Dans

Jag hörde att din nya klubb Harlem Nights som du kör sista fredagen varje månad på The End i London, blev en succé?

Steve: Ja, det stämmer. Jag har ju startat klubben för folk som verkligen gillar house och vill dansa i 8 timmar. Det var en underbar stämning där både ljus och ljud var alldeles perfekt. Och folk verkade aldrig vilja sluta dansa. Sedan är det roligt när det kommer mycket folk inom musikindustrin eftersom man då kan knyta bra kontakter och man får tillfälle att göra reklam för sig själv.

Precis som många andra dj:s så började du lyssna på house under acid housevågen. Var det någon speciell låt eller dj som inspirerade dig? Jag vet ju till exempel att Tony De Wit var en av dina vänner, och han spelade väl på din första klubb som du hade i en tunnel?

Steve: Ja, det stämmer att han var det, men varken han eller någon annan dj inspirerade mig i början, utan det var mer själva grejen med fester som hölls i lokaler med lite ljus och enormt ljud. Det var just ljudet jag gillade. Volymen var mycket högre då. Det var därför det kändes så bra att jag kunde ha min första klubb i en tunnel under motorvägen, eftersom ingen stördes av ljudet. Att vi hade så lite ljus var perfekt. Men jag stängde klubben när det blev för mycket folk, för även om jag tyckte det var roligt när det kom 600-700 personer som dansade hela natten i en tunnel så blev jag orolig för att någon kunde bli överkörd när jag såg hur folk sprang runt på motorvägen.

Du har alltid varit ett stort fan av Depeche Mode… kan det också ha inspirerat dig att börja spela?

Steve: Nej inte direkt, men utan att jag tänkte på det var jag rätt intresserad av elektronisk musik redan innan jag fick upp öronen för house. Som tonåring köpte jag till exempel det mesta som gavs ut av Depeche Mode, Erasure och många andra som höll på med elektronisk musik när jag. Och innan jag blev så gammal att jag kunde följa med kompisarna på klubbar började jag lyssna på piratradiostationer som spelade house.

Tribal House beskrivs ofta som ett mörkt sound, men lyssnar man på t.ex. din senaste skiva ”Dark Drums Vol. 2” så får man inte intrycket av mörk musik, utan av att det handlar om tunga basgångar och mycket trummor…

Steve: Precis som du säger så beskrivs tribal så, och jag tycker inte heller det är korrekt. Tribal handlar ju inte om mörk musik utan om trummor. När jag spelar in brukar jag tänka på att jag står på terrassen till Space på Ibiza och solen skiner, det är gott om snygga tjejer och så vidare. Jag ser Tribal som en ljus och glad musik man dansar till.

Många tidningar beskriver dig som Englands svar på Danny Tenaglia, vilket ju måste kännas som en komplimang…

Steve: Ja det gör det verkligen, även om vi har olika stilar. Han är ju mer för ljus, laser och showande medan jag vill ha en så mörk lokal som möjligt med lite ljus och utan showande.

Danny Tenaglia och Tom Stephen ska göra en skiva ihop. Har du några planer på att samarbeta med någon dj?

Steve: Ja, jag och Danny Tenaglia har pratat länge om ett samarbete, men eftersom vi båda två har ett späckat arbetsschema så har det inte blivit av än, men vi hoppas att vi ska kunna få tid över till det.

Nu ska du bara köra ett 3-timmarsset ikväll, men normalt så spelar du mellan 5-8 timmar. Hur förbereder du vad du ska spela inför det?

Steve: Jag brukar göra så att jag delar upp skivorna i olika lådor. Ska jag t.ex. göra ett 8-timmarsset så har jag 8 olika lådor med olika stilar, t.ex. låda 1: techno, låda 2: vokal house o.s.v. Det skulle aldrig funka att göra så långa set som jag gör om man skulle behöva leta efter skivor, men i kväll har jag inte gjort det eftersom det är ett kort set jag kör.

När och hur får du idéer till dina nya låtar?

Steve: Jag får faktiskt mina idéer när jag har kommit hem från en spelning och ligger i sängen och kopplar av. Då låter jag tankarna vandra fritt och då får jag många idéer till hur jag vill arrangera låtarna. Musikaliskt får jag inspiration från alla möjliga stilar. Jag är inte en sån person som bara lyssnar på en sorts musik, jag tycker om att lyssna på allt.

Berätta lite vad du lyssnar på mer…

Steve: När jag är hemma så blir det faktiskt mest 50-tals jazz, Frank Sinatra och popmusik.

Det kommer ständigt nya dj:s som har olika stilar och sound. Är det någon av dom nya som du tycker är extra intressant?

Steve: Ja, det finns en kille som heter Mark Cohen som jag tycker är intressant, eftersom han har ett eget sound och är inte rädd för att prova nya saker. Jag tycker det är få som vågar det idag. Sen har han mer skivor än vad jag har och det är inte illa!

Danny Tenaglia gjorde häromåret en mix åt Depeche Mode, är det nåt du som stort fan skulle vilja göra?

Steve: Ja, Depeche Mode är absolut nåt jag skulle vilja mixa. Jag tycker tvärtemot många andra att deras ljudbild inte är mörk och deprimerande utan positiv och ljus. Jag har alltid gillat Dave Gahans röst och deras sätt att använda sången, och jag gillar även hur dom arrangerar sina låtar. Så jag är väldigt sugen på att mixa nån av deras senare låtar, som ”Stripped” t.ex.

Du har mixat en Madonna-låt speciellt för i kväll. Är det en artist som du skulle vilja mixa fler låtar av?

Steve: Absolut! Madonna är tillsammans med Depeche Mode den artist jag verkligen vill göra mixar av, men än så länge har det bara blivit den New York gaymix jag ska spela i kväll. Men jag hoppas att få göra mer. Hon har en bra röst och ett intressant sound.

Du har ju uppnått det mesta idag. Du reser världen över och spelar, du har en fast plats på några av världens största klubbar, du mixar skivor och producerar… Om och när du har mixat Madonna och Depeche Mode, skulle det då finnas nåt mer du verkligen vill göra?

Steve: Ja, förutom det så skulle jag vilja göra soundtracket till en film, men bortsett från det vi har pratat om så känner jag att jag har fullföljt mina ambitioner.

Publicerad: 2002-01-31 14:54:32