Årets Hetero-nominerade Niclas Öjebrandt: ”Tack och FÖRLÅT”

Hur känns det att du kan bli Årets Hetero?

– Det är dubbla känslor. En del av mig skäms för allt jag representerar som heterosexuell ledare i en konservativ frikyrkomiljö. Den delen av mig vill bara skrika FÖRLÅT. En annan del av mig är djupt tacksam för det varma mottagande och den kärleksfulla gemenskap jag fått ta del av under de senaste åren bland kristna queers. Jag vill säga tack för att jag idag får kalla mig en vän till HBTQ-communityt. Att jag nomineras till det här priset är verkligen en stor ära. Så, med Lahles ord, Tack och Förlåt!

Varför tror du att så många nominerade just dig?

– För att förstå det tror jag att man behöver förstå lite av det jag ägnat mig åt de senaste åren. Jag är idag 50 år och har levt hela mitt vuxna liv som ledare, pastor och teolog i evangelikala och karismatiska frikyrkor. Jag är uppvuxen inom Pingstkyrkan och numera aktiv medlem i Evangeliska frikyrkan (EFK) i Immanuelskyrkan i Örebro där jag tidigare arbetade som pastor.

– För tio år sedan påbörjade jag ett teologiskt arbete kring hbtq-personers plats i kyrkan. Detta arbete innebar till en början mest att jag gömde mig för min familj och omgivning i böckernas värld. Med tiden växte det fram en insikt hos mig om att vi i delar av kyrkan hade begått ett stort misstag och att något behövde göras för att rätta till detta misstag.

– Det var smärtsamt att inse att mitt kyrkliga sammanhang, min församling, inte var ett gott hem för kristna queers. Jag levde i en frikyrka där människor inte kunde vara sanna mot sig själva och sin omgivning om vilka de verkligen var. Många av de queers som växt upp i vår gemenskap lever idag i exil, utan församling, men med en stark hemlängtan. Jag formulerade då ett nytt mål för mitt liv som teolog och förkunnare: ”Jag vill att min församling ska bli ett gott hem för kristna hbtq-personer”.

– Idag ser jag tillbaka på 10 innehållsrika år där jag har fått vara med och bidra till en viktig förändring i frikyrkan. Jag har tillsammans med en grupp kristna ledare och hbtq-personer skrivit boken Välkomna Varandra, startat bloggen Ett gott hem, haft ett styrelseuppdrag i Riksförbundet EKHO, spelat in podden och videomaterialet Ett Gott Hem – 30 dagar, deltagit i församlingssamtalet för att arbeta fram en ny könsneutral äktenskapsordning i Immanuelskyrkan Örebro, träffat och messat med mer än 100 nya hbtq-vänner i frikyrkan, fört många långa samtal om att komma ut som queer i frikyrkan, ibland med tårar och ibland med ett stort leende, skrivit en motion till frikyrkosamfundet Evangeliska frikyrkans kongress för att inleda en process för att bearbeta samtalet om samkönade relationer i EFK, format interna nätverk för att stärka samtalet för en förändring i EFK och i Pingströrelsen, deltagit i arbetsgruppen för att ta fram boken En Enda Kropp och gått i fyra Pridetåg.

– Idag pratar stora delar av den konservativa frikyrkan om hur de ska hitta vägar att bli en bättre plats för hbtq-personer. Samhället reagerar på våra församlingars oförmåga att vara en god uppväxtmiljö för unga queers och sätter en positiv press på oss att skärpa oss. Jag tror på en förändring och jag tror på en vackrare kyrka. En plats där alla kan känna sig trygga i vissheten om att de får vara den som Gud skapat dem till att vara – i sanning och i gemenskap.

Vem var den första du berättade för om nomineringen och vad fick du för reaktion?

– Andreas Wijk ringde mig igår och berättade att vi båda var nominerade i varsin kategori i galan. Vi skattade lite åt att vi tidigare i livet, utifrån vårt liv i ”frikyrkobubblan”, inte alls tänkt på QX som en naturlig del av vår värld. Vi önskade varandra lycka till. Min dotter Elsa påpekade att förra årets vinnare i denna kategori var Benjamin Ingrosso (med en liten hint om att det kanske inte är så troligt att hennes pappa skulle vinna den kategorin i år…).

Vad skulle en vinst betyda för dig?

– Det skulle innebära en möjlighet att lära känna fler queers. Kanske lyckas jag övertala några att våga besöka våra lite mer konservativa frikyrkor. Vi behöver er i vår gemenskap. Att vi hetero-kristna, pastorer och ledare, inte känner så många HBTQ-personer gör att vi kan leva kvar i gamla föreställningar som exkluderar och skadar unga queers som växer upp i våra församlingar. Vi behöver er i våra liv.

2023 är det 25-årsjubileum för QX-galan. Vilken är din favoritvinnare i din kategori från tidigare år?

– Det måste nog vara Kronprinsessan Victoria. Jag beundrar hennes tålmodiga kamp för utsatta människor i vår värld. Jag beundrar också KG Hammar för hans mångåriga ledarskap i Svenska kyrkan. Speciellt under de år där inkludering av HBTQ-personer var ett laddat ämne bland kyrkans teologer och präster.