Strandberg kastar ut sin bebis

Jessica lever ett framgångsrikt liv som tv-programledare. När hennes farmor Viola dör bestämmer sig Jessica att söka sina rötter. Hennes letande leder fram till svar hon aldrig anat att hon skulle få. QX undrade hur Mats Strandberg har det med premiärnerverna inför boksläppet.

– Det känns mest av allt ”ÄNTLIGEN!”. Den har varit klar i nästan ett halvår, så nu är jag bara glad att den äntligen släpps. Det är liksom inte bara i mitt huvud den finns längre. Det är sån lättnad. Nu är den er lika mycket som min. Men det är klart att jag har premiärnerver också. När boken väl är klar kan man ju inte längre påverka vad som händer med den. Bara slänga ut sin bebis i världen och hoppas att den landar hos människor som tar emot den väl.

Du har ju kommit ut med två romaner och en krönikesamling tidigare, hur ser din rutin ut när du släpper en bok?
– Recensioner får jag automatiskt från förlaget, men de flesta författare jag träffat är ganska överens: Googla aldrig, aldrig, aldrig på dig själv. Vi får väl se om jag lyckas hålla mig den här gången.

Boken har ju dykt upp redan i vissa affärer, någon respons så här långt?
– Jag har sett på några Facebook-statusar att jag orsakat en del sömnlöshet redan, och jag har fått mail från några kollegor som fått tag på boken i förväg. Hittills är det suverän respons.

Du ska ju till bokmässan och är singel, hur ser raggpotentialen ut där? Finns det några författarhunkar förutom Niclas Erikson?
– Jag frågade Niclas om han ska dit och han visste inte ännu. Den snyggaste författaren i världen är ju Sigge Eklund men han är både straight och har en lika snygg fru. Jag tror inte jag kommer ha en tanke på att ragga där om jag ska vara helt ärlig – det är så mycket annat som händer. Men om nån känner för att försöka ta mig med storm så varsågod. Var inte för subtil bara, jag är trögfattad, särskilt om jag är stressad.

Hur firar du den här dagen?
– Jag blir bjuden på lyxlunch av förlaget. I övrigt blir det nog lugnt. Men jag ska ha en fest i helgen för de närmaste. Då ska jag skåla för mig själv precis hela tiden.