Föreställningen Homo Sweet Homo hade premiär i våras och den 13 februari är ensemblen tillbaka på Regina Teatern i Uppsala. Föreställningen lyfter en resa många i regnbågsfamiljen kan relatera till. QX ville veta mer och ringde upp regissören Dan Andersson som även är med i Göteborgsbaserade teatergruppen Revet.

Dan, kan du berätta vad Homo Sweet Homo handlar om?
– Det är en humorföreställning som handlar om relationen mellan stad, landsbygd och att vara queer. Vi som har skapat föreställningen har byggt upp den utifrån våra egna erfarenheter och med våra olika perspektiv. Allt började när en vän renoverade om sitt hem på landet och hittade kärleksbrev. Mannen som bott där innan fått hade de fått breven från en fransk manlig älskare. Breven var från 70-talet. Det väcktes många frågor i mig där och då. Varför valde mannen att bo kvar och hur det var att vara bög på landet på 70-talet?

Dan fortsätter:
– Hela ensemblen har flyttat från landsbygden till staden, till skillnad från mannen. Och vi upptäckte att det finns en kollektiv historia bland hbtq personer, man flyttar till staden för att kunna leva som sitt sanna queera jag och sen reflekterar man inte över det. Skapandeprocessen av föreställningen har varit läkande och vi har kunnat lyfta upp det här fenomenet och ifrågasatt det i Homo Sweet Homo.

Varför tror du att det är en grej, alltså att många queera personer från mindre städer flyttar till större?
– Jag vet inte riktigt. När jag själv flyttade till Göteborg från Grums i Värmland bemöttes jag av personer som sa ”åh, vad skönt det måste kännas för dig att få komma bort därifrån”. Det blir liksom det narrativ som tillskrivs den som flyttat. Att man har lyckats fly. Många queera personer på landsbygden mår bra, men deras historier uppmärksammas aldrig eftersom de inte passar in i det narrativ vi är vana vid.

Vilka fler slags frågor och ämnen utforskar ni i Homo Sweet Homo?
– En utgångspunkt för föreställningen var en kommentar jag fick av min mamma. Hon sa att jag måste flytta in till stan för att möjlighet att gå på disco. Men, jag går ju aldrig på disco (skrattar) Jag undrade varför just disco är kopplat med queerhet. Och vi ville också utforska kärleken till sin hemstad. Efter att vi hade gjort intervjuer med queera personer som har valt att stanna kvar i sina hemstäder upptäckte vi att de flesta tog upp sorgen med avfolkning. Många missar storheten med landsbygden som naturen och enklare möjligheter till bostäder! Vi ville lyfta deras perspektiv också.

Vad har teatern för styrka i att ställa dessa frågor som andra medier kanske inte har?
– Teatern tillåter dig som publik att delta på ett helt annat sätt. Vi har märkt att många känner igen sig i Homo Sweet Homo. Det är så fint att publiken kan komma fram till oss efter föreställningen och prata om sina erfarenheter. Mina föräldrar kände igen sig jättemycket i föreställningen trots att det är en queer handling, medan queera personer uttryckt att det är skönt att äntligen se sig representerad.

Har du själv något verk som du har känt dig igen mycket i?
– Jag tänker på filmen Rent. Det handlar om ett litet konstnärsgäng som flyter runt i New York på 80 och 90-talet. När jag som 14-åring såg den tänkte jag att de var exakt som mig, men nu i efterhand fattar jag att det var väldigt lite som stämde överens med vem jag var.

Homo Sweet Homo

Teatergruppen Revet kommer turnera med Homo Sweet Homo runt om i Sverige under våren och kommer bland annat till Uppsala och Malmö.