Den 20 februari 1905 föddes Jascha Golowanjuk i Odessa i nuvarande Ukraina. Han växte upp i en fattig judisk familj som gav honom möjlighet att ägna sig åt musik. En dansk bankdirektör och hans fru såg hans talang, adopterat honom och tog efter revolutionen 1917 med honom till Köpenhamn (enligt familjen kidnappades han!). I Danmark studerade han vid musikkonservatoriet och la grunden till att bli en yrkesverksam violinist.
Men, berättar Per Enerud i boken Det snöar i mitt hjärta, det var när han 1929 hittade kärleken i den svenska stumfilmsskådisen Carlo Keil-Möller som hans yrkeskarriär som musiker tog fart på allvar.
I Göteborg, där Keil-Möller bodde, fick han jobb på teatrar och lär känna svenska artister. Bland de som blev hans tidiga vänner märks Albert Engström, Kar de Mumma och Karl Gerhard.
Till Stockholm flyttar han på 30-talet och fortsätter inom teatern, bland annat 1938 på China Varietén tillsammans med legendariska danska revyskådisen Lulu Ziegler.
1937 kom hans debut med boken Min gyllene väg från Samarkand. En av sin egen ungdom inspirerad berättelse om den fattiga uppväxten i skuggan av antisemitismens Ryssland.
Även om hans erfarenheter som homosexuell inte syntes så ofta i hans böcker så finns inslag här och var redan tidigt. I trilogin Paraplymakarens son (1938), Josef den lycklige (1941) och Främmande fågel (1944) berättas om Josef Silberstein som byter namn till Pierre d’Argent när han reser ut i Europa och här berättar han även om (inte speciellt trevliga) mötet med en homosexuell man i Berlin. Per Enerud anger att nio av hans böcker tar upp eller antyder homosexualitet.
Men det är först 1971 som det homosexuella temat helt står i fokus, i boken Främmande värld.
Hans bokutgivning var tät med totalt 42 böcker fram till sin död. Ofta släpptes en ny bok lagom till julhandeln.
Även om många tog emot Golowanjuk väl i Sverige så kände han av antisemitism, främlingsfientlighet och homofobi. 1941 utredde dåvarande SÄPO honom som ledare för en homosexuell sammanslutning av flyktingar. Då som idag spreds ondsinta rykten om de ”främmande”.
I brev som citeras i Eneruds biografi märks också att Golowanjuk ofta var bitter över hur han behandlades i sitt nya hemland.
Trots närmast konsekvent dålig kritik så blev han den mest utlånade författaren på biblioteken under många år. När han, efter 15 år i Sverige fick medborgarskap, intervjuas han i DN och uttrycker lycka och stolthet och ser det som ”ett erkännande av mitt svenska författarskap”.
I Sympatiens hemligehtsfulla makt, boken om Stockholms homosexuella 1860-1960, berättas att han på 40-talet hade en relation med författaren och radiomannen Herbert Friedländer, var vän med författaren Nils Hallbeck och umgicks med konstnärerna Hans Weil och Léo Holmgren. En annan av den svenska homohistoriens stora namn, Eric Thorsell, järnbrukarbetaren från Surahammar, som redan på 20-talet började engagera sig i homokampen, citeras om sin vänskap till Golowanjuk.
”Han hade den lilla egenheten att han ville helst tala om sig själv, och vid alla samtal så sa han: ”Hörrudu, nu skall vi tala om något intressant, vi skall tala om mig”.
Inte en helt konstig inställning med tanke på den resa han gjort från barndomens Odessa. Och äntligen har allt fler nu börjat tala om honom!
Jascha Golowanjuk avled den 25 april 1974 i Stockholm.
(Köp hans böcker via bokborsen.se. Per Eneruds bok Det snöar i mitt hjärta liksom Jessica Haas Forsling ”Främmande fåglar” hittar du via shop.qx.se)