”Det finns skitmycket homofobi i rapmusiken”

HipHop

Men Timbuktu är inte den självupptagna och störiga kille med attityd som jag förväntar mig. Utan en avslappnad och trygg skånsk kille. Det visar sig att vi gick på samma grundskola i Lund och hatade samma träslöjdsmajje, ”Trä-Hitler”. Vi kände oss båda utanför under skoltiden – Timbuktu för att han var den enda färgade killen, jag för att jag var den enda bögen. Trodde jag då.
Plötsligt är den mysko killen från planeten Hiphop inget ufo längre. Och jag är några fördomar fattigare. Timbuktu är en supercool snubbe. Som gillar att gå på bögklubb.
Vad inspirerar dig när du skriver dina låtar?
– Mycket politik, och diskussioner med kompisar, eller med min mamma. Inslag på nyheterna, böcker, tidningar, att vara ute bland folk…
Du har liknats vid en modern proggare, stämmer den bilden?
– Ja, rättvisepatoset kan jag nog identifiera mig med. Det är klart att jag har blivit utmålad av många för att vara vänster, men jag tänker inte i höger och vänster. Fast jag tar moralisk ståndpunkt om vad som är rätt och fel. Jag åker till exempel ofta runt i skolor och pratar om rasism och segregation.
Har du själv råkat ut för rasism?
– Inte så mycket numera, eftersom jag som vuxen kan välja vilka jag vill umgås med. Men visst har jag fått rasistiska kommentarer i skolan, i affären, på gatan… Jag var den enda med mörk hudfärg på min grundskola i Lund. I hela låg- och mellanstadiet bråkade jag jävligt mycket med folk.

Precis som invandrare drabbas ju homosexuella av fördomar – är det något du har reflekterat över?
– Ja, homosexuella drabbas också av orättvisor i samhället. Det är löjligt att folk bryr sig om på vilket sätt och med vem andra människor har relationer. Det är fruktansvärt trångsynt. Precis som med rasismen så ligger grunden i folks rädslor. Det handlar också om makt, att folk vill dela in andra människor kategorier för att få kontroll över dem. Man förtrycker gärna de som är annorlunda.
Har du några homosexuella kompisar?
– Jag har egentligen bara en riktig kompis som är homosexuell, men jag känner ju en hel del till. Och jag har varit mycket på gayklubbar. Den bästa houseklubben jag har varit på någonsin var gayklubben Sound Factory i New York där Luie Vega var dj. Den var så bra att alla som gillade housemusik gick dit, inte bara bögar. Samma sak gäller för Heaven i London, det är ett fett ställe. För det mesta spelar gayklubbar jäkligt bra house.

– Det enda jag kanske inte riktigt förstår av bögarnas musiksmak är schlagergrejen. Jag var på Torget en kväll när det var schlageruttagning, det var jäkligt bra uppslutning och folk hängde verkligen med. Men jag fattar ändå inte att man har anammat just den musiken. Fast jag antar att det är det färdfulla som lockar, att det är dekadent på något sätt. Det är lite som med discomusiken, och i filmen ”Priscilla – öknens drottning”. Det finns en faiblesse för det dekadenta och glamorösa.
– Dessutom är det skönt avslappnat på gayklubbar, det är inte den vanliga köttmarkanden…
Har det inte hänt att någon kille raggat på dig?
– Ja, det har hänt. Men det känns ändå som att man blir respekterad om det märks på en att man inte är intresserad. Förmodligen märks det att jag inte är intresserad, jag går inte och söker blickar och lägger ut ”viben” att jag är öppen för förslag. Och kommer killar fram och säger något är det oftast på ett trevligt sätt. Fast nyper de mig i röven tycker jag att det är oförskämt. Men det finns det tjejer som också gör.
Hip hop framstår för mig som en extremt obögig musikstil, det finns ju till exempel inga homosexuella hip hop-stjärnor. Varför är det så?
– Jag vet inte, men det finns faktiskt en rappare som kallas för ”the gay rapper”, som lär vara en väldigt känd rappare – men ingen vet vem det är. Det har ryktas om att det är Erick Sermon som var med i den klassiska hip hop gruppen EPMD. Men om det är han skulle det vara svårsmält till och med för mig, eftersom de var så oerhört macho. Det har också snackats om LL Cool J och Wyclef Jean.

Skulle det innebära slutet på karriären om en känd rappare avslöjas som bög?
– Jag vet inte, men det skulle nog vara svårt eftersom det amerikanska samhället ser ut som det gör. Den svarta ghetto-publiken kan ju vara ganska hård när det gäller sådana saker. Det är jävligt underligt att det är så, men det säger ju en del om hur vi människor är. Det finns självklart massvis av svarta homosexuella i USA, och många svarta som inte har några fördomar om homosexuella.
En del kända rappare har ju haft såväl bögfientliga som kvinnofientliga texter. Hur ser du på det?
– Det finns skitmycket homofobi i rapmusiken, men det speglar ju bara den omgivningen och det klimat de befinner sig i. När folk frågar mig om hip hopen är sexistisk svarar jag ”nej, det är samhället som är sexistiskt”.
Men svensk rapmusik är ju inte lika homofobisk och sexistisk.
– Nej, den är jävligt rumsren.
Är den för rumsren?
– Ja, nästan. Men det är ganska naturligt eftersom den är skriven av folk som bor i Sverige som har svenska värderingar. Sverige är ju lite snällare.
Är även din musik snäll?
– Ja, den skulle väl egentligen klassas som töntig… Jag gör inte så attitydsladdad musik, jag är inte den typen av rappare.
Är musiken viktigare än budskapet för dig?
– Absolut inte! Budskapet är väldigt viktigt, den betyder på ett sätt allt. Musiken är en farkost som bär fram budskapet. Men musik för mig är rörelse, så därför blir den rytmisk och dansant. Min musik är som jag – rastlös och i ständig rörelse.

TIMBUKTU

Namn: Timbuktu. Heter egentligen Jason Diakité.
Ålder: 27 år.
Yrke: Rapartist.
Familj: Singel. Mamma Elaine, pappa Madubuko, storasyster Adadie och lillasyster Anja.
Bor: Malmö.
Musikaliska influenser: ”De är många. Miles Davis, John Coltrane och Stevie Wonder lyssnar jag mycket på. Och lite äldre hip hop-grupper som A Tribe Called Quest, Public Enemy och Run DMC.”
Aktuell med: Nya plattan ”Watts Dö Madderfakking Diil?”. Singeln Gott folk släpptes i januari. Är programledare för radioprogrammet P3 Hiphop på söndagar tillsammans med DJ Amato.

Timbuktus platta ”Watts Dö Madderfakking Diil?”
(Playground) finns ute i butikerna.

Artikeln publicerades i QX april

http://www.qx.se/info

Källa: Här hittar du tidningen QX

Publicerad: 2002-04-28 13:00:00