Söderberg hyllar kastraterna

Kastraternas musik har även inspirerat honom att engagera sig i kampen mot omskärelse av små pojkar.
– Din nya skiva Castrato Arias har underrubriken ”uncut edition”. Hur vitsig får man vara?
– Jag är ingen ordvitsare. Men ”uncut” kan ha många meningar. Och jag som person drivs av en vilja att förändra samhället. Så var det med den förra skivan och så är det med denna. För nästa vecka kommer jag att gå ut med debattartiklar om manlig omskärelse. Att sprida den kunskapen är en av de saker jag kommer att använda skivan till. Men det är inte anledningen till att jag gör skivan. Det är musiken! Den politiska agendan ligger i att sedan använda musiken på rätt sätt. Det är ett sidospår som vuxit fram när jag funderat på vad jag vill med världen. När jag får kraft från musiken försöker jag använda den för att bygga en mer kärleksfull och vackrare värld.
– Är du inte rädd för att bli påhoppad för att vara antijudisk eller antimuslimsk om du agerar mot omskärelse av pojkar?
– Ett tre månader gammalt barn kan inte bestämma själv. Det är inte religionsfrihet, det är religiöst tvång. Men så fort du blir myndig kan du göra vad du vill.
– Berätta om skivan och musiken!
– Kastraternas musik sjungs nästan bara av mezzosopraner. Och jag har stått i kulissen och lyssnat. Det är så fantastisk musik och jag ville göra den själv. Men tekniskt sett sjunger jag bara en oktav lägre än vad kastraterna gjorde.
– Jag trodde inget fanns bevarat, men hittade en gammal inspelning med en kastrat på nätet. Vilka var de här sångarna?
– De såg jättespeciella ut, med stor bål och långa armar. De hade en vuxen mans power men ett barns stämband. Och kastraterna blev totala divor. Det är jättekul att leka med det, att vara diva själv!
– Är deras arior fortfarande kända?
– De är makalöst bra, men hade jag varit smart så skulle jag ha gett ut en skiva med lättillgängligt örongodis. Bara inledningsspåret ”Ombra mai fù” av Händel är känt, det är operavärldens ”Främling”. Några andra är kända för dem som kan opera. Men resten har de flesta aldrig hört!
¬ Skulle du vilja vara utan kulorna för att kunna göra det kastraterna kunde med rösten?
– Nej! Mitt sätt att göra barockmusik är köttigt och stort. Min person och min röst gör att det blir annorlunda, oavsett röstomfånget.
– Häromåret trodde du att din skiva med de vackra kärlekssångerna till män skulle vara provocerande. Hur blev det?
– Färre blev provocerade än jag hade hoppats. Det blev jättefina recensioner, fantastisk respons. Det är positivt att samhället var redo för det, fast tråkigt att det inte provocerade… Men den publik som köper skivan är öppen och intresserad. De som inte tycker så köper den inte. Samtidigt måste all HBT-kamp slå undan fötterna på sig själv. Det finns inget egenvärde i kampen, bara i målet.
– I en intervju har du sagt att hela operavärlden är gay. Är det så?
– Jag gjorde en föreställning förra året samtidigt med Pride i Stockholm och tyckte det var synd att jag inte kunde gå i tåget. Sen kom vi på att männen i uppsättningen kunde göra ett eget pridetåg. 80% av oss var gay. Och många av oss i Castrato har nick på Qruiser, som HBT eller glada faghags.
– Hur är operabögar som publik?
– Den bästa som finns! Superkunnig, har personlig smak, tar ställning, tar sig tid att lyssna…
– Den klassiska operabögen framställs ibland som någon som använder operalyssnandet till att komma över sitt eget olyckliga liv genom att leva sig in i tragiska hjältinnors öde.
– Jag tror man lever sig in i dramatiken mer än tragiken. Och jag känner inte en operabög som inte vill göra Tosca, sticka kniven i Scarpia och sätta på Cavaradossi. Och sen göra en dramatisk sorti!
– Du har bland annat gjort Orfeus på Drottningholms slottsteater.
– Jag älskar den miljön. På Drottningholm har jag lärt mig att göra barockmusik, att våga på scen. Akustiken, rummet där blir till en del av min röst. Det är den enda teatern i hela världen från den tiden som är helt autentisk. Den som inte varit där ska skämmas!
– Vad säger du till den som tycker att det är okej att ladda ner din skiva från nätet utan att betala?
¬– Att det är småsnålt och att de vill ha något men inte betala för det. Dessutom får den som köper skivan ett mervärde, bland annat i form av en booklet.

Operasångaren (och miljöpartistiske politikern) Rickard Söderbergs skiva Castrato släpps i samband med en konsert på Palladium i Malmö lördag 19 september 19.30. I höst sjunger Rickard i Rucklarens väg av Igor Stravinskij, i vår i Poulencs Karmelitsystrarna på Malmö Opera och han är glad över att då för en gångs skull kunna sova hemma en längre period och vakna bredvid sin man på morgnarna istället för ensam i en hotellsäng.

rickardsoderberg.se