Christoffers romantiska berättelse om två unga killar kom 2:a i författartävling

Hundratals bidrag kom in till Harlequin förlags författartävling. Bidragen kokades först ner till tjugofem sedan valde en jury ut fem finalister. Därefter tog Harlequin hjälp av allmänheten och under tio dagar hölls en öppen omröstning där man kunde rösta på sitt favoritbidrag på Harlequins sajt.
Vann gjorde ”Drömstigen” av Jenny Ringström Fagerlund, men på andra plats kom ”Mitt hjärta går på” av Christoffer Holst.

Grattis Christoffer till 2:a platsen, hur känns det?
– Tack så jättemycket! Det känns fantastiskt, såklart. Jag har skrivit på den här historien hela hösten, typ levt i mina karaktärers värld på ett näst intill obehagligt sätt, så att få komma så här långt känns otroligt kul och hedrande.

Kan du berätta om ditt bidrag?
– ”Mitt hjärta går på” är en romantisk liten historia om två unga killar, Chavve och Pontus. Chavve är en ensam konditor från Gotland som spenderar kvällarna med att baka kakor till sig själv, och Pontus är en misslyckad ex-skådis som tack vare hypokondri och tvångstankar fortfarande bor kvar i pojkrummet hos sin excentriska familj. De möts och blir förälskade, men när Pontus liv plötsligt kraschar känner han sig manad att dra sig undan. Det är bara det att Chavve inte tänker släppa taget om honom. Så han bestämmer sig för att vinna tillbaka hans hjärta.

Du skriver om två unga killar som blir kära, hur kom den här historien till dig?
– Själva historien föddes ur mitt filmintresse. Jag har förmodligen sett varenda romantisk komedi som finns, och har byggt alla mina framtidsdrömmar på budskap från Notting Hill och Love Actually, haha. Chavve i min historia är likadan. Han har liksom hela världens längtan inom sig, men inte någon som helst att hålla i handen. Jag tror den där ensamheten och längtan finns hos oss alla på något sätt. Och film spelar en stor roll i ”Mitt hjärta går på”, eftersom det är genom klassiska kärleksknep som Chavve försöker vinna Pontus hjärta. Han tänker att om det funkar på vita duken måste det funka i verkligheten också. Jag har nog alltid fungerat på samma sätt. 

Harlequin förknippar man ju väldigt mycket med heterosexuell kärlek så din berättelse sticker väl ut lite…
– Ja, så är det ju. Jag blir själv kär i killar, och jag känner att det finns en brist på gayrelaterade kärlekshistorier där huvudkonflikten inte handlar om sexualitet. Det vanligaste är tunghjärtade komma ut-berättelser och dramatiska uppväxtskildringar, och de böckerna är självklart viktiga, men jag saknar romantiska komedier och fantasyepos och spökskräckisar med HBTQ-människor. Det måste finnas en bredd. Något för alla. Tänk en Titanic med två bögar, eller typ Interstellar med en svävande lesbisk kvinna i rymden. Sign me up, liksom! 

Förlaget säger att man fått in hundratals bidrag, varför tror du att de föll för din?
– Förutom otaliga ekonomiska mutor från mitt håll hoppas jag på att de såg något unikt med historien. Att de gillar karaktärerna, trots deras brister och svagheter. Och jag hoppas att den fick juryn att skratta lite. Det är det jag mest vill med den här historien. Att folk ska få skratta lite åt livet, åt hur fantastiskt och skitjobbigt det faktiskt oftast är.

Vad händer med din berättelse nu, kommer den ut i bokform ändå så alla kan läsa den?
– Jag hoppas verkligen det! Jag visualiserar att den förhoppningsvis kan hittas i en fin REA-korg någonstans framåt hösten. Jag och Harlequin ska träffas snart och se om den har någon framtid i bokaffärerna. Och jag hoppas att den på något sätt letar sig dit oavsett vad.

Berätta lite om dig själv?
– Jag är 23 år gammal, uppväxt i Stockholm och jobbar som skribent och redaktör för ett bokmagasin. Jag skriver på mina berättelser varje dag, och roar mig även med att titta på alla matprogram som finns på tv, dricka massor av vin och planera framtida frierier och skilsmässor i mitt huvud. 

Är det en dröm att bli utgiven som författare?
– Gud, ja. Det har alltid varit min dröm. Just att berätta historier har alltid fascinerat mig. Jag har ju även sysslat en del med film, men anledningen till att jag började skriva var att det var mycket mer ekonomiskt. En film kan kosta uppåt hundra miljoner att producera, men att skriva en bok kostar inte mycket mer än tid, kaffe och arbete. Eventuellt en hel del antideppresiva piller också, beroende på vad man skriver…

Har du någon förebild inom skrivandet?
– Jag har många! Men om jag ska dra min absoluta favorit måste jag säga Emma Hamberg. Hon skriver den typen av historier jag själv vill skriva, och jag älskar hennes humor. Det finns en äkthet i hennes böcker. Karaktärerna är inte goda eller onda, de är helt enkelt bara människor. Och hon skiter fullständigt i om något låter finkulturellt eller avancerat. Hon skriver bara direkt från hjärtat. Jag älskar alla hennes böcker, och jag tipsar alla om henne. Jag hade tipsat Emma Hamberg själv om att läsa Emma Hamberg. 

Vilken är den bästa bok du läst?
– Nattfilm av Marisha Pessl är en helt sjukt spännande thriller, och alla böcker av Gillian Flynn är fantastiska. Men om du vill må bra av en bok, läs vad som helst av Emma Hamberg. Jag kan inte hylla henne nog. 

Om din bok skulle bli film, vilka kan du se i rollerna som killarna då?
– Åh, vilken underbart tanke. För min egen underhållning hade jag castat Whoopie Goldberg och Channing Tatum just för att det hade varit den absolut sjukaste rollistan någonsin. Men på en seriös nivå hade jag gärna sett Ansel Elgort, från Förr eller senare exploderar jag, och den australiensiska komikern Josh Thomas som kärlekspar. De hade varit fina tillsammans, tror jag.

Till sist, det här gissar jag var en fin julklapp, hur ska du fira jul?
– Jag ska fira jul i min mosters vinterbonade stuga på Gotland. Med Ernst på tv:n, massor av mat, brasor och en ständig känsla av att vara onykter. God jul!