Johan Svensson är konstnärlig ledare för Teater Dictat, och regissör för deras queera Hamlet-uppsättning, Hamlet – Prins av Danmark, som har premiär den 20 augusti (som spelas den till den 29 augusti, med möjlighet till förlängning). Spelplatsen är Varbergs teater.
Berätta, vad innebär det att ni gjort klassikern Hamlet queer?
– Vi använder det queera på flera sätt. Jag samarbetar med den brittiske dramaturgen Matthew Short och vi har utvecklat vår version av queera läsningar av materialet under förarbetet. Sedan pågår förstås hela tiden samtal under repetitionerna som relaterar till egna och gemensamma erfarenheter. Dessutom är vi en helgay ensemble och det skapar ett tryggt rum, inte minst när det gäller kreativ frihet, vilket genomsyrar hela processen.Däremot blir det inte så revolutionerande att vi bara är män på scenen i alla roller, för så var det ju på Shakespeares tid också…
Precis som under flera andra uppsättningar signerade Teater Dictat är ensemblen ”hel-queer”.
– Det blir en särskild dynamik som uppskattas av alla inblandade. Och att vi alla är queer-personer gör ett redan väloljat samarbete ännu mer spännande och kreativt. Men ensemblen – Peter Armitstead Åström, Hans Brorson och Linus Nilsson – är framför allt där för sin stora kompetens och erfarenhet. 
 
Som bekant är Shakespeares klassiker en lång pjäs som vanligtvis kortas ner. Detta gör att varje uppsättning är olik den andra och fokus och urval hamnar olika.
– Vårt urval grundar sig på en läsning som ser bortom en ”självklar” heteronormativitet. Då kan exemplevis Hamlets kärleksförklaring till Horatio stå fram som en nyckel till deras relation och vi kan sluta vara så intresserade av Ofelia och hennes blommor…  men b
egreppet queer kan innehålla så mycket och jag vill inte uppfylla andras uppfattningar om vad queer är. Det viktiga är att publiken får en teaterupplevelse och möter en berättelse att hitta hem i.
Hamlet har stått på Johans Svenssons önskelista länge eftersom Johan tycker att den klassiska pjäsen innehåller tankar och skeenden som ständigt är aktuella.

– Det finns förstås en väldigt närvarande relation till döden och att vara fångad i sociala omständigheter som man har svårt att krångla sig ur. Jag tror att många HBTQ+-personer känner igen sig i båda.

Läs mer här.