”Det fanns en aggression i vandalismen”

Minnet är ofta kort och med tiden kommer nya sätt att tolka bilder upp. Men såväl 1998 som nu 2010 är Elisabeth Ohlson Wallins bilder från Ecce Homo-utställningen provocerande.
– Efter diskussionen om Muhammed-bilderna har jag fått arga samtal från unga som blandar ihop Ecce Homo-bilderna med den debatten och en del ser på mig med arga ögon idag, säger Ohlson Wallin till QX.
– Provokationen blir på ett annat sätt efter Muhammedbilderna och några ser det jag gjort endast som ett sätt att såra eller smutskasta, säger hon vidare och håller med om att det som skett på senare tid är att diskussionen om hädelse fått ny kraft.
När Ecce Homo-utställningen gjordes 1998 var Elisabeth Ohlson Wallin troende kristen som ville som hbt-person bidra med sin tolkning av det kristna kärleksbudskapet.
– När jag gjorde den var jag också en väldigt naiv och oerfaren fotograf, säger hon. Det är därför jag tror att den blev så bra. Den är väldigt snäll.
Att andra, som inte delar bilden av att Jesus älskar alla barnen, med eller utan läder- och dragkläder, oberoende av hur ens familj eller kärlek tar sig uttryck, blir så starkt provocerade tror Ohlson Wallin hänger samman med att just Jesus finns med på bilderna.
– Man ser hur Johannes Döpare-bilden blivit vandaliserad. Den som gjorde det riktat in sig på ansiktet, hjärtat, bröstet och penis. I det finns väldigt mycket aggression, säger hon.
Och så påpekar hon, apropå hur vi lätt glömmer och hur historieskrivningen har en förmåga att skapa sina egna sanningar, att Ecce Homo aldrig har hängts i en svensk kyrka. I Tyskland och i Schweiz, men inte i Sverige.
– När jag till tioårsminnet av visningen i Uppsala domkyrka föreslog att vi skulle hänga upp vepor med bilderna, blev det absolut nej, påpekar Ohlson Wallin.
– Jag tycker det är intressant att fråga sig varför den fysiska bilden inte får visas, så som på Världskulturmuseet med Jerusalemutställningen, fortsätter Ohlson Wallin. Det är något med bilden när den hänger ensam och stark. Det är en fråga jag inte fått svar på men som jag klurar kring.
I fredags blev det klart att Världskulturmuseet öppnar utställningen i november och att bilderna kommer just hängas på platsen. Till TV4 morgon där Elisabeth Ohlson Wallin var med under lördagen säger hon att ”vi lagt bråket åt sidan” och ”de har ansträngt sig bra”.
Om Ecce Homo var ”snäll och naiv”och en tolkning av kärleksbudskapet så är det nya projektet där hon varit i Jerusalem och fotograferat tvärt om. I det projektet är det de texter i Bibel och Koran som ansetts handla om homosexualitet som kommenteras.
– Jag lyfter fram ”terrortexterna”, säger hon. Det måste diskuteras hur dessa texter ligger till grund för hur man ser på hbt-människan och kvinnan. Vi kan inte säga att vi är så sekulariserade att detta inte skulle gälla oss, menar hon och understryker att i lika hög grad som de flesta i Sverige är ”kulturella” kristna är detta vanligt såväl bland judar som muslimer. Man är inte troende men man lever i en kristen, judisk eller muslimsk tradition.
– Jag vill visa alla de tre religionerna och jag menar att det är bra att använda begreppet ”terrortexter” eftersom det visar hur allvarliga de texterna är.
Att denna utställning, om möjligt, kan vara mer känsligt visar diskussionerna som uppstod på Världskulturmuseet som beställt den av Ohlson Wallin. När hon kom hem från Jerusalem ville museet visa bilderna för en grupp företrädare för de tre religionerna. Det menar hon är ett uttryck för att man betraktar henne som hbt-fotograf och därmed anser frågan extra känslig.
– När en så kallad ”homofotograf” tar bilder i Jerusalem så går det med automatik att man måste fråga om lov först. Det tror jag inte man skulle göra med en ”heterokonstnär”. Och jag tycker inte att jag är konspiratorisk när jag säger så.
– När jag arbetar med hbt-ämnen blir det känsligare för mig att visa nakna kroppar än för heterosexuella eller de som inte talar om att de är homosexuella, säger Ohlson Wallin och noterar att när hon beskrivs som hbt-konstnär så finns det ingen som skulle kalla t.ex Tom Wolgers för en heterokonstnär. Men det finns även ett maktperspektiv hon tycker sig skönja.
– Jag petar i makten och då får man inte göra hur som helst, säger hon. Då blir folk nervösa och tappar sin egen makt och tänker ”får man verkligen göra så här”. Det finns så mycket regler som skall uppfyllas och de uppfyller inte jag riktigt.
När JohannesDöpare-bilden på Konserthuset förstördes dröjde det över en vecka tills Elisabeth Ohlson Wallin fick informationen om att det hänt, och då via QX. Det är inget ovanligt berättar hon. När hennes bilder sprutmålades av nazister i Lund fick hon inget veta förrän hon upptäckte då bilderna returnerades att de hade tvättats rena.
– Det fanns en tydlig hotbild mot mig så, säger hon. Det hade kunnat bli farligt när jag inte fick reda på vad som hade hänt.
Även i Norrköping när Ecce Homo visades 1999 fick hon ingen information om att det sprutats ett dödsdatum för henne på utställningslokalens vägg.
– Om en politiker fick ett sådant uppmålat har jag svårt att se att man inte skulle tala om det, säger hon.
Säkerhetstänkandet, menar hon, är mycket olika från arrangör till arrangör.
– Vissa utställare är väldigt noga med säkerheten. Vissa är det inte. Vissa tar hot mot mig på allvar, vissa inte. Det är väldigt olika hur man ser på det.
Och ofta motiveras tystnaden om de hot och den vandalism som sker med att man inte vill ge våldsverkarna uppmärksamhet.
– Vad tror du det blir för reaktioner på Jerusalembilderna?.
– Det är alltid svårt att veta vart en utställning tar vägen, svarar Elisabeth Ohlson Wallin. Vissa av bilderna är känsliga har jag förstått, men jag har ingen aning om vad som händer. Jag försöker förbereda mig och jag är klar över vad jag gjort och vad jag vill.

Detalj på den vandaliserade bilden.

Foto: Jon Voss

QX bad Elisabeth lista de händelser där hennes konst utsatts för sabotage eller hon och utställningens ansvariga blivit hotade. Här är några, ”de jag vet om i alla fall”.

Uppsala Domkyrka 1998: Bombhot och mordhot mot ärkebiskopen och Påven inställde ett planerat möte med Svenska kyrkan.
– Innan man öppnar mina utställningar händer det ofta att man går igenom med bombhundar.
Örebro 1998: Någon inne i lokalen bränner bilden där Jesus står med läderbögarna med en cigarettändare.
Göteborg, Annedalskyrkan 1998: Ridande polis skyddade utanför lokalen när jag skulle hålla föredrag.
Kulturen i Lund 1999: Tre verk sprutmålas av nazister.
– Samma plats där nazister senare förstörde fotografen Andres Serranos bilder.
Norrköping 1999: Hot sprutmålades utanför utställningslokalen. Religiösa motdemonstranter bussades till platsen för att vildsint protestera mot att Ecce Homo visades.
Zürich 2000: En man hugger sönder Johannesbilden och Nattvardsbilden med en yxa.
”I Zürich hängde man faktiskt mina tavlor i kyrkan. Nattvardsbilden sattes upp framme vid altaret. Det var en mycket modig kyrka”
Helsingfors 2000: Plakatdemonstrationer utanför av personer som klätt sig i tygsäckar.
Jönköping 2005: Människor utanför utställningslokalen försökte bränna den exteriöra vepan.
Örnsköldsvik 2008: Utställningsansvariga utsätts för mordhot och en moderat politiker avgår i protest mot att utställningen visas.
Konserthuset, Stockholm 2010: En man förstör, troligen med ett paraply, JohannesDöpare-bilden.
”Jag har ersatt den nu, men behåller den förstörda bilden. Jag bevarar de bilder som förstörts för att eventuellt visa längre fram.”

Elisabeth Ohlson Wallin nämner även några händelser kring hennes utställningar:
Rektor i Växjö uppmanar sina lärare att inte ta med eleverna för att se utställningen In Hate We Trust – om hatbrott mot homosexuella.
Länspolismästaren i Skåne ger synpunkten att hennes bilder ur In Hate We Trust-utställningen som kommenterar Åke Green och Göran Hägglund inte skall visas i samband med ett seminarium de två var med på.
”Det är ganska magstarkt av en polischef”.