– Grattis till priset!
– Tack! Jag hade inte förstått att mitt jobb var så märkvärdigt!
– Hur fick du veta att du fått priset? Har Horace Engdahl ringt dig eller stod han i en dörr och ropade ut det som med nobelpriset i litteratur?
– Horace Engdahl har inte ringt mig, men jag fick ett brev. Fast först ringde han rektorn och samtalade om mitt sätt att arbeta. Rektorn blev väldigt förvånad. Han hade inte en aning om att jag blivit nominerad.
– Priset tilldelas varje år tre svensklärare ”som genom sin gärning har stimulerat intresset hos unga människor för svenska språket och litteraturen”. Och du är en av dem. Hur gör du det?
– Jag använder litteraturen för att beröra eleverna utifrån så att de får nya tankar. Vi pratar mycket om kärlek och känslor. Och när man analyserat sina egna känslor så kan man överföra sina egna erfarenheter och bli medveten om andras.
– Och hur gör du för att få in HBT i det?
– När tiden är mogen så frågar jag hur de tror att det är i homosexuella relationer. Mina elever skriver också mycket. De får skriva kärleksdikter ur både hetero- och homosexuell synvinkel. Och det här är pojkar som läser industriprogrammet …
– Du får alltså killarna att skriva kärleksdikter tänkta till både killar och tjejer!
– Javisst! Jag frågar hur de tror att det känns. Och jag tror att alla kan ändra sina åsikter om man förstår varför man har de attityder som man har.
– Då har jag en fördom… att det skulle vara extra svårt att få en killklass att snacka om sånt, med eller utan skönlitteratur.
– Du har fördomar. Ju tuffare kille desto skörare är de. Men när de ser att det de tänker spelar roll för mig, att jag bryr mig om deras tankar, då öppnar de sig. Man får ha fingertoppskänsla. Det får aldrig bli en kamp om vem som har rätt och vem som har fel. Jag frågar om de tror att homosexuella fått välja sina känslor och säger att alla har rätt till kärlek.
– Vad läser ni för texter då?
– Vi börjar med antiken… Ovidius Konsten att älska. Lysistrates kärleksstrejk. Att det är tillåtet att prata på svensktimmarna om sånt. I början blir det mycket vulgärt språk, men då får man leta synonymer till de orden! Jag läser ur Höga Visan i Bibeln och frågar när det tror det skrevs. Och de tror det var för hundra år sen. Och allt vi jobbar med tar jag upp ur både homo- och heterosexuell vinkel.
– Vilka böcker med homotema använder du?
– Bland annat Hans Olssons Spelar roll och Lars O. Westerholms Fångad i flykten. I bägge beskrivs en osäkerhet som kan finnas hos heterosexuella också. Vi jämför avsnitt och pratar om att längta jättemycket efter någon. Att samlas kring ett samtal är den bästa undervisningsmetoden.
– Har det hänt att homo- eller bisexuella elever kommit och pratat med dig om sig själva?
– Under alla år som jag pratat om det här är det alltid några som börjar flacka med blicken. Man nästan ser hur ont det gör i dem. Sen har det hänt att någon kommit efteråt och sagt att han inte vet vad han är eller att någon sagt att han känt dragning till samma kön.
– Har du bestämt vad du ska göra med prissumman? Det är ju 50 000 kronor.
¬– Jag vet inte. Jag har inte hunnit tänka än!
– Lycka till i fortsättningen!
– Tack! Får jag bara säga vem som var min bästa lärare när det gäller att börja jobba med det här? Det var en bångstyrig unge som bara tyckte att jag tjatade och så frågade han hur jävla lätt jag trodde det var att jobba med litteratur när man är kåt hela tiden! Då klack det till i mig och jag tänkte att varför inte bygga upp hela kursen kring kärlek.