För sexton år sedan intog Popstars-vinnarna Excellence Mello-scenen med ABBA-doftande låten Last To Know, vilket nästan tog dem till final. Men efter att ha minskat medlemsantalet och singeln We Can Dance giått halvdant, löstes gruppen upp. Nyligen återsågs dock två av medlemmarna, Jenny och Johanna, på SchlagerPrides scen, och succén var ett faktum.

Annons
Annons

Jenny är idag mamma till två barn, bor på Gotland och driver en Yoga-studio sedan tolv år. Johanna är även hon mamma, utbildad sjuksköterska och har startat Soulgym, där man tränar sin inre muskulatur.

Hur kom det sig att ni uppträdde på Pride?
Johanna: Vi fick frågan för länge om att vara med för länge sen, men då var alla upptagna med barn och skilsmässor (skrattar). Men sen fick vi frågan igen och då kände jag och Jenny att vi var redo och sugna. Är det någon scen vi vill stå på är det ju Pride. Vi var med redan under Pride 2002 och de känslorna sitter kvar.

Har ni haft kontakt alla fem?
Jenny: Ja, vi alla tjejer har haft kontakt trots att vi bor över hela landet. Idag är vi alla mitt uppe i livet och just nu passar det mig och Johanna jättebra, så då tog vi två den här chansen.

Låt oss hoppa tillbaka till 2002 och den allra första deltävlingen i Växjö. Vad minns ni från Melodifestivals-medverkan?
Johanna: Det var bland det roligaste vi gjort. Och vi vill göra Mello igen, så är det bara. Bara någon har en bra låt åt oss! Då fanns ju inte Andra Chansen på det sättet, utan det var gamla vinnare som valde ut de två som gick till final efter att ha fått en andra chans. Vi tror att det gått annorlunda om folket fått välja… Melodifestivalen är ett av de finaste minnena från Excellence-tiden.
Jenny: Vi fick möjlighet att jobba med Benke från Bounce, det var han som gjorde numret i Mello. Nu när vi sågs igen hade vi inte gjort rörelserna på sexton år, så det var inte så lätt att lära sig igen. Men när det väl gällde satt dom.

Om ni fick ändra nåt med framträdandet i Mello?
Johanna: Jag fick fel snäcka så jag hörde en annans tjejs stämma. Det var lite jobbigt att parera under hela framträdandet.
Jenny: Det var jättebra ljud ut i hallen, men inte ut genom tv:n. Det var lite synd. Plus, det var kanske inte supersmart att operera in en p-stav i armen strax innan framträdande i Melodifestivalen. Jag var helt svullen av hormoner.

Vad minns ni från Excellence-tiden?
Jenny: Oj, livvakter, skrikande fans och folk som svimmar framför en. OS-låten med Markoolio, när vi sjöng för 60 000 i Finland och för kungen.

Varför la ni av?
Johanna: Jag var ju den som hoppade av. Men det var egentligen mer ett rop på att bara vilja dra i bromsen lite. Allt var så intensivt… egentligen hade jag bara behövt en månads semester. Vi flög mellan Malmö och Kiruna på en dag, hade så mycket signeringar och spelningar… Jag tror det hade hanterats annorlunda idag.
Jenny: Och när Malin sedan hoppade av blev vi bara tre och då var det inte lika kul. Vi var ju också totalt slutkörda så då bestämde vi oss för att lägga ner.

Vad har ni för Excellence-favoriter?
Johanna: Need to Know och Mamas boy är ju bra men jag gillar nog alla.
Jenny: Ja, alla är ju bra men jag håller Me myself and I högt.

Känner folk igen er idag?
Jenny: När jag flyttade till Gotland 2006 kände jag att folk viskade och pratade om att de ”yogar hos Execllence-Jenny”. Och jodå det händer fortfarande, alla som bor där jag bor vet ju.
Johanna: Du är dig ju lik, jag har ett par bebis-kilon att bli av med och nya såna här (tar sig för brösten och skrattar). Men när man nämner Excellence så brukar alla komma ihåg. Det var ju rätt stort.