Carola talar ut om homosexualitet

I ett litet rum på skivbolaget Universals kontor sitter Carola i en soffa och ger intervjuer hela dagen. Tidningarna avlöser varandra. QX har fått tiden mellan Frida och Kamratposten. Och medan jag sitter och väntar på att Carola ska bli klar kommer en av skivbolagets representanter fram till mig och ”tipsar mig om” att inte fråga något om Carolas förhållanden eller om eventuella pojkvänner. Jag lovar. Vem Carola dejtar eller hånglar med känns ganska oväsentligt. Jag har annat jag vill fråga om. Jag vill till exempel ta reda på hur Carola ser på homosexualitet idag. En del bögar och flator har varit skeptiska till henne efter en omdiskuterad intervju 1993 i norska Aftenposten där Carola pratar om homosexuella på ett sätt som resulterade i att några bögar slängde en öl över henne när hon uppträdde på en gayklubb i Norge några år senare. Carola har aldrig kommenterat intervjun i Aftenposten eller killarna som slängde ölen över henne. Förrän nu.

Några av Carolas nära vänner är homosexuella och i våras kom hon till gayklubben GK’s premiär. Och de som umgås med henne privat skvallrar om en mer vidsynt och fördomsfri tjej.
För dagen är hon klädd i svarta läderbrallor, svart skinnkeps och vit tröja. Hon ser ut som sitt nya album. Cool och snygg. Och efter att ha sett 100-tals intervjuer med Carola på TV hade jag en bild av henne som lite präktig, pretentiös och tillgjord. Men Carola är inte i närheten av att vara som på TV. Hon morsar glatt, skrattar naturligt och är både fräck i munnen och snabb i tanken.
I alla fall till en början.

”My Show”, som albumet heter, har precis släppts i butik och sålde guld redan första dagen. Intresset för Carola är som vanligt enormt. Och efter en brokig resa genom schlager, gospel, jul- och barnskivor är det väl knappast någon som missat att Carolas nya album är en popplatta. En popplatta som har sina gayhits.
A Kiss Goodbye är mångas favorit och det är låten som spelas mest på alla gayställen. Den känns väldigt mycket Strong Enough med Cher…
– Ja, det var faktiskt från den som vi hämtade inspiration. Jag och killarna som skrev låten tyckte det vore kul att göra något riktigt ösigt. ”Låt oss göra en Cher-låt” sade vi och så gjorde vi det. Det var en kille på Billboard Magazine i USA som sade att A Kiss Goodbye kommer att slå på de amerikanska gayklubbarna. Så ni verkar ha samma smak över hela världen… Gaykulturen har bra musiksmak tycker jag. Det är show, det är Diana Ross och Donna Summer. A Kiss Goodbye hette tidigare Give me a reason why på demon, men jag tyckte att A Kiss Goodbye lät lite kaxigare och var mer catchy.
– Men killarna på Hitvision som skrev den är inte gay, det vet jag. Det är för övrigt samma killar som skrivit Pandoras låtar. Och de har även gjort den andra danslåten på albumet, I Believe In Love.
Gillar du själv dessa låtar?
– Absolut, A Kiss Goodbye var på förslag som förstasingel, den är ju väldigt stark. Men den blir kanske andrasingeln. Det blir antingen den eller I Believe In Love. Vilken tycker du att vi ska släppa som singel?
Utan tvekan A Kiss Goodbye.
– Tycker du det?! Jag är inte säker, jag har hört så många mixar nu så jag vet inte vad jag tycker längre…
Du har skrivit en hel del av materialet på den här plattan.
– Ja, jag har aldrig skrivit så mycket till en platta som till den här. Men jag fick självförtroende att skriva låtar när jag var i USA för tre år sedan. Där sattes jag ihop med olika låtskrivarteam. Det var som att gå till jobbet, mellan 9 och 5 skulle jag skriva låtar. Det var liksom den enda uppgiften jag hade på dagen. Då insåg jag att jag hade massor av bra idéer och människorna sporrade mig och jag fick en otrolig inspiration att skriva.
– Men jag kan ju inte spela något instrument så jag sitter med bandspelaren och sjunger in melodier och texter som poppar upp i skallen.
Funderar du på att lära dig spela nåt instrument då?
– Ja, jag håller på att lära mig spela gitarr.
Får du inte ont i fingrarna då, det får alltid jag…
– Jo, och jag som precis har bestämt mig för att jag vill se lite snygg ut när jag är ute och gör promotion och ha långa naglar och så, men det går ju inte. Det är ju omöjligt att försöka ha långa fina naglar samtidigt som man ska spela gitarr.
Hon tittar på naglarna, tar fram en nagellacksburk och sätter sig och målar dem med ett genomskinligt nagellack.
Har du kontroll över din karriär?
– Ja, det har jag. Definitivt. Visst är jag i behov av ett team med bra rådgivare. Och jag påverkas mycket av vad de säger och tycker. Men visst, idag är jag helt min egen, det kan jag tryggt säga. Och jag har börjat på ny kula kan man säga, det är en nystart för mig. Alla beslut jag gör och tar måste ju jag stå till svars för och ta ansvar för, därför har det varit häftigt att jag gjort det mesta själv när jag till exempel skulle byta skivbolag. Jag har byggt upp ett helt nytt team med EMA, Fame-Studios och Universal. Det känns skönt att börja från scratch.
Du litar på dina rådgivare?
– Ja, de uppmuntrar mig, och frågar vad det är jag vill göra. De litar på min känsla och min intuition. Det har varit dags för det känner jag. Jag har gått in och ut i så otroligt många roller genom åren så det har varit viktigt att med den här plattan göra det material som visar var jag är idag. Gör jag Sound of Music eller en julskiva så är det ju låtar som redan finns. Det här är nåt nytt.
– Bilden av mig är ju så hårt befäst i Sverige, både på gott och ont. När det kommer låtar från olika låtskrivare skriver de oftast lite snällare saker än vad de kanske skulle ha gjort om jag inte hade allt det andra i bagaget. Det hade låtit mycket råare. Men det är nog en slow turn på gång. Jag hoppas det.
Carola suckar lite och säger:
– På ett sätt skulle jag faktiskt önska att det var som i Staterna. Inte bara för att USA är så stort, men för att man tänker så otroligt svenskt här att jag blir så trött! I USA får man vara stjärna. Där tar man tillvara på alla möjligheter det innebär och låter dem göra filmer, egna klädkollektioner med mera. Och ÄR det någon som är stjärna så VILL de att den ska få vara det.
– Det är det jag tycker är så härligt med gaykulturen för där är det inget fult eller fel med det. Det är inget fult med glitter, det förhöjer bara tillvaron. Och det är inte bara något drömskt, det är någonting som tillhör livet. Det måste få vara fest och det ska kunna vara stil och glamour. Och det behöver inte betyda att det är ytligt för det. Eller hur? Man vill ju ha sina stjärnor.
– Idag känns det lite som om man måste ursäkta sig för att man ber om ett glas vatten.
Hur känns det att vara stjärna i Sverige då?
– Att det hade varit lättare i USA (Skrattar).
Känns Sverige för litet?
– Hmm, ibland. Men jag trivs med hur jag har det idag.
Det har ju hänt en hel del med dig de senaste två åren. Tycker du att den här plattan känns som något av en comeback?
– Jag förstår känslan som många verkar ha – ”att man har fått tillbaka Carola”. Det var en norrman som kom och snodde henne ett tag… (Skrattar). Och nu kommer jag liksom tillbaka till familjen igen. Och det är ju smickrande men också väldigt utlämnande. Det här är en nystart för mig också. Det är mycket som har förlösts. Jag har kommit vidare. När man gör uppbrott från vissa saker så går man vidare. Och det är mycket man går igenom.
Jag vet att du haft en del funderingar kring homosexualitet. Du har sagt en del saker som att du tror att det går att bota och så, hur ser du på homosexualitet idag?
– Det är en känslig fråga så det gäller att vara insatt eftersom man kan skada så många människors känslor. Det handlar ju om livsöden. Idag har jag till exempel suttit ner och pratat med en kille som är en god vän till mig och som är gift med en man. Vi har våra djupa diskussioner. Och det är där, hos honom, som jag vill lära mig och prata vidare om det här… Han är troende också, och det gör det ju ännu mer komplicerat för mig…
(Skrattar).
…hur man kan vara homo och troende?
– Nej, men han kommer ju också från kyrkan och han säger att han har försökt att bota sig. Och det gör ju att jag blir jätteintresserad och undrar vad han har kommit fram till, hur han går vidare med Gud och hur han läser och tolkar Bibeln. Men jag har inte fått något konkret svar från honom idag.
Carola blir tyst ett tag. Jag ser på henne att hon tycker att det här är ett känsligt ämne att prata om men att hon gärna vill reda ut ett och annat.
– Idag vill jag fortsätta att sätta mig in i det mer. Och det är så lätt att dra alla homosexuella över en kam och det är lätt att dra alla kristna över en kam. Men däremot tycker jag, och det vill jag hålla fast vid, oavsett…och det här är ju också jättekänsligt…men jag tycker att…nu måste jag formulera mig rätt…
Carola tänker en stund.
– Så här, om en grupp kräver att man ska vara förstående så måste den gruppen visa förståelse för att det finns många som inte förstår, och jag har upplevt att det inte är så. Som när jag var på gayklubben i Norge och sjöng Fångad av en stormvind och fick en öl över mig. Det var två grabbar som på det sättet ville tala om att ”det här kan vi inte acceptera för Carola accepterar inte oss”. Men det är ju inte så det är!
Men i norska Aftenposten stod det att du sagt att ”samhället måste ge homosexuella hjälp och information så att de kan vänja sig av med sin onormala läggning”. Stämmer det?
– Nej! Jag gjorde en intervju för Aftenposten 1993 i all välmening. Men jag fick inte läsa den innan den gick i tryck och många citat var fel. Sedan har det tagits lösryckta meningar och gjorts rubriker av det. Och dessa rubriker och citat har inte stämt, faktiskt. Tidningarna vill ju göra det smaskigt, säger Carola och fortsätter.
– När jag står och sjunger för gaymänniskor på en gayklubb till förmån för en insamling för aidsforskning visar ju det min sympati och mitt hjärta. Och då förstörde de där grabbarna det medan resten av publiken älskade framträdandet. Det är inget snyggt agerande, man löser inget på det sättet. För det första hade killarna som hällde ölen över mig inte pratat med mig om det som stod i tidningen, och alla vet väl hur pressen förvränger och håller på… Det har varit skönt att inte behöva besvara den här frågan på ett tag faktiskt.
– Och visst, jag har blivit mer vidsynt i min attityd gentemot homosexuella, men för mig kommer homosexualitet alltid att vara något onaturligt.
Varför då?
– För jag får inte ihop fortplantningsekvationen. Sen kan jag ju inte tappa all min tro och det jag stått för tidigare. Då förlorar jag min trovärdighet. Jag vill inte ses som nån som just blivit singel och som nu är ute och festar och helt plötsligt accepterar allt.
Men kan du förstå att det är samma kärlek mellan två män eller två kvinnor som mellan en kvinna och en man?
– Jag har förstått genom min vän att det är så, för många.
Du har ju många gayfans som dyrkar dig och som älskar dig, är deras kärlek besvarad?
– Absolut! Jag har en hel del yngre killfans som jag vet är gay och jag har alltid tagit mig tid och kramat dem och jag har absolut inga homofobier! Jag har inga problem med homosexuella, men sedan vill jag faktiskt bli respekterad för att jag kanske inte kan köpa allt, om jag säger så…utan att bli beskylld för att vara intolerant.
Så du tror inte att homosexualitet är en sjukdom?
– Nej, jag tror inte att homosexualitet är en sjukdom. Men jag känner människor som blivit straighta efter förbön. Och som lever lyckliga i en man och kvinna-relation idag.
– Men jag måste fråga en sak, tycker inte ni att media på många sätt framställer homosexualitet på ett väldigt vinklat sätt. Det är ju mest dragkulturen som kommer fram. Det är inte ofta man får se två vanliga grabbar. Eller?
– Alltså, det som man ser som straight i media är Pride, det är utklätt och det är killar i drag. Och jag tror att det kan ge en ensidig bild till många svenskar. Det framställs mer som att homosexualitet handlar om lust och sex än om kärlek.
Ja, men det är ju en slags maskerad vid dessa tillfällen…
– Det är det jag menar, men då är det väl synd att inte pressen kan visa mer vanliga människor.
Som Magnus Carlsson och Andreas Lundstedt..?
– Så vanliga vet jag väl inte om dom är…
(Skrattar!)
– Men jag vill inte fördjupa mig i det här, jag är så rädd att det blir fel det jag säger.
Det blir tyst en stund. Carola skruvar lite på sig och säger sedan:
– Jag tror att en av anledningarna till att homosexuella gillar mig så mycket är att de känner igen sig och kan identifiera sig med mig. De kan förstå kampen och vet hur det är att vara utsatt. Jag har ju stått upp för min tro. Och samtidigt som jag har varit utsatt så har jag ju varit stjärna och haft det glamorösa över mig.
– Jag förstår den här kopplingen mellan artisten Carola och gayfansen och hur de kan hitta tröst i mina låtar. Och jag har bett att Guds kärlek ska få uppfylla människor och att de ska känna styrka, frihet och glädje och så. Och jag säger till mina kristna vänner att man måste kunna se förbi om någon är gay eller inte och se människan istället.
Du umgås en del med både bögar och flator…
– Ja, mest med bögar. Det blir så jobbigt, flatorna blir ju kära i mig… (Skrattar)
Har du blivit mer hårdhudad på senare tid i och med uppbrottet med Runar och ditt gamla skivbolag?
– Jag har mer skinn på näsan som privatperson än vad den här bilden som finns av mig visar. Och jag känner att jag behöver slå hål på den där krackelerande fasaden. Visst är jag snäll och godhjärtad och så, men jag vill ställa mer krav på hur jag vill ha saker och ting och stå för det och göra det på ett bra sätt. På mitt sätt!
– I´m running my own show…

http://www.qx.se/info/qx.php

Källa: Tidningen QX

Publicerad: 2001-12-19 12:30:00