Filmen heter ”Tár” och handlar om en firad kvinnlig dirigent på toppen av sin karriär, som försöker ducka en rad oundvikliga skandaler.
Den bioaktuella, psykologisk dramathrillern kan ses som en kommentar på det moderna metoo-samhället och cancelkulturen, men också som en reflektion över konst – i synnerhet musik – och hur dess tidlösa skönhet påverkar och berör oss människor, som en drog.
Blanchett spelar Tár som en hårdhudad flata som inte räds för att säga vad hon tycker. Det här är en otillgänglig och ibland brutalt iskall karaktär, som ändå blir riktigt fascinerande i skådespelerskans sylvassa tolkning. Raka motsatsen till den eleganta överklasshustrun vi såg i ”Carol”, men samtidigt lika magnetisk att få följa när hon manipulerar sig genom livet. Det är som om ”House of Cards” utspelades hos Berliner Philharmoniker; gott om intriger och vacker musik.
Rollen känns som något som vanligtvis skrivs för män. Ett hyllat geni vars mindre smickrande hemligheter får passera oupptäckta. Lydia är gift med sin konsertmästare Sharon (Nina Hoss), och kallar sig för ”pappa” till deras gemensamma dotter. Men Lydia har en svaghet för de unga och begåvade kvinnor som tar plats i hennes orkester, och de visar sig också bli hennes fall.
Filmen följer inte någon väntad och publikvänlig berättarstil. Kunde den långa speltiden ha kapats och historien gjorts tajtare? Förmodligen.
Ändå kan jag uppskatta hur regissören Todd Field (”Little Children” 2006) låter långa dialogscener få ta sin plats. Han och Blanchett kräver publikens fulla uppmärksamhet. Mellan raderna får vi pussla ihop händelser vi aldrig fick se, och bakgrunden till en tragedi. En tidigare kärleksaffär med en ung kvinna har gått snett, vilket sätter spöken i hjärnan på vår protagonist.
Hyllade isländska kompositören Hildur Guðnadóttirs musik gifter sig vackert med symfonier av Bach och Mahler. Ljuvligt att lyssna på medan vi får nysta i mysteriet Lydia Tár.
Den stora publikrusningen uteblev dessvärre. ”Tár” är ännu en i raden av dramafilmer gjorda för en vuxen målgrupp som haft svårt att locka biopublik efter pandemin. Men kritikerna ger stående ovationer, och filmen står nominerad till 6 Oscars inför söndagens gala.
Framför allt är det Cate Blanchett vi håller tummarna för. En av Hollywoods främsta skådespelerskor bjuder på ännu en magnifik prestation, och ligger bäst till enligt alla experter.
Det kan som sagt bli en historisk vinst. Hittills har bara en enda Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll gått till en lesbisk karaktär: Charlize Therons porträtt av seriemördaren Aileen Wuornos i ”Monster”. Det är kanske inte de mest smickrande porträtten som Oscarsjuryn har valt att hylla, men det spar vi till en annan gång…
Oscarsbelönade kvinnliga hbtq-karaktärer genom åren:
2003 – Nicole Kidman som bisexuella Virginia Woolf i ”Timmarna”
2004 – Charlize Theron för rollen i ”Monster”
2009 – Penelope Cruz spelade bi i ”Vicky Cristina Barcelona”
2011 – Natalie Portman var bisexuell balettdansös i ”Black Swan”
2019 – Olivia Colman spelade bisexuell drottning i ”The Favourite”
Oscarsgalan sänds på TV4play 23.00 och på TV4 00.00 (Röda mattan) 01.00 (galan)
Uppdaterad 2023-03-13
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
