”Snälla, gräv ner honom” – Robinson-Natalie efter sista ”Gränslandet”

Grattis Natalie! Hade du trott att du skulle ta dig så här långt?
– Ja (skrattar). Jag gick in lite nollställd och tänkte att jag bara kör på. Jag ser mer vad jag vill här och nu än har en vision om framtiden i huvudet. Det var liksom bara att köra på utan att tänka så mycket. Men efter att ha tagit mig så här långt kunde jag mig också lite irriterad att jag är så reko. Mina värderingar och vad jag tycker är rätt och fel ruckar jag liksom inte på. Och det kanske var till min nackdel ibland eftersom det var en tävling.

Hur kändes det att komma in i Robinson igen?
– Det var ju ganska infekterad stämning och en annan gruppdynamik än när jag lämnade. Det var tydligt att det var två pakter och alla ville se mig välja pakt direkt. Jag hade ju hört saker om vad som hänt i Robinson och de hade hört saker om vad som hänt i Gränslandet, så det var ju det att ta ställning till också. Min tanke var att jag främst ville få bort de som var de största hoten.

Vad var roligast i Gränslandet?
– Att vi hade väldigt roligt där. I avsnitten lyfter de bort mycket känsloyttringar, sånt som var roligt och fokuserar mer på tävlingsmomentet.

Vem kom du närmst?
–  Alva. Vi spenderade ju väldigt lång tid ihop. Vi sov, åt, tävlade…i med- och motgång, och byggde en syskonlik relation. Hon kunde vara provocerande och jobbig, men betyder ändå mycket för mig. Däremot var jag så trött på Patriks malande och efter ett tag kände jag ”snälla, gräv ner honom!” (skrattar). Men samtidigt, om någon säger nåt elakt om honom försvarar jag honom. Man bryr sig om de som var där.

Vad var jobbigast i Gränslandet?
– I Robinson händer det saker hela tiden, man sitter i båtar till olika tävlingsplatser, har många människor omkring sig och har nästan som ett schema av saker som sak göras. I Gränslandet får man jobba mer med sin mentala hälsa och man ser samma lilla skara på en liten yta hela tiden. Så man måste lära sig att stå ut med sig själv och hantera sin mentala hälsa. Och man gör verkligen allt med de som är på ön. Jag gjorde mer intima saker med dem än med min fru (skrattar).

Vem kände du ”åh, nej inte hen” när den kom till Gränslandet?
– När Oliver kom blev jag skeptisk. Jag trodde han lagt sig i en tävling för att han var orolig att röstas ut, så jag var misstänksam. Men sen gav jag honom mat och hjälpte honom att göra med eld. Vilket sen kanske inte var helt smart eftersom han slog mig i sista tävlingen, men jag ville hjälpa till. Han var i och för sig värd att vinna, men titeln ”King of Gränslandet” var min eller Alvas. Eller den är min, eftersom jag har Gränslandet-flaggan hemma. Jag fick med den hem på slutet.

Ångrat nåt du sagt eller gjort?
– Nej, det som är gjort är gjort. Saker framställs på olika sätt i tv så de som i så fall tagit illa upp får ta det med mig. Jag har försökt visa människor respekt och jag har varit ärlig mot mig själv. Sen behöver min sanning inte vara exemplevis Alvas sanning. Och det är bullshit när folk säger att de aldrig agerat i Robinson som i verkliga världen. Här ger folk ett smakprov av vad som framkallas om krissituationer uppstår i verkliga världen. Det som är på ön är äkta.

Nu har Robinson rullat ett tag, vilken är den vanligaste kommentaren du får?
– ”Vi älskar dig, du är så rolig, men så som du spelar vinner man fan inte Robinson” . Då svarar jag bara ”vem vet” (skrattar).