”Taskspark” mot queerteorin i Ringgrens nya diktsamling

– Hur var det att stå med sin sjätte diktsamling i handen när den var tryckt och färdig? Du har ju trots allt en viss vana?
– Det här är jätteroligt! Det är ett litet förlag. Lite offside, med tryckeri i källaren. Det är som på 70-talet, när man var med i produktionsprocessen.
– Upsala Nya Tidning och Aftonbladet har haft positiva recensioner?
– Dala-Demokraten också. Och mycket mer än så kan man inte räkna med idag. För femton år sen skulle det ha blivit femton stycken. Men tidningarna drar ner på litteraturkritiken. Mode och design anses viktigare.
– Du är ju kritiker själv också. Har det blivit svårare att få in material i tidningarna för dig också?
– Ja, det har jag märkt. Förr kunde jag leva på att skriva kritik i en tidning och en tidskrift. Nu måste man ha fler uppdragsgivare.
– Den nya diktsamlingen, Iskonvalj, känns som en sammanhängande berättelse om en nyårsnatt. Var det så du tänkte dig den?
– Ja, det var det. Och den hänger dessutom ihop genom att den börjar om igen på slutet!
– Du är bög, du har varit med om att ge ut homohistorikern Fredrik Silverstolpes översättning av Oscar Wildes Balladen om fängelset i Reading. Men hur mycket gay eller HBT är den nya boken?
– Egentligen inte så mycket. Det sista jag gjorde med Iskonvalj var att averotisera texterna, säger Magnus Ringgren med ett stort garv.
– Varför?
– Vet inte. Jag tyckte inte det passade. Men läser man min produktion noga så hittar man det där.
– Så här står det på ett ställe i den nya boken: ”Hur många månar har Jupiter ikväll enligt den postkoloniala genusteorin”. Det kallar jag en taskspark.
– Det är det. Jag är inte speciellt förtjust i queerteori. Det är inte vetenskap, det är ideologi som ska tjäna vissa intressen och för att människor ska göra karriär på universiteten. Jag är en lite gammaldags kulturkonservativ vänsterman – och feminist. För män och kvinnor ska ha lika lön och halva makten var.
– Du skriver om litteratur i pressen, du är poet, du har skrivit om Tranströmer, och så är du med om nyutgivningen av poeten Willy Granqvists samlade verk på förlaget Lejd. Berätta om Granqvist. Jag tror han är okänd för många.
– Att han börjar glömmas bort var en av poängen med att jag och Krister Gustavsson som jag jobbar med ville ge ut honom igen. När han arbetade på Sveriges Radio på 70-talet kände alla till honom, rösten i P1 kände man igen. Men när han dog plötsligt började han försvinna ur minnet också. Han är en av de bästa svenska 1900-talspoeterna!
– Willy Granqvist var homosexuell. Hur speglades det i hans dikter?
– Vi som visste om det såg det. Men han var inte öppen på något sätt, fast han gjorde radioprogram om homosexualitet med Jon Voss och andra. Och så står det något om övergrepp mot pojkar i hans dikter.
– Hade han själv utsatts för något sådant?
– Kanske. Men vi har inte så mycket biografiskt material om honom.
– Slutligen: det här har handlat mycket om dikter. Läser qx läsare poesi, tror du?
– Jag har en liten qruiserklubb med 24 poesiläsande medlemmar. Där har du svaret!