”Pride är viktigare än någonsin” – Erik Elias spelar nya EP:n under West Pride

Snart släpper Erik Elias sin EP Innan jag blev stolt. På den bjuds ”naturromantiska visor med energiska power-anthems”. Den Idol-bekanta artisten är dessutom aktuell med att framföra just hela EP:n under en releasespelning på West Pride i Pride Park den 13 juni, kvällen före släppet.

Annons

Innan jag blev stolt spelades in förra hösten men bär spår från 2016.
– Jag skriver otroligt mycket, det är ett sätt att hantera vardagen och då samlas massor av material. Så det var ett svårt steg att göra urvalet. Men till sist fastnade jag för de här fem spåren. Jag gillar att spela alla live och de berättar på olika sätt om olika steg i en förändringsprocess.

Erik Elias har gått från förnekelse till synliggörande, från tveksamhet till att driva förändring. Titeln Innan jag blev stolt klingar i undertecknads öron väldigt ”pride:igt”.
– Jag förstår det. Det är ett textutdrag från låten Göteborg som handlar om min första kärlek i Göteborg, men också min första samkönade relation. Ordet ”stolt” har en dubbelhet, att man kan vara tillfreds och stolt där man är, men också genom att inte våga göra en förändring. Att inte be om hjälp, för att man kan själv. Men visst, titeln är också en blinkning till HBTQi+rörelsen som jag känner mig som en viktig del av.
– Som 18-åring flyttade jag tvärs över landet, från Valdemarsvik till Göteborg. Att som ung HBTQi+person få byta den lilla orten mot den stora staden var en otrolig frigörelse. Men det var också ensamt, stort och läskigt. Jag är stolt över allt jag vågade.

I pressreleasen berättar du om hur lyssnaren ska ta emot EP:n, ”att lyssnaren slänger upp fötterna på en fotpall, dricker någonting varmt, öppnar en kexchoklad och lyssnar på alla fem spåren från början till slut”. Det låter nästan som en höst-EP?
– Haha, jo. Men jag tänker på sommarkvällar när man kan sitta uppe länge. Jag har lyxen att ha balkong och jag älskar att sitta på den och lyssna på något som hör samman, en berättelse. Och Kexchoklad är det bästa jag vet!

Ett av spåren har Erik släppt innan, men då solo. Nu delar han sånginsatsen på Stanna med Mello-genombrottet Annika Wickihalder.
– Vi fann varandra under Idol och redan då gick hon och sjöng på just Stanna. Då kunde jag känna ”wow, har jag skrivit den här låten?”. Sen följde hon med till Malmö under Melloförberedelserna och skulle göra körpålägg. Då hade hon gjort en egen vers som blev för bra för att inte ta med. Så vi spelade in den på en dag och jag är så stolt att hon är med. Vi har en fin vänskap och ett fint samarbete.

Du har uppträtt på Pridefestivaler över hela landet, hur har det varit?
– Det är underbart att få spela i ett rum där hela poängen är tolerans och öppenhet. Där det är tillåtande, tryggt och bara underbart. När jag spelade på West Pride 2022 upplevde jag hur trummisen Emil och jag hittade det där magiska och publiken gick igång och sjöng med. Det är nog mitt bästa gig hittills. Jag tycker det är så fint att upptäcka de små orternas Pride, att det är en så bred rörelse.
– Våra rättigheter går tillbaka och Pride är viktigare än någonsin. Jag förstod inte riktigt hur viktigt det var när jag var ung. Våra rättigheter är så färska så att engagera sig är av tacksamhet för alla som gått före. Men också i solidaritet för alla andra som inte får vara de dem ämnar att bli. Vi har en skyldighet till nästa generation så de kan fortsätta ha de rättigheter vi har. Vi behöver vi organisera oss och det är viktigt att delta i till exempel paraden.

Vi har pratat om ”Stanna” och ”Göteborg”, men jag är nyfiken på titeln ”Väck mig när allting är över”?
– Min superkraft är att jag kan sova när som helst och ibland kan jag ”ångestsova” och blunda för saker jag inte vill ta tag i. Den låter som en vacker godnattvisa, och handlar om när man inser att man behöver lämna eller blivit lämnad, och inte orkar se det.

Med på EP:n är även Hon, en feministisk kärleksförklaring i form av en visa till sin syster och Vår tid är nu, en hyllningssång till våren, en metafor för förändring.

Du är uppvuxen i Valdemarsvik, har bott i Göteborg och är nu Norrköpingsbo, hur är livet i Norrköping?
– Norrköping tar hand om mig bra. Här bir min syster och hennes barn, så jag är väldigt mycket morbror som hämtar på dagis en dag i veckan. Många av mina vänner kommer hit och hälsar på så jag har guidat runt mycket i stan. Och så är mitt favoritlag IFK Norrköping härifrån. Även om det går skitdåligt just nu…

Hur ser du tillbaka på Idol-tiden?
– Jag känner mig stolt även när det gäller det. Det var väldigt intensivt och jag blev trött av det, men glad över hur jag klarade det och hur jag blev framställd. Jag ser tillbaka på Idol med stolthet.

Och hur går det med kärleken?
– Jag letar fortfarande efter min kärlekslåt.