Minoritet och ansvar vid israelisk/svensk dialog

Som så ofta när judiska arrangemang hålls i Sverige måste säkerheten galet nog vara hög, så också vid söndagens första av två kulturdialog-kvällar mellan Israel och Sverige. Denna gång med HBT-tema. Men förväntade protester från allt från religiöst fundamentalistiska till grupper som anser att kulturdialogen är ett sätt att tvätta rent Israel från kritik uteblev.
Israeliska öppet lesbiska artisten Rona Kenan berättade att hon varit lite besviken över att inga protesterade utanför lokalen och noterade att det kanske var ett utslag av att gayvärlden allt mindre visat sig intresserad av politik.
Poeten Dory Manor var inte nådig i sin kritik av utvecklingen av det israeliska samhället där han ser en utveckling mot allt starkare nationalism och rasism.
– Och homosexuella är som samhället i övrigt, konstaterade han lätt lakoniskt.
Även om en del av söndagens två diskussioner kom att präglas av en lätt uppgivenhet inför såväl gaysamhällets avtagande intresse för politik och solidaritet med andra förtryckta grupper, t.ex palestinier, noterades att det sker mycket ”bakom ytan”.
En man med syriskt kristen bakgrund berättade också hur viktigt Israel, trots att det är ett ”fiende”land, är som en förebild för många i hans land. Ett land där demokrati kan fungera och minoriteter får plats. Han möttes av applåder när han uppmana den israeliska hbt-rörelsen att engagera sig för hbt-personer i grannländerna.
Den första israelisk-svenska kulturdagen inleddes med ett samtal mellan Rona Kenan, Dory Manor, filmaren Yair Qedar svenska författaren Jessica Kolterjahn och allkonstnären Jonas Gardell. Samtalet leddes av författaren och filmaren Lena Einhorn och kom att handla om likheterna mellan gaykultur och judisk kultur.
Och hoten mot kulturernas framtid utveckling.
– Det låter kanske paradoxalt, men jag tycker det är svårare att vara jude i Israel, sa Dory Manor.
För honom försvinner en viktig aspekt av den judiska identiteten med den judiska staten. Erfarenheten av att vara en minoritet liksom det kosmopolitiska draget försvinner när judar blir majoritet i en egen stat. En diskussion med tydliga paralleller till normalitetskritiken inom gaysamhället.
Rabbin David Lazar från Stora synagogan kunde uppleva en viss besvikelse över att gayrörelsen efter sin egen frigörelsekamp inte självklart visat sig intresserad av att ge en hand åt andra utsatta.
– Men samtidigt har ju engagemanget handlat om att göra queer till en del av normen och då har vi ju kommit dit vi strävade och kan inte förvänta oss mer av homosexuella ändra heterosexuella, konstaterade han.
Han och Stockholms domprost Åke Bonnier berättade om hur deras möten med homosexuella fått dem att engagera sig för bland annat äktenskapet.
– Som rabbin skall jag skapa förutsättningar för kärleken att växa, sa han och Åke Bonnier talade om vikten av att krafter inom olika religioner och traditioner som inkluderar homosexuella ”talar tillsammans så kan våra röster höras högre än fundamentalisternas”.
David Lazars engagemang i hbt-frågor fick honom att redan 2000 genomföra en vigsel av ett lesbiskt par i Israel, dock ej godkänd av ortodoxin. Han och Åke Bonniers engagemang inger hopp, trots orosmoln av fundamentalism parat med en allt mer vulgariserad nationalism såväl i Sverige som Israel.
David Lazar lyfte dock en problematik i religiös och kulturell dialog.
– Jag slits itu när det gäller att ta upp hbt-frågor i en interkulturell dialog där det kan leda till att dessa kan stänga dörren till andra viktiga diskussioner, sa han och syftade på samtal med muslimska ledare, ortodoxa och kristna med ett bokstavstroget synsätt.

Under kvällen läste Dory Manor och Jessica Kolterjahn ur sina texter medan Jonas Gardell och Yair Qedar visade utdrag ur De halvt dolda respektive Gay Days. Rona Kenan framförde en rad sånger på engelska och hebreiska, bland annat från hennes senaste album Shirim Le’Yoel. För henne blev steget att skriva och sjunga på hebreiska också ett beslut om att vara tydligare med sin lesbiskhet eftersom språket inte ger samma möjlighet att låta könet vara obestämt.

Att öppna artister och ”kändisar” är av vikt för att få ett hbt-samhälle att utvecklas och sätta hbt-frågor på den politiska dagordningen kunde såväl de svenska som de israeliska deltagarna enas om. I Israel blev Dana Internationals vinst i Melodifestivalen minst lika viktig som Eva och Efvas bröllop och Europride 1998 blev för det svenska hbt-samhället.
På måndagskvällen visas Qedars Gay Days om framväxten av det idag mycket öppna israeliska hbt-samhället följt av en diskussion om hbt-politikens utveckling i Israel och Sverige.