Guldregn över Per Gross

Prissumman där är 100.000. kronor. QX.se ringde upp för att säga grattis och fråga hur det känns:
– Det är lite surrealistiskt, för det går inte att kalkylera en vinst. Det enda är att man måste vara förberedd till tänderna. När jag gick vidare till finalen kändes det otroligt bra, och då kunde jag slappna av. Då gick jag in och hade roligt, flörtade med publiken och var expressiv. Det fungerade ju, men det går inte att beskriva känslan!

Juryns motivering var ”Genom sitt stora artisteri som kännetecknas av klangligt fantasteri, scenisk medvetenhet och enormt instrumentalt kunnande, fångar Per Gross sina lyssnare med sällsynt magi”. Det känns väldigt ovanligt välformulerat i dessa idoltider…
– Ja, efter att alla finalister hade spelat sammanträdde juryn. De väger varje ord på guldvåg eftersom motiveringen på ett kortfattat men mycket precist sätt ska beskriva varje enskild pristagare. Motiveringarna citeras sedan ofta i tidningar och presstexter. De tar det lite seriösare än idoljuryn tror jag, haha.

Vad innebär det att vinna Ljunggrenska tävlingen för dig?
– Det är ett erkännande och pengarna gör att jag kan förverkliga mina studieplaner.

Ja, vad ska du göra för pengarna, det är ju rätt mycket?
– Jag tänkte åka till Tokyo, för att jag vill spela nutida japanska musik. Det är en passion som jag har. Japan har en lång flöjttradition, där musik och kultur i stort ansetts vara en ädel syssla som till och med samurajerna utövade. Musiken är ganska improviserad och kräver ibland en extremt avancerad andningsteknik. I vissa verk kan det ingå att man ska skrika eller spela två flöjter samtidigt. Det handlar om att man ska maxa uttryck och sceniska komponenter. Här tycker jag mig faktiskt kunna skönja en koppling till den japanska Kabuki-teatern.

Är det en tuff bransch?
– Är man frilansande musiker som jag måste man göra saker själv, det går inte att vänta eller avvakta. Jag hade i och för sig mitt första betalda gig när jag var 12. Är man kreativ finns det en marknad.

Vad gör du när du inte spelar?
– Jag är en vanlig ung man som går på bio, fikar och hänger med kompisar, bara lite mindre än andra för det är så mycket övning och repetitioner. Jag pluggar också i 150 procents studietakt. Jag måste vara skärpt och vara på hugget och det finns inte plats för några halvmesyrer. Det handlar om att ställa in sig mentalt, lite som en elitidrottare som ska presentera. Kommer man till en ny arrangör och inte gör bra ifrån sig, då får man inte alltid komma tillbaka. Men när man är förberedd och allt stämmer mellan musiker och publik – när man etablerar kontakt med publiken och når fram med sitt budskap – då uppstår en unik win-win situation. Så var det för min del i Ljunggrenska tävlingen för unga musiker i Göteborg. Segern där har jag med mig som en karamell som alltid kommer smaka sött och ljuvt!