Go (Way Out) West – Dag 3!
Det absolut bästa med att vara på festival är alla de oväntade konsertupplevelser och alla (för en själv) nya spännande artister man hittar. Vem kunde tillexempel ana att Rae Morris skulle vara en fantastisk röst och underbar timme musik? Eller att punkfarmor Patti Smith skulle vara något klart mer intressant än bara något att kryssa av på sin bucket list? Och hade någon frågat innan så hade jag knappast trott att det gamla discobandet Chic med låtskrivaren och gitarristen Nile Rodgers i spetsen skulle bli en av festivalens härligaste konserter, med vansinnig allsång till Rodgers hits som We are Family, Le Freak och homoklassikern I’m Coming Out!
Då var det kanske mera väntat att avslutande First Aid Kit skulle vara precis så bra som man hoppades, eller att Ellie Goulding på de fem år sedan hon stod på Popagandas minimala scen i Stockholm, blommat ut till en fullfjädrad världsstjärna med superhiten Love Me Like You Do i bagaget. Enda smolket i bägaren? Att man inte hann se Lorentz som spelade samtidigt. Det ryktades som vanligt vara magiskt.
Nu är alltså Way Out West över för den här gången. Årets festival slog alla rekord med 30.000 besökare varje dag, och nästa år firar festivalen tio år (och ryktas göra sitt sista år i Göteborg). Det betyder också att det är dags att sammanfatta dessa tre härliga dagar.
Årets Bästa: Florence + The Machine. Ingenting var i närheten att toppa Florence Welch.
Årets Bästa 2: Eller möjligen Years & Years då. Olly Alexander fick så mycket kärlek av sin publik att den nästan blev fysiskt synlig.
Årets Bästa Nyhet: Bananpirsområdet på Stay Out West. Äntligen slapp man köa i timmar utanför nån klubb som man ändå aldrig kom in på.
Årets Sämsta Nyhet: Den monumentala underskattningen av flera av de band som spelade på de små scenerna. Stundtals var det omöjligt att ens komma i närheten, och band som Amason, Future Islands och Todd Terje borde placerats på större scener. Då båda dessa scener dessutom hade 18-årsgräns på grund av ölförsäljning så känns det också märkligt att flera av de nya artisterna med en förhållandevis ung publik hamnade just där.
Årets Storm-i-ett-vattenglas: Mjölkförbudet. Vem dricker mjölk på en festival, anyway?
Årets Mest Oväntade Besökare: Sommaren. Några stänk regn föll under lördagen, men i stort var det tre galet varma och soliga dagar i Sveriges kanske vackraste stadspark.
Vi ses nästa år i Slottsskogen!
Uppdaterad 2020-10-22
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
