Till slut ropade Christer upp sina föräldrar in bland svettiga, lyckliga dragartister och dansare och applåderna ökade ytterligare i styrka tills värmen och kärleken från publiken gick att ta på.
Alla After Darks showingredienser är på plats på operans scen i Malmö: de internationella divorna, de svenska schlagerartisterna från Siw Malmkvist till Loreen, som här utrustats med en Lotta Bromé-liknande dansare. Dansnumren är läckra, och ibland serveras oväntade homopolitiska mellansnack signerade Calle Norlén. Men det finns också ett extra driv i den fartiga föreställningen som lyfter igen och igen. Att plocka in ett stort burlesknummer i en dragshow hade kunnat bli tårta på tårta. Men Lindarw gör en välsjungande och dompterande gothdrottning bland figurer som hämtade ur en klassisk Venedigkarneval. Och det blir mer.
När han tillsammans med Lars-Åke Wilhelmsson hyllar pantertanterna Siw Malmkvist, Ann-Louise Hansson, Lill-Babs, Lill Lindfors och Towa Carson så hade det i sin tur kunnat bli ett vanligt, lite trött dragnummer. Men istället tar Lindarw och Wilhelmsson på sig Ditta von Teeses korsetter och frisyrer och serverar en tuff och humoristisk hyllning till en sexualitet som framställdes många varv oskyldigare när det först begav sig för Lill-Babs och de andra damerna. Och det nyfödda tillskottet i kungafamiljen får i ett nummer besök av drottning Kristina och kungarna Gustaf III och Gustaf V som kommenterar hbt-öppenhet i det samhälle Estelle fötts in i jämfört den med hur det var på deras tid.
Trots gott om svängrum för Babsan är showen upplagd med Christer Lindarw som stjärnan,. Han möter också en rad av sina tidigare tolkningar av kvinnliga artister i en välgjord projektion som nästan lurar ögat. Samspelet med Babsan funkar bra, men allra bäst är de tillsammans när Lindarw lämnar artistimitationerna och Wilhelmson kliver ur Babsan. Också de övriga dragartisterna levererar showen igenom, precis som alla manliga dansare som ofta är mer av- än påklädda.
Det är alltså bara att kapitulera inför showen på den scen där Ingmar Bergman blev stor, Jan Malmsjö gjorde Zaza i La Cage aux Folles och Birgit Nilsson bekände sin kärlek till Christer Lindarw, något han berättar om under föreställningen.
Uppdaterad 2016-12-06
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
