Fotbollsbögen i omklädningsrummet

Fotbollsbögen är ett eget projekt av avgångsstudenten Mårten Svedberg på Teaterhögskolan i Malmö. Den är tänkt att spelas för fotbollskillar i övre tonåren i deras egna omklädningsrum.
På scen finns två roller. Vännerna Johan och Micke från samma fotbollslag spelas bägge av Mårten. Johan vill berätta för kompisen att han är bög. I någon scen reagerar Micke aggressivt och negativt, i andra är han förstående och glad. Under tiden avhandlas fotbollens förakt för svaghet, pennalism i klubbarna och rena övergrepp.
– Du hade nyligen premiär på Fotbollsbögen för ett gäng fotbollskillar i Malmö i deras omklädningsrum. Hur gick det?
– Innan var jag fruktansvärt nervös! 16-18-åringar är ju en ganska läskig och svår publik att spela för… Men jag kände att jag hade dem med mig från första stund. Och jag berättade att jag själv spelat fotboll och handboll så att de hade en bild av mig. Det häftigaste var att det blev helt tyst när jag drog Johans kärlekshistoria, att han varit kär i en kille. Då blev jag oerhört glad!
– Hur fick du idén att göra en föreställning om homofobi och kompisförtryck inom fotbollen?

– I ett bråk med en kille på en krog häromåret kallade jag honom jävla bögjävel. Och en av mina närmaste vänner som är bög stod bredvid. Han blev väldigt ledsen och jag har nog aldrig skämts så mycket! Så jag tänkte: var kom detta ifrån?! Sist jag sa så var i idrottssammanhang för tio år sen. Jävla hora, jävla bög, jävla fitta – det var vardagsspråk. Och så jobbade jag på kollo och hörde 9-10-åringar springa runt och säga såna saker och såg killarnas förakt för tjejer. De hade ingen respekt, inte för de kvinnliga ledarna heller. Det måste vara nolltolerans mot sånt. Och jag tror att ledare och tränare också vill det men har svårt att varje träning och varje match jobba med det. Kolloupplevelserna födde mer tankar inför pjäsen.
– Du berättar om väldigt råa saker bland fotbollsgrabbar, att man tvingar upp saker i ändan på varann, verkligen förnedrar andra. Var det så när du var grabb och spelade fotboll?
– Ja, jag har varit med om det mesta som tas upp i pjäsen. Och det är många killar som slutar spela när de blir 15-16. Det vore intressant att undersöka varför de gör det. För man får inte falla utanför ramarna. Då blir man utfryst och mobbad. Det finns ingen öppen manlig homosexuell fotbollspelare i de högre divisionerna. När det snackades om att Ljungberg var det hoppades jag inget hellre än att han skulle vara bög och bara säga ”Javisst är jag det…”.
– Tror du fotbollskillarna du spelade för kände igen sig i föreställningen?
– Jag tror de känner igen sig. Det intressanta är att tränare och ledare inte är lika positiva: ”Sånt sker inte i vår klubb” Men jag tror att ledarna verkligen behöver se pjäsen.
– Du vill fortsätta spela pjäsen hos fotbollsklubbar. Har fler hört av sig?
– Ja, både föreningar och skolor. På en skola var det killar som sett föreställningen som hade sagt till lärarna och tyckt att flera på skolan borde se den. Och det är väl den bästa respons jag kan få.
– Slutligen: hur homo är du själv på en skala från ett till tio där tio är helhomo?
– Jag lever i ett samboförhållande med en tjej… men det vore väl härligt att säga en fyra, mittimellan… eller tre… det blir nog två… (stort garv).