I videon till Work ser vi Lizette Lizette som en stressad yuppie-clubkid i Wall Street, New York. Låten kom till 2022, kort efter att Lizette Lizette precis släppt förra albumet ”Miss Gendered” och hade en inplanerad resa till New York.
– Det var väl en blandning av frustration över att inte känna att jag kommer vidare trots hårt arbete och en vision om en video i Wall Street-miljö. Ofta visualiserar jag musik videos innan jag ens har en låt, men låten och texten kom väldigt naturligt.
Lizette Lizette ser sig som en nostalgisk person som ofta drömmer sig tillbaka till 80- och 90-tal, och ser yuppien som den perfekta symbolen för arbetsnarkomani och New York.
– Att då få gå omkring som en gränslös 80-tals yuppie i clown-version en hel dag var otroligt roligt. Jag går verkligen igång på att provocera och performa ute bland folk. Att skapa osäkerhet och provocera fram reaktioner.
Lizette Lizette har alltid drömt om att bo i New York och visste att hen skulle älska denna stad långt innan hen reste hit för första gången 2015. Och väl här visade det sig stämma till 100%. Och nu ska hen bo i NY i två månader.
– Det är så lätt att hitta vänner här, alla är så intresserade och omhändertagande men jag fattar inte hur de har tid med oss. De har bara en så avslappnad och inbjudande inställning i allmänhet här. Alla är välkomna 24/7. Så jag ska nu jobba med mina kommande releaser och försöka komma in i ett vardagslunk.
Men tillbaka till låten Work som föddes ur tanken om att jobba ihjäl sig utan att någonsin se minsta resultat, att jobba ihjäl sig rakt ner i förfallet. Vilket är en workaholics största mardröm och en indiemusikers vardag. och visst har Lizette Lizette brottats med de tankarna.
– Men jag kommer alltid fram till att jag redan från början av min musikkarriär haft en orealistisk och osund bild av vad det är att vara artist och musiker. Den naiva och Hollywoodifierade programmeringen gör att jag instinktivt lägger fokus på fel saker och har en skev uppfattning om vad det är att ha en framgångsrik artistkarriär. Det är en tankefälla jag fightas emot år efter år men det blir bättre och bättre hela tiden. Jag försöker istället att fokusera på tacksamheten över att jag får uppleva allt jag gör.
Och nu får ”Work” videopremiär på amerikanska magasinet Paper, hur kom det sig?
– De låg högt upp på min önskelista när jag satt och skickade iväg diverse premiärförfrågningar, men jag blev väldigt förvånad när Justin på Paper så snabbt svarade att han älskade videon och ville köra. Nu i efterhand har det dock visat sig att vi har en del gemensamma vänner här så det kanske hjälpte lite att han kände igen vårt queera lilla latino-gäng…
Hur är det queera communityt i New York 2025?
– De är ännu starkare och sammanhållande nu än någonsin. Det märker en verkligen på en gång, folk är extra extra måna om varandra och benägna att lyfta och backa upp varandra. Det är otroligt fint att se och vara en del av. Vi måste stå starka mot vårt gemensamma hot – Trump och hans vidriga MAGA-gäng. Nu ska vi vara ännu mer högljudda och färgsprakande. Vi kommer inte försvinna eller ge upp på långa vägar.
Du är ickebinär, hur bemöts du i musikbranschen, har den blivit öppnare sedan du började?
– Jag vet inte riktigt, för jag har aldrig känt att jag är en del av musikbranschen på det sättet. Det känns mer som att jag är en indieartist som gör saker på mitt eget sätt och lever i min egna lilla bubbla. Sedan varierar det från person till person hur de bemöter mig som ickebinär, de flesta är ju ganska trevliga men oftast lite ”lost” i vad de ska använda för pronomen. Men både jag och mina följare är bra på att rätta till sånt när det behövs.
