An Early Frost, eller En alltför tidig död som den heter på svenska, är världens första film om aids. Den spelades in för tv-kanalen NBC i USA och visades måndag den 11 november 1985. I huvudrollerna ser vi bland andra Aidan Quinn och Gena Rowlands.
Jag minns när jag såg An Early Frost på tv. Det var den första filmen jag såg om aids. Jag var tonåring och hade inte kommit ut och att se Aidan Quinn spela gay i filmen betydde enormt mycket. Han var inte bara snygg, han var så vanlig och lätt att relatera till. Men filmen var både vacker och sorglig. Minns att jag tänkte på den i flera veckor. Och det där med aids skrämde mig ordentligt…
Filmen beskrevs av Washington Post som ”the most important TV movie of the year ”, men det var ytterst nära att den aldrig blev av. Att göra en film som både skildrar ett gaypar och aids var ingen enkel grej i USA på 80-talet.
Manuset till An Early Frost skrevs om hela 14 gånger för att passa tv-kanalen. Och under inspelningen var representanter från tv-kanalen hela tiden närvarande för att säkerställa att Aidan och hans pojkvän i filmen aldrig blev intima eller ens tog i varandra.
An Early Frost handlar om Michael Pierson som är advokat och jobbar väldigt mycket, han blir sjuk och får veta att han drabbats av hiv. Det visar sig att hans pojkvän Peter – som känt sig bortprioriterad i förhållandet – varit otrogen, blivit smittad och nu fört det vidare till Michael.
Michael åker hem till sina föräldrar och kommer ut som gay för dem och sin syster och berättar dessutom att han har hiv.
Det blir tumult. Pappan kan inte acceptera det och går igenom alla tänkbara känslor: skräck, avståndstagande och kärlek. Systern låter honom inte träffa sin son. Hon är rädd för att han ska smittas. Och mamman försöker överbrygga sprickan mellan far och son. Rädd, men förstående.
Regissören till filmen var John Erman, öppet gay och med tv-succén Rötter på sitt cv. Han var noga med att göra relationen mellan Michael och Peter så kärleksfull som möjligt, trots att tv-kanalen ville få Peter att framstå som skurken i aidsdramat. Något Erman vägrade.
När filmen sändes den 11 november 1985 slog den alla tänkbara rekord, 34 miljoner såg filmen och det var det mest sedda programmet den kvällen och slog både Monday night footboll och ett avsnitt av populära Cagney and Lacey.
Filmen nominerades till 14 Emmys men vann bara fyra – och inte i några av de tyngre kategorierna.
”Hollywood var inte redo”, sa Ersman efteråt. ”Det var för tidigt. Men vi visste alla att vi borde ha vunnit.”
Aidan Quinn har berättat att folk än idag kommer fram till honom och tackar för filmen och berättar hur mycket den betytt för dem och deras familjer och att den hjälpte dem att komma ut.
”Det är både sällsynt och fantastiskt att få göra en film som faktiskt gör skillnad”, har Aidan kommenterat.