Missförstå mig rätt. Jag tycker det håller på att samla ihop sig till en helt okej final med många bra låtar (med bara något undantag), men den där vinnaren med stort V som sticker ut och får oss alla att samlat säga “japp, där är den!” DET har vi ju inte hittat ännu.
Närmast ikväll, enligt mig, ligger Dotter. Hennes It’s Not Easy to Write a Love Song känns befriande introvert och icke riktad till ballongviftare, men samtidigt majestätiskt växande och bättre för varje gång jag hör den. Dotter har haft problem med halsen, men det största problemet är nog snarare att ingen i ett tidigt skede av skapandet av hennes nummer gått in och sagt att det stundtals är alldeles, alldeles för likt Tattoo… Varför samma färger, rök och kläder som hos Loreen? Både Dotter och grundidén är bra, så förhoppningsvis hinner de fila lite på det ytterligare innan det står på scen ikväll. Och hoppas, hoppas rösten håller!
Och på tal om nummer. Minns ni när husdansarna kom in i Melodifestivalen? Det var efter att Ukrainas Ani Lorak och hennes hunkar fullkomligt kört över Charlotte och hennes sidstegsdansande körkillar i Serbien 2008. Nu verkar tyvärr husdansarna själva fastnat i samma fälla, för när ni kväll ser Idol-Albin göra sin Mello-debut så får ni nästan försöka tänka bort de trötta axelryckningarna och huvudknixarna för att förstå att det finns en ganska bra låt och en duktig artist bakom den där urtrötta upprepningen av ett nummer. Det är dags att släppa byxorna och tänka ny koreografi bakom popkillar, SVT!
Annars så handlar såklart mycket om Danny (inte minst alla kvällens vykort). Mannen som är en av den moderna Melodifestivalens fixstjärnor, den eviga tvåan, som nu är tillbaka och sagt att han vill vinna. Bra ambition, men frågan är om Mr Amazing inte tagit sig lite vatten över huvudet när han skruvat på varje skruv han kunnat skruva på och bytt musikstil (tillbaka till 10-talets arena-house), lämnat svenskan (igen), och dessutom bestämt sig för att vara själv på scen både sång- och dansmässigt. Det är många saker där som man hoppas TV-publiken ska köpa, och det blir spännande att se om det fungerar.
Även de andra tre låtarna plockar alla med sig något eget till kvällens lilla smörgåsbord, och kanske finns här till och med en öppning för en blodig skräll. Men mer om det i betygen.
Programmässigt öppnar det med Kent-hyllning och en julvärdsfin prata av Carina, och senare får vi Hall of Fame-invalda Chattanooga. Björn som trollkarl med ljudproblem och Sofia Dahlén som obegriplig dragking-surgubbe. Lördagsunderhållning!
Nog om det. Nu till betygen!
QX QX
1 Albin Tingwall – Done Getting Over You (Joy Deb, Linnea Deb, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt)
En helt okej låt med en spännande ung artist som helt sänks av årets kanske mest feltänkta nummer. Vad som kunde blivit en Mello-Harry Styles eller en Shawn Mendes från kommunala musikskolan blir istället en nästa parodisk upprepning på hur popkillar presenterats i snart över femton år på Melodifestivalens scen. Tafflig LED, husdansare, nick in i kameran. Dessutom har stackars Albin sett mer nervös ut under veckan än någon med nicket “Diskret Bi” på sin första Grindr-date. Det här borde egentligen inte ha några problem att klara topp fyra, det är låten alldeles för catchy för, men som det ser ut i skrivande stund så skulle jag inte bli förvånad om det följer i Kim Cesarions fotspår.
QX QX
2 Lia Larsson – 30 km/h (Thomas G:son, Jimmy Jansson, Lia Larsson, Axel Schylström, My Söderholm)
EPA-dunk i 160 BE-PE-EM om att köra i 30 KÅ-EM-HÅ. Till skillnad från Fröken Snusks Spotify-etta är det här hårdare och kallare, men samtidigt TV-spels-barnsligt färgglatt med en Chilla!-hook (snyggt lånad från Jedwards gamla ESC-dänga Lipstick) som kommer vara kattmynta för alla barnfingrar när det ska appröstas. Det faktum att Lia Larsson sjunger sämre än Gunilla Persson (jo, faktiskt) har man dessutom snyggt lyckats gömma med hjälp av duktiga Melanie Wehbe och Emelie Fjällström (båda gamla Mello-bekanta) i kulissen.
QX QX QX QX
3 Dotter – It’s Not Easy to Write a Love Song (Johanna ”Dotter” Jansson, Dino Medanhodzic)
Det enda förutsägbara med Dotter är att hon aldrig är förutsägbar. Den här pianoballaden liknar inget av hennes tidigare bidrag, och den tar också oväntade vägar under sina tre minuter som jag misstänker inte passar alla öron därute. Mina passar de dock perfekt! Jag har bara tyckt bättre och bättre om det här för varje gång jag hört det, och numret har stegvis plockats längre och längre bort från att kännas “varför gör man Tattoo igen?”. Håller bara rösten för Johanna, den var helt borta under fredagen, så kommer jag hålla alla tummar jag har för att det här får gå direkt till final i kväll. Om Lisa Ajax ballad är i final 2024 så kan väl bara inte den här bli tvungen att stanna utanför!?
QX QX
4 SCARLET – Circus X (Staffan Amberlind, Emil Behmer, Simon Boustedt, Jessica Rachel Chertock, Ian-Paolo Lira, Henric Pierroff, Scarlet, Thirsty)
Nog för att jag suttit och gapat om originalitet de senaste veckorna, men jag vet inte riktigt om det var den här performance-rocken jag tänkte mig då. Här känns det som om de åtta låtskrivarna fått i uppgift att tänka på Ghost, skrivit varsin bit musik, och sedan försökt limma ihop dem lite klumpigt med teatersmink… OK, delarna var för sig är inte så dåliga, det ska erkännas. Den där slingan i refrängen är tre starka QX, och sista akten med sin Danny Elfman-barnkör och Jessica Andersson på LED:en är inte så illa den heller. Men när allting samtidigt dränks i en estetik inspirerad av en Halloween-fest på Wallmans, ja då slokar åtminstone min varulvs-svans. Publiken i Eskilstuna åt dock den här blodpalten med sked, och den var klar tvåa efter Danny, så kanske får vi en liten skräck-skräll ikväll?
QX QX
5 Lasse Stefanz – En sång om sommaren (Robert Norberg, Anders Wigelius, Anderz Wrethov)
Kom igen, ni vet hur det här låter! Det är klassiskt Mello-dansband så som alla varit tvungna att låta sedan Hasse Andersson fick Beyonce-streams på sin dagis-smash 2015. Det är lite Drängarna, lite brygga, lite fjäder i hatten, lite fejk-spelande på dragspel, en hel del vass och myggor, en solnedgång och samma fiolspelande Jannike Stenlund som i Guld och Gröna Skogar. Det är trevligt, det är ursvenskt, det är exakt vad grabbarnas fans vill ha – och det är förmodligen totalt chanslöst tävlingsmässigt.
QX QX QX
6 Danny Saucedo – Happy That You Found Me (Kristoffer Fogelmark, John Martin, Danny Saucedo, Michel Zitron)
Oddsen för en Danny-vinst har stigit rejält vartefter veckan har gått. Kanske är det den låga ambitionsnivån på numret, kanske är det den svaga refrängen, men på något sätt har det känts som om det redan vilar en liten aura av nederlag över den här arena-housen med sina rötter i tidig Avicii och 2009-hiten When Love Takes Over? Trist. För Danny är fortfarande en av festivalens fixstjärnor, en folkkär och otroligt duktig artist och någon som verkligen känns som han borde vunnit den här tävlingen för längesedan. Och. Låten är härlig och utan tvekan en av kvällens bästa. Så ryck upp dig, Saucedo! Allt utom final vore en chock (och otroligt dumt röstat av Sverige). Men den där vinsten… Hm.
Min tippning!
Till final: Danny + Dotter
Till Finalkval: Lia Larsson + Scarlet
Ute: Albin Tingwall + Lasse Stefanz
Uppdaterad 2024-02-23
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
