La vie, livet… Det handlar inte om Jonas Gardells succéshow, utan om årets officiella Pride-låt signerad Christer Björkman och Rickard Engfors.
Det är Shirley Basseys gamla örhänge ”This is my life” som har paketerats i en sprakande glittrig discoblåsa.
Och ja – det är faktiskt Lars Wallin, glamourklädernas mästare, som står för scenkostymerna.
– Jag kommer att se ut som en galning på rullskridskor i alla regnbågens färger, berättar Rickard.
Gala från början till slut alltså.
Den som vill se ”La vie” framföras på scen får hålla sig till invigningen av Pride den 31 juli, men redan den 11 juni finns singeln i affärerna. Då är det även premiär för den Henrik Johnsson-regisserade videon.
– Videon till låten spelas in i en tunnel i Stockholm i juni. Det ska vara ett slags undergroundparty med mycket färg och glädje. Massor av kända och okända ansikten ska dyka upp i videon och det kommer att bli en stark community-känsla över den. Men videon ska även tilltala den breda publiken, säger Henrik. Och det är väl där jag kommer in med min heterosexuella touch, säger han och skrattar.
Videon kommer säkert att gå varm på både ZTV och MTV i sommar. Ja, åtminstone borde ”La vie” bli sommarens stora gay-hit.
– Men det blir förstås tuff konkurrens med Afro-Dite, säger Christer Björkman.
Idén till att Christer och Rickard tillsammans skulle framföra ”La vie” föddes en sen efterfest i det Björkmanska hemmet.
– Vi var rätt fulla, och så ville Christer plötsligt spela några låtar från sin kommande skiva, däribland La vie. Jag hörde direkt att det var den perfekta Pride-låten, och kom på idén att göra den som en duett, berättar Rickard.
– Men egentligen är det inte en duett, det är mer ett koncept, förklarar Rickard. Låten, videon, skivomslaget och uppträdandet under Pride har en röd tråd.
– Och även om det började som en kul idé tycker jag att det är viktigt att ge Pride-låten högre status, tillägger Christer. Det är en bra chans att nå ut till en bredare publik som sträcker sig utanför gaysamhället. Och nästa år är det upp till någon annan gayartist att axla den här rollen.
Rickard Engfors sjunger naturligtvis inte på låten – han mimar.
– Folk har sagt till mig ”du kan väl inte släppa en skiva där du inte sjunger själv”. Men vänta nu…det har väl gjorts ganska många gånger förr?! Jag står ju åtminstone för att jag inte sjunger själv.
Men vem är då den kvinnliga sångerskan som sjunger på låten?
– Först tänkte vi ringa Shirley Bassey själv, men hon kändes lite gammal. Så vi var tvungna att hitta en egen Shirley… och valet föll på Shirley Clamp, en av Sveriges absolut bästa sångerskor, berättar Christer och fortsätter:
– Rickard Engfors i alla ära, men det är ju inte äkta röst och inte äkta bröst… och någonting måste ju vara äkta!
Men en äkta drag queen är i alla fall Rickard Engfors, liksom sin läromästare Christer Lindarw – som även han har ett finger med i spelet. Fast det vet han förmodligen inte om.
– Jag växte upp i Borås och kom ut som bög 1977, och det som banade väg för mig var Christer Lindarw. Man kan säga att han var min mentor, och min absolut största idol, berättar Christer Björkman.
– Han gjorde mitt liv drägligt eftersom han visualiserade det jag var – jag var dyngfjollig på den tiden! Och just den här låten var ju Christer Lindarws paradnummer. Jag hoppas han kommer att uppskatta vårt nummer och att han förstår hur mycket han betytt för Rickard och mig, liksom för så många andra.
Rickard Engfors vill också poängtera att texten i ”La vie” bär på ett viktigt budskap.
– Att alla människor ska få leva det liv de själva vill och bli respekterade för det.
För att understryka det budskapet går en del av intäkterna från skivan till ett stödprojekt för en Pride-kommitté i ett östland, vilket är ännu inte bestämt.
– Jag måste få tillägga att årets Pride-låt är bra mycket bättre än Ugglas VM-låt, säger Rickard. Dessutom partar vi bättre. Och så är vi snyggare.
– I alla fall jag! (skrattar)

Publicerad: 2002-05-23 18:00:00