Regnet kom tillbaka till Slottsskogen igår igen och tvingade publiken att dölja sina genomtänkta outfits i regnkappor och plastponchos. Stackars Phosphorescent, som gjort en av årets låtar med Song for Zula, startade dagen och fick slita hårt för att få någon fart på den då redan dyngsura publiken. Festivalbesökare är dock ett tålmodigt folk, och snart var tempot minst lika bra som på fredagen.
Public Enemy, Kendrick Lamar och James Blake i alla ära, de gjorde alla bra konserter på lördagen, men den här festivalen har tillhört tjejerna. Tuffa Haim, imponerande VAZ, Cat Power igår såklart, men för mig var det nog en brittisk popbrud och en amerikansk superstjärna som lyste klarast.
Jag har följt Little Boots sedan hon toppade BBCs ”Sound of 2009” och älskade hennes debutskiva Hands. Det stora genombrottet har tyvärr uteblivit, och när hon nu äntligen tar över tältscenen under Way Out West är det på parallellkonserten med Kendrick Lamar som den större delen av publiken befinner sig. Precis som med Marina & the Diamonds 2010 (under Håkan Hellström-konserten) och Empire of the Sun 2011 (under Prince dito) är vi dock en hängiven skara pop-älskare på några hundra som väljer kommersiell elektro istället. Efter att ha serveras den ena Saint Etienne-smakande karamellen efter den andra lämnar ingen av oss tältet missnöjd över vår prioritering.
Festivalen stängs sedan av Alicia Keys. Keys kan lätt hamna i skuggan av kvinnor som Beyonce och Lady Gaga, men med en superstjärnas självklarhet och professionalism serveras vi här hit efter hit i en otroligt snygg konsert, som till exempel med råge slår det lama spektakel Madonna ställde till med på Ullevi ifjol. Höjdpunkterna är övervackra Try Sleeping with a Broken Heart, nya Girl on Fire och avslutande Empire State of Mind som försatte hela Slottsskogen i eufori. Förmodligen bästa festivalavslutningen någonsin!
Sammanfattningsvis kan man säga att, bortsett från de många och sena avhoppen, har det varit en större och bättre Way Out West-festival på många sätt 2013.
Nytt publikrekord sattes med 27752 besökare, området var snyggare, bättre genomtänkt och hade bland annat en ”riktig” pub där det serverades IPA och kunde hängas i ordentliga möbler, och klubbdelen av festivalen hade fått nya fräcka scener och kändes i år mycket mera som ett måste än som ”något jobbigt med långa köer” som tidigare år.
Ett tydligt exempel på det senare var att det beryktade VIP-området, där kändisar som Alexander Skarsgård, Joel Kinnaman, Danny Saucedo & Molly Sandén, Adam Lundgren, Bill Skarsgård, Amanda Fondell, Patrik Sjöberg etc minglade runt med de hjordar av tillrest branschfolk som sällan lämnar området för att se någon musik, nästan tvärdog varje kväll då festivalen slutat. Tidigare år fortgick partyt långt in på småtimmarna, men nu valde alla Stay Out West och spelningar som kyrkospelningen med Lune, Lykke Li som DJ på Lindholmen eller hård rap med Linda Pira & Co i Lisebergs Hamnområde istället.
Nu lägger jag och fotograf-Carl stövlarna på hyllan och rakar bort hipsterskäggen. Men vi ses nästa år i Slottsskogen!