Madeleine Pyks största utställning: ”Jag tänker inte ens på att jag målar; det är lika naturligt för mig som att borsta tänderna”

QX ringde upp Madeleine Pyk i hennes hem i skånska Skillinge, där hon bor med sin mångåriga sambo Kri, för att gratulera och höra lite om vad vi får se på hennes hittills största utställning.

Grattis på födelsedagen lite i förväg! Hur ska du fira förutom med den här utställningen?
– Tack! Jag tänker inte fira alls, det är inte så mycket att fira tycker jag. Men kommer någon med en blomma, fast det är inte alls nödvändigt, så finns jag ju här, ha ha.

En del av firandet är ju din utställning på Bukowskis – vad är det vi får se där?
– Det blir en blandning av allt jag har gjort genom årens lopp. Jag målar aldrig specifikt för utställningar, istället väljer olika gallerister ut vad de tycker passar till en viss utställning, som den här.

Kommer du själv till vernissagen?
– Jag hade önskat att jag kunde åka upp, men tyvärr blir det nog inte så. Jag är för skruttig.

Kan du berätta lite om din rika motivvärld?
– Mina bilder är så lättbegripliga, de behöver egentligen ingen presentation. Men vill folk veta något så berättar jag gärna. Jag har ju rest mycket, så det finns mycket av det, olika fasader, cirkusar, parallellvärldar… Jag vill ge min version av världen, och berätta om det jag tycker är det viktiga. Minnen, miljöer och människor som har betytt något för mig. Men jag skildrar även platser jag inte ens har besökt, men som jag kan föreställa mig i fantasin. Fantasin gör att jag kan röra mig fritt.

Det har dykt upp en liten AI-robot i dina tavlor, vem är hen?
– Jag samlar på leksaker och har mycket robotar. Den här lilla roboten, som jag kallar för AI, är en väldigt vilsen robot. För vi vet ju fortfarande inte vart AI leder. Hittills har man skrämt upp oss med att AI kommer att ta över allting, men jag tror inte riktigt på det. Inte heller när de varnar för att det snart blir krig. När man som jag upplevt Andra världskriget så kan ingenting bli hemskare. Vi tillhörde ju en judisk familj, men konverterade till katolicismen under kriget. Jag känner mig fortfarande som judinna även om jag inte utövar religionen. Och har varit mycket i Israel, men tycker det är sorgligt allt som händer nu. Egentligen är jag intresserad av all form av religion.

Du målar ofta djur?
– Ja, jag tycker väldigt mycket om att måla djur, och har själv haft olika djur ända sedan jag var liten. Ofta tittar djuren i mina tavlor rakt mot dig och frågar ”Vad händer? Hjälp!”. Djuren försöker begripa vad som händer i världen, men det går ju inte att begripa. Det jag målar är färgat av det som händer runt omkring oss. Man vill ju gärna vara positiv och tro att det ska fixa sig, men hur fan ska det gå till?

Hur kommer det sig, tror du, att din konst är så älskad?
– Jag vet inte. Kanske för att jag målar motiv som inte behöver dekrypteras. Jag tänker inte ens på att jag målar; det är lika naturligt för mig som att klä sig och borsta tänderna. Men visst tycker jag att det är roligt.

Vilka är dina egna favoritkonstnärer?
– De gamla holländarna, Hill och Josephson, GAN var väldigt bra. Även den franska skolan med exempelvis Chagall, Miró och Picasso. Popkonsten var också kul, till exempel Rauschenberg, och ”l’art brut”. Sedan dess har det inte hänt så mycket inom konsten tycker jag.

Tycker du att din stil har förändrats med åren?
– Den byter jag hela tiden, och målar ständigt nya motiv. Kanske tänker jag plötsligt ”nu måste jag måla skog” eller ”nu vill jag måla porträtt” och så gör jag det . Och jag byter ofta teknik och material. Men visst kan man säkert ändå känna igen att det är jag som hållit i penseln.

Händer det att dina tavlor förfalskas?
– Ja, det är så vanligt så vanligt. Ibland skickar folk bilder på tavlor till mig och frågar om det är jag som har målat, och jag ser direkt om det är så. Förfalskningarna är ofta så klumpigt gjorda. Lättast att förfalska är nog namnteckningen, ha ha.

Vi ringde även upp Lena Rydén som är chef för Bukowskis konstavdelning och ansvarig för den stundande Madeleine Pyk-utställningen.
– Det är ett väldigt lustfyllt projekt, och helt fantastiskt hur Madeleine fortfarande kan vara så vital! Hon är ju väldigt älskad, jag vet ingen som är jämförbar med Madeleine. Jag besöker många kunder i deras hem och i nästan varje konstsamling finns en Pyk-tavla.

Förklara utställningstiteln ”Glöm inte att komma ihåg”!
– Titeln kommer från en text till utställningskatalogen som Stina Oscarson skrivit. Stina blev helt tagen av en tavla med tiger-motiv på en tidigare Madeleine Pyk-utställning hos oss, och skrev då ett brev till Madeleine som sedan utvecklade sig till en brevväxling som i sin tur blev en hel bok.

Varför är Madeleine Pyk så älskad tror du?
– Det är nog kombinationen av det personliga och det allmängiltiga. Det är lätt att relatera till Madeleines motiv och att identifiera sig med hennes figurer. Det finns en lekfullhet, men också en svärta, i motiven.

Vad gillar du personligen i hennes konst?
– Jag tycker att Madeleine är en fantastisk berättare och kolorist, hon har en otroligt fin känsla för färger. Det är den kombinationen som gör hennes konst så exceptionell.

Fotnot:
Madeleine Pyks jubileumsutställning ”Glöm inte att komma ihåg” visas på Bukowskis 21 februari till 6 mars.
Om du är sugen på att se mer av Madeleine Pyk så har hon i sommar en retrospektiv utställning på Fabriken i Bästekille på Österlen, och hennes eget museum i Skillinge är öppet i påsk samt hela sommaren.