Silvana Imam och Gnučči ägde kvällen
Det var en rosa, feministisk underbar kväll. Underbara Aleksa Lundberg ledde oss tryggt och säkert genom kvällens alla artister. Hon var självsäker, vass och inspirerande. Hon bjöd även på kvällens första tuttchock när hon uppmanade alla tjejer att vara stolta över sina bröst. Vi vill absolut se mer av henne.
Först ut på scenen var Allmänna Kvinnokören som sjöng en nyskriven låt av Marit Bergman och Cecilia Nordlund. Det var stämningsfullt och politiskt. Därefter var det dags för Sousou & Maher Cissoko som spelade musik med grund i västafrikansk trubadurkultur och omsluter stilar som reggae, mbalax, folk, soul och blues. Artisterna avlöste varandra och spelar max tre låtar. Efter Sousou & Maher Cissoko var det dags för The Tiny och Ane Brun. De band oss med sina vackra stämmor och att lyssna på detta utomhus medan solen sakta gick ner bakom Kungsholmen var magiskt. Sedan var det dags att dra igång festen. Julia Frej rockade loss med sin härligt hesa röst och fick oss alla att rysa. Familjen & Ninsun Poli drog igång basen ordentligt och röjer runt på scenen med en tillsynes oändlig energi och när Johan ”Familjen” Karlsson avslutar med att spela sin hit Det var Jag så var det nog ingen som stod still. Jenny Wilson tog oss tillbaka till ett 80-tals Tyskland med influenser från Kraftwerk. Frida Hyvönen sjöng vackert som vanligt, men att lägga henne sist efter alla powerartister var kanske inte det smartaste draget.
Men bäst under kvällen var Silvana Imam. Med sina powerlåtar fick hon hela publiken att skrika och hoppa utav glädje. Årets Flata gjorde oss inte besvikna. Hon verkar odödlig och det här är bara början.
Gnučči var tätt efter Silvana och fortsatte i hennes spår och röjde loss så hela Stockholm hörde.
Silvana Imams öppningsnummer.