1986 var det hausse för storstädernas homosexuella organisationer. RFSL (som ju då organiserade homo-bisexuella) i Stockholm hade fått löfte om Huset på Sveavägen, som skulle dröja några år innan det blev verklighet, och i Malmö öppnade RFSL lokalen Eden. I Göteborg var det ett helt hus vid Esperantoplatsen som togs över med bland annat klubblokalen Touch.

Annons
Annons

När Mian Lodalen 1998, året innan Touch flyttar ifrån Esperantoplatsen, skriver i ett nummer av QX till stor del dedikerad åt Göteborg så minns hon med ”tårad blick… Touch glansdagar då tjejkvällarna kunde vara knökafulla en fredagsafton.”

Då när Touch i januari 1986 slog upp sina portar var lokalen reserverad för tjejer minst en fredag i månaden.

I starten av Touch gällde det verkligen att hålla koll på dagarna för att inte hamna på fel kalas. I tidningens Reporters allra första nummer i oktober 1996 reds oktoberkvällarna ut: ”lö 4:e män och kvinnor, lö 11:e kvinnor, lö 18:e män och kvinnor, fre 17:e kvinnor, lö 25:e män.”

I samma tidning beskrivs, efter att klubben haft öppet några år, att klubben är det ”icke-kommersiella” alternativet till Bacchus. ”Folk klär möjligen inte upp sig så mycket på Touch, men det finns såklart undantag”. Och även om det fanns ”Bacchus-folk” och ”Touch-folk” så kunde de från Bacchus ibland ta sig till RFSLs nattcafé i våningen ovanför Touch. Det stängde vid 04 och vid den tiden på morgonen var det nog inte ens för ”Bacchus-folket” så noga med hur folk var klädda!

En stor del av Touch verksamhet sköttes helt ideellt. Och i huset som RFSL tagit över fanns även bokhandel, café och Touch hade barkväll på onsdagar. Så stor del av dygnets timmar var det liv och rörelse kring Esperantoplatsen.

Förutom klubb på ett, som det ibland påpekades, ovanligt litet dansgolv, så hölls RFSL-fester i huset. Lucianatten 1989 var det till exempel julfest med utdelning av priser, uppträdanden av Göteborgs Gaykör och Cabaret Touch.

I dörren kunde Ethel sitta i knallblont hår, rökandes kritpipa med op-mönstrade glasögon och op-mönstrad städrock.
Entrén 1998 låg på 25 kronor och medlemskap i RFSL krävdes.

”Liten intim bar, där alla vet vem du är innan du ens hunnit sitta ner. Köket har riktig mat, restaurangdelen har snabbsurrande Casablancafläkt i taket, varmorangea väggar med moderna filmaffischer inramade. Krukväxterna slokar lite i discodelen, där sommarvita bord och stolar gör att man kan sitta och glo på dansande infödingar”, skriver signaturen Busbackman i Reporter 1990.

Ett problem för Touch var läget. I alla fall för tjejer som inte sällan trakasserades av torskar som hade en av sina rundor just i kvarteren. Och den 11 augusti 1990 attackerar två unga nynazister de köande utanför Touch. 35-årige Kent Antonsson som jagade efter de två killarna blev efter han hunnit ifatt dem knivhuggen och avled på platsen. En sommarkväll i Göteborg då fem andra bögar blev misshandlad på stan. En tid då Göteborg, idag närmast ett hbtqi-paradis, var känt för just homohat.

Men självklart slutade inte festen på Touch efter mordet. Flera, skriver Reporter, började också engagera sig i RFSL efter dådet. ”Nu jävlar är det dags”, sa folk som ringde föreningen.

Redan i början av 1998 stod det klart att RFSL på grund av tunnel och vägbyggen måste flytta från Esperantoplatsen ut till Majorna och Nordgården.
Men som så ofta med stadsplanering blev planerna uppskjutna. Absolut sista gången som Touch höll öppet var den 27 februari 1999.

Därefter gick flyttlasset till Karl Johansgatan där RFSL öppnade klubben Next som i QX månaden efter öppning beskrevs som en ”instant success”.

Men nu är RFSL-huset med Café Hellman, Rosa Rummet och Touch förevigat. På Esperantoplatsen har Göteborgs stad placerat landets första monument över hbtqi-historien, ”Gläntan”.

Nästa gång du passerar stan så ta en sväng förbi och ta en svängom på det rosa dansgolvet eller slå dig ner och se framför dig alla festglada eller supernervösa förstagångare som tog sig till Touch för att finna kärleken!