I januari 1971 öppnades i Göteborg Club Pedro av danske Erik Pedersen. Lokalen låg centralt på Vallgatan 3 ovanpå den kända puben ”Dojan”, eller Gyllene Hästskon. Att öppna en gayklubb krävde mod på den tiden. ”Jag var så rädd att jag darrade” berättar Erik Pedersen i Revolt 1975 om när han första gången skulle fråga om att få hyra lokalen. ”Jag vågade inte säga att vi skulle ha lokalen för homosexuella. Jag mumlade något om ‘sexuella minoriteter´”, berättar han men insåg snart att de som hyrde ut förstod precis och att det var OK.

Annons
Annons

Helt nytt med klubbar för bögar och lesbiska, och transpersoner, var det inte i Göteborg. Både Scotch som öppnade 1966 i ett flådigt hus mitt emot Lisebergs södra entréer men stängde 1970 då huset revs och RFSL-klubben Friends som drog igång fester 1967, hade redan visat att möjligheterna fanns. För Erik Pedersen var det viktigt att inte framstå som ”kommersiell”, något han ändå kritiserades för trots modesta entréavgifter som till exempel 1975 låg på 5 kronor (militärer och studerande gratis). Öppet var det söndag och onsdag till 01, fredag och lördag till 02.

Han konstaterar att ”min dröm var ju bara att få en lokal, dit människor kunde komma för att träffas, prata, dansa. För att det ska fungera måste man ha sinne för ekonomiska realiteter”. I intervjun berättar Pedersen att han ofta känner sig ensam. Men bakom honom finns ändå en ”supporterklubb” som hjälper till med aktiviteter och snart dessutom blir en RFSL avdelning med tillägget Avdelning 2. Och så finns såklart Chris Lennert. Club Pedros DJ nummer ett och mannen som fixade de av Revolt hyllade dragshowerna.

Erik Pedersen.
Foto: Revolt/QX Arkiv

När Pedro firar ett år och tillfälligt hyr in sig på den större Restaurang Simon står Chris på scen med Johnny La Rose och så ”rev Marianne och Majbritt” av några fartiga låtar. Enligt uppgifter i queerforskaren Arne Nilssons bok ”En annan stad” (skriven med Margareta Lindholm) arrangerades 1972 även nyårsfest på Kaskad med Axel och Eigil Axgils danska tidning COQ. Då deltog nära 500 gäster.

Även om bögarna dominerade så hängde lesbiska och transpersoner på Club Pedro. Precis som de även gjort på Scotch och Friends. Pingsten 1972 testar Supporterklubben att ha en ”Lilla Swinging London”-fest på Hantverkets Restaurant, Erik Dahlbergsgatan 3. Det blev succé och Club Pedro flyttar så dit den 18 augusti och får därmed större och mer ändamålsenliga lokaler.

Premiärkvällen drar fullt hus med Chris Lennerts och Bosse Mobergs 45-minuters långa show där Chris liksom Gullan van der Tjeck står på scen. ”Mång-nummerflickan Wilma de Bonheur är också på scen och utlöser härliga skratt hos publiken med sina kvicka kommentarer och excellerar i kreationer alltifrån boudoirgardinen till den förföriska lilla svarta.”

”‘Kärringen’ är strålande, sa någon i publiken”, skriver Revolt.

Johnnny la Rose kör ett stripnummer till publikens jubel. Och innan dansen drar igång så spelar Marie Wallgren ”som en fin kontrast” bland annat låten Blueberry Hill på egen gitarr. Kan det bli mer underbart typisk bög och lesbisk kultur under en och samma kväll.

Det blir ytterligare en flytt. 1975, ett aktivt homoår i Göteborg, så öppnar Club Pedro på Pusterviksgatan 7 ovanpå porrklubben Baby Doll. En adress där även RFSL Göteborg Avd 2 senare flyttar in. Samma år, 1975, öppnar också Bosse Moberg klubben Bacchus.

Erik Pedersen fixar den 29 mars det året ”tidernas största bögfest i Skandinavien” på Kangaroo Mölndalsvägen med stjärnan Britta Borg på scen. Festen hölls samma dag som Göteborgs första homodemonstration.

I slutet av 70-talet så lades Pedro slutligen ner. Pedersens medarbetare Björn Gilljsö, säger i ”En annan stad” att orsaken nog var att Bacchus var nyare och trendigare. Men också som ett konsekvens av att Pedro lyckats få förlängda öppettider! Nattöppet drog även till sig ”skumt folk” som i sin tur skrämde bort stammisarna.

Ett är alla eniga om. Erik Pedersens klubbar och fester hade stor betydelse för Göteborgs gayliv på 70-talet.