Rikard tycker det är jobbigt att spela bög och Simon gillar det

QX har under repetitionerna tjuvtittat på pjäsen, som är väldigt utlevande i bögerierna, och pratat med huvudrollsinnehavarna Rikard Wolff och Simon Norrthon.
– Grundtanken i föreställningen är fantastisk: Make love, not war, säger Rikard Wolff som spelar Edvard och fortsätter:
– Kungen förespråkar ett liv där han får älska den han vill och göra det han älskar, istället för att uppträda som en kung av tradition – och kriga.
Rikard Wolff hittade den här texten för några år sedan och ville göra den tillsammans med Suzanne Osten. Nu blir det verklighet.
Vad är det som du gillar med Edvard den andre?
– Den är intressant historiskt sett, att det finns ett queerdrama som är skrivet på slutet av 1500-talet, och frågorna om manlig hierarki, skräcken för det avvikande och hur man manipulerar ut det som är annorlunda är högst aktuella. Det är intressant att beskrivningarna av hur folk upprätthåller makt och utesluter dem som hotar den är mycket samtida. I detta fall är det homosexualiteten som hotar makten. Det är inte ett problem i sig att vara bög, men det blir ett problem när det blir synligt. Homosexualiteten blir ett hot först när den blir offentlig, vad folk gör hemma i sängen hotar inte makten.

Hur tror du att skulle funka idag om en kunglighet ville visa homosexualitet offentligt?
– Vi pratade faktiskt om det på teatern. (skrattar) På toppen är det ju extremt värdekonservativt och kungahuset representerar en väldigt traditionell värdefamiljebildning där man knappt kan skilja sig. Jag tror inte att det skulle fungera om nån ville leva med en partner av samma kön och fortsätta vara kung eller drottning i dagens form, det skulle nog hota monarkins existens.

Vem tycker du ska gå och se pjäsen?
– Jag tycker alla ska gå och se den. Jag tror att det kommer bli en väldigt bra och häftig teaterpjäs som kommer att locka en stor publik. Sedan är det såklart spännande för människor som är intresserade av frågor som har med makt och sexualitet att göra. Många är ju nyfikna på det idag, men det finns en väldigt stark homofob tendens i samhället trots att vi har ett öppet diskussionsklimat. Hela normsystemet bygger på att vi är undantag. Vi måste hela tiden bekräfta att det finns en plats för våra behov, för våra familjebildningar. Ja, för hur vi lever.

Du passar verkligen utmärkt i den här rollen. Sist jag såg dig spelade du Rikard III på Södran. Har du en speciell dragning till kungadramer?
– Nej, det har jag väl inte, men däremot tycker jag den här sortens dramatik är rolig att spela. Det är väldigt passionerade och känslostarka pjäser där det hela tiden är på liv och död. Kanske tycker jag om dem för att jag själv är så barnslig, det finns en slags naivitet i pjäserna; glädje, hat och sorg i nästan serietidningstydlighet, och det kanske rimmar med min person.

Edvard den andre är väldigt bögig. Är det första gången som du hånglar så pass mycket med män på scen?
– Absolut så. Och det är inte helt okomplicerat. Jag känner mig faktiskt provocerad av det, jag känner mig oskyddad.

Jaså, man skulle ju annars kunna tro att det vore enklare?
– Jo, så tänkte väl jag också från början. (skrattar) Men nej. Jag känner mig naken. Det känns gränsöverskridande. Trots att jag fyller 50 år och har varit öppen sen jag var 20 så är det uppenbarligen ett problem. På teatern är man väldigt utsatt, man är där i eget kött och blod, och att vara öppen så rent fysiskt, det är jobbigt. Jag är väl lika homofob jag som alla andra. Jag vill också passa in. Och min reaktion är ju spännande i sig, jag får ta med mig den i det fortsatta arbetet.

Hur ser ditt liv ut annars, utanför jobbet?
– Jo tack, det är bra. (skrattar) Jag är småbarnspappa och lever i ett riktigt förhållande, så det är väldigt roligt just nu. Det är kul att gå från det blodiga passionerade dramat på teatern till ett liv där man hämtar och lämnar på dagis, fixar käk och leker med barn. Det är verkligen livsgivande ha två så olika uppgifter i livet.

Hur har ditt liv förändrats sedan du blev pappa?
– Det har förändrats radikalt på det sätt att mitt liv numera kretsar kring mitt barn. Tidigare har jag kunnat leva väldigt slarvigt och kunnat ta dagarna som de kommer. Så kan jag inte leva nu, nu måste jag ha ordning och reda. Men jag har absolut inte slutat jobba, jag älskar att jobba, skillnaden är att idag så måste arbetslivet samsas med att vara pappa. Förut tillbringade jag större delen av min lediga tid på krogen, det funkar inte längre. 

Hur har omgivningen reagerat på att din pojkvän är yngre än dig?
– Jag vet inte om omgivningen har reagerat på det. Varje kärleksförhållande innehåller ju nån slags olikhet, ett gränsöverskridande av nåt slag, och i vårt fall är det vår åldersskillnad. Vad omgivningen reagerar på kan jag inte ta hänsyn till, man måste lyssna till det man själv vill: Jag älskar honom och han älskar mig. Hade jag lyssnat till vad omgivningen vill så hade jag inte varit den person jag är i dag. Jag hade inte varit inom teatern och jag hade inte levt öppet som homosexuell. Jag tror att livet till sist handlar om att vara trogen sig själv och hur man vill leva sitt liv. Det är det viktigaste. 

Rikard Wolff och strax bakom Marcus Doverud och Cilla Thorell + ensemblen i Edvard den andre på Unga Klara/Stockholms stadsteater

Foto: Mats Bäcker

Simon Norrthon gör en imponerande insats som Rikards motspelare och han är väldigt trovärdig i sin roll.
Hur tänkte du när du fick veta att du skulle spela Edvard den andres älskare?
– Jag tänkte: ”Va kul att vara ett par med Rikard!” Det är en skådespelare som jag aldrig jobbat med tidigare.

Du var med i ”Pensionat Oskar”, har du någon talang som gör dig bra på att spela homo?
– (skrattar) Jag sa nån gång till Jonas Gardell att min favoritfilm är Sound of music, då sa han genast: ”Jag visste det, du är bög!” Jag tycker att det är kul att spela bög. Jag tycker det är kul att spela kvinna också. Det är roligt att leka med könsroller och sexualitet och jag tycker som många andra att vi har för få kön att välja på. Man är ju antingen man eller kvinna och jag tycker att vi killar är så olika… och då är det roligt att få chansen att själv bestämma hur man ska vara. Jag är nyfiken av mig och vill hellre spela ut istället för att döma ut nåt på förhand. Det är fördelen med mitt yrke, jag har ju alibi för att få göra lite vad som helst. Byta frisyr tre gånger om året, odla skägg fast jag knappt har skäggväxt eller klistra på skägg och bli lite hunkig. Eller spela bög. (skrattar)

Är det skillnad på att spela bög när motspelaren är hetero jämfört med när han är homo? Nu har du ju spelat mot både Loa Falkman och Rikard Wolff…
– Det är ett för litet urval för att kategorisera, Rikard kan ju inte representera alla bögar och Loa inte alla heteron… Men jo, för mig är det skillnad. När det är mellan två heteromän så kan man ju säga att ”vi spelar bara”. Att tungkyssa en bög är en annan sak. Jag har haft en rädsla för att Rikard ska bli tänd, eller för att jag ska bli det. Men vad är det egentligen att vara rädd för? Jag tror det är grunden i all homofobi, rädslan för att själv bli kåt på det. För vad gör man då? Då måste man ju se om hela sitt hus. Det stannar inte i sängkammaren, att var homosexuell påverkar hela ens sociala struktur.

Hur är det att var så pass erotiskt utlevande på scenen?
– Det är överlag svårt att skildra erotik och kärlek för det är så privat, och privata saker blir inte alltid så bra på scen. Man vill se någon som spelar kåt, inte nån som ÄR kåt. Man kan ha bånge på film, men inte på scen, eller hur?! (skrattar) Det ska vara trovärdigt samtidigt som det inte är på riktigt, därför är det ett svårt arbete att skildra intimitet och erotik på scen.
Har du fått några gliringar privat för att du hånglar med Rikard Wolff på jobbet?
– Nja, i så fall har det varit på ett nyfiket sätt eller med spår av avundsjuka. Typ: ”Hur är det att hångla med Rikard, han som är så stilig?” Jag tycker att det är mysigt. Rikard är en så skön kamrat, med honom gör jag vad som helst.

Är du nervös inför premiären?
– Inte än. Men det brukar jag bli två veckor innan, då brukar jag ha en kollaps och ifrågasätta mitt liv och min yrkesroll. Det blir så varje gång fast jag vet om det, och skulle det inte komma så blir jag jätterädd. Jag behöver det där stålbadet för att komma ut på andra sidan. Samtidigt ser jag fram emot premiären för jag gillar ju att spela teater och att få möta publiken, att få visa upp det vi gjort och hoppas att folk gillar det.

Edvard den andra hade premiär den 13 mars på Unga Klara