När Luca Guadagnino var 17 år gammal läste han William S Burroughs bok Queer (som i svensk översättning heter Svängd). Luca Guadagnino säger:
– Det var en bok som öppnade en ny värld för mig. Den här djupa relationen mellan de båda männen, denna totala brist på fördömande. Det handlade om vem man är när man är ensam, vem man är tillsammans med den man älskar. Och jag kände att för att vara lojal till den pojke jag var vid 17 måste jag göra film av boken.
Allt sedan han började som filmregissör har Guadagnino, som är gay, velat filmatisera Queer. Framgångar med filmer som Call me by your name, Bones and all (den kanske inte blev en kommersiell hit men det är inte en dålig film) och Challengers gav honom till sist möjligheten. Och inte minst lockande blev projektet när han till huvudrollen lyckades engagera Daniel Craig, mannen som blivit synonym med James Bond. Men Craig som gay? Guadagnino säger med ett skratt:
– Ingen vet vilka preferenser Bond har innerst inne.
Här kan det vara lämpligt att påminna om den scen i Bond-filmen Skyfall, där skurken, spelad av Javier Bardem, börjar smeka den bundne Bond på bröstet och säger ”you’re trying to remember your training now. What’s the regulation to cover this? Well, first time for everything I guess”. Bond svarar “what makes you think this is my first time?”.
Nåväl, tillbaka till Queer. Den är en sorts fortsättning på Burroughs självbiografiska roman Tjacket. Queer skrevs i början av 50-talet men gavs ut först 1985. Huvudperson är Lee, en olycklig, ensam, drogmissbrukande man. Han driver omkring i Mexiko, han söker kärlek. Han blir förälskad i den yngre amerikanen Gene, som är straight men dras till Lee. De inleder ett sexuellt förhållande, men Gene är ambivalent. Han stöter bort Lee, samtidigt som han ligger med honom. De ger sig ut på en resa till Sydamerika för att hitta en drog som Lee hört talas om, och som ska ge den som använder den telepatiska förmågor. Om drogen fungerar, hoppas Lee få veta vad Gene egentligen tycker om honom.
Helt filmad på anrika Cinecitta Studios i Rom, är det en film om vilken regissören säger:
– Den var stundtals komplicerad att göra, men ändå förvånande rak och enkel. Jag ville göra en Burroughs-film, och det finns mängder av referenser till andra böcker i den. Han skrev med ord, vi kunde få dessa ord att komma till liv. Under inspelningen tänkte jag på de klassiker som gjordes i England av duon Powell och Pressburger. De skapade världar med en fantasi som blev oerhört vacker. Det är fascinerande att fundera över hur den är filmen hade sett ut om det hade varit dom som gjort den.
– Manuset skrevs av Justin Kuritzkes, som skrev Challengers. Han är en mästare i sin icke-filmiska värld. Han fokuserade på storyn, han gjorde till och med research på hur Burroughs var klädd för att få det rätt.
Queer har fått mest uppmärksamhet tack vare att huvudrollen spelas av Daniel Craig. Denne är som sagt mest känd för sina James Bond-filmer, men under sin karriär har han också gjort mycket annat. I England hade han stora framgångar som teaterskådespelare, på film har han synts i filmer som Besatthet, Kärlekens raseri och Steven Spielbergs München. Guadagnino berättar:
– Det var viktigt att han skulle kunna göra sitt uppdrag ordentligt. Jag har beundrat honom länge. Jag är pragmatisk. Många menade att han skulle tacka nej, jag sa ”låt oss fråga honom”. Och han tackade ja.
Och detta med att beundra den andre, det gäller också för Daniel Craig visavi Luca Guadagnino.
– Det var det faktum att han skulle regissera som fick mig att tacka ja. Om jag såg den här filmen så skulle jag ha tänkt ”jag hade velat vara med i den”. Lucas filmer är film. Och när man jobbar med honom så vill han alltid höra allas uppfattningar om det man gör. Jag kände mig så fri.
Det finns ett par svettiga och nakna sexscener med Daniel Craig och motspelaren Drew Starkey, som spelar Eugene (den sistnämnde ses full frontal, det gör inte Craig). Craig säger:
– Det var mycket koreografi när det gäller sexscenerna. Vi började diskutera och repetera dom under flera månader innan inspelningen började. Det finns ingenting intimt när det gäller att göra sexscener på film. Men vi ville att det skulle se rörande och naturligt ut. Vi skrattade mycket, vi försökte få det att se roligt ut.
Inför inspelningen övade Craig inte bara på att få sexscenerna att se naturliga ut, han gjorde också mycket research på William Burroughs.
– Jag tittade på en massa intervjuer med honom. Han hade där en personlighet som var så djup att jag tänkte att detta inte kunde vara han. Jag var tvungen att hitta den andra personen. När jag läste Junkie och Queer så hittade jag hur det brann känslomässigt. Det handlar om kärlek, om förlust, om att lära sig av livet. Jag kände att det jag kunde göra var att absorbera så mycket jag kunde, och det var inte svårt.
Burroughs levde mellan 1914 och 1997. Redan som ung experimenterade han med olika droger. Före andra världskriget reste han runt i Europa och såg fascismen växte fram. Tillbaka i USA livnärde han sig bland annat som rånare och langare av knark, det sistnämnda inte minst på grund av hans eget allt starkare beroende. Han gifte sig med den också drogberoende Joan Vollmer och de fick en son. De flyttade till Texas, där de odlade bland annat grapefrukt, bomull och – cannabis. 1951 grälade Burroughs och hustrun, mycket berusade, över en pistol. Det slutade med att hon dödades när maken siktade mot henne och sköt henne i pannan.
Två år senare kom hans debutbok, Tjacket. Han skrev under samma period Queer, men såg själv till att den inte publicerades förrän 1985. Under tiden hann han få sitt litterära genombrott med Den nakna lunchen, som kom 1959 och med sitt hallucinatoriska språk blev något av en bibel för det som kallades beat-generationen.
Även om han var gift med en kvinna var Burroughs gay. Han ville dock själv inte använda det ordet utan sa att han var homosexuell. I high school blev han och en annan manlig elev relegerade sedan man hittat kärleksbrev med homosexuellt innehåll. Man tror att detta hade en stor påverkan på honom, i det att han under hela sitt liv valde unga älskare, om än inte så unga att det var illegalt. Många menar att han var både rasist och misogyn. Han skrev mycket om våld mot kvinnor. Men man menar att trots att det finns mycket att kritisera honom för, är Burroughs böcker fortfarande värda att läsa. David Cronenberg filmatiserade Den nakna lunchen. Den kan man dock vara utan.
