Njae va? Precis som förra säsongen tycker man mer om personerna på Grå gåsen än om musiken. Efter förra veckans fina start blev detta ett stort dopp i en väldigt ljummen pool. Ska det vara så svårt att ge oss lite hits? Tack att Måns styrde upp på slutet.
Oh Well.
Kvällen inleddes med ett dopp i (enligt Maja Francis) bräckligt vatten, men det var bara Molly och Maja som vågade kasta kläderna för ett dopp i det blå. Därefter blev det mysstund på stranden utan Albin och Sonny som av någon anledning var kvar på Grå Gåsen. Vilket gjorde att de missade Olles starka berättelse om en fobi han bär på.
Olle Jönsson berättade nämligen öppenhjärtigt om sin knappfobi som yttrar sig i att han mår illa när han ser blandade knappar i en burk.
Jag, precis som Molly, satt mållös.
Nå.  Kims Zlatan-imitation var i alla fall spot on. Mumbo Jumbo nästa? Hans hår fick sen en egen liten slot i programmet då han berättade om sina frisyrbestyr: ”Det kommer alltid vara samma texter i låtarna, men håret kan alltid ändras”. Så sant.

Annons
Annons

Därefter var det lunchdags och Albin bjöd in Grant för att sjunga Gör dig glad. Det lovade mer än det smakade, men Grants ljuva stämma var en upptäckt för mig. Sen tog Maja sig an en låt på engelska med Lasse Stefanz. Och samma sak där. Fint, men nja.
Är det temat för året? Ljumma lunchlåtar? Förra veckans lunch var också mysig, men låtmässigt också en enda stor axelryckning. Repris av det i kväll.

Lunchen avslutades lite tyngre då Albin Lee Meldau berättade om sin alkoholism/drogberoende och att det var en viss kamp att leva nyktert. Det måste ha varit osmidigt klippt här för helt plötsligt fick vi en väldigt märklig övergång till Molly när hon mitt i allt berättade att hon skulle sjunga en av Meldaus låtar.
Jag har nog inte blivit så här Så Mycket Bättre-besviken sedan Markus Krunegård slaktade Okey Okey. För efter förra veckans fem-QX-tolkning fick vi urtrist sängkammarsoul.  Här är rakt av anledningen till att Hammar inte riktigt nått fram med sin musik.  När Molly sa att detta var hennes ”ur-jag” och Meldau svarade ”Då ska du göra det” hade jag ett Kishti-liknande ”ORIMLIGT”-moment framför tv:n.
Nej, Molly, nej!

Låtchocken botades med att Mums-Måns begick entré därefter. Tävlingsmänniskan Måns var på hugget efter att ha vunnit Let´s Dance, Mello och Eurovision, men insåg snart programmets upplägg: ”Jag behöver ju inte vinna Så Mycket Bättre”. Amen.

Lasse Stefans märkliga merch fick sen lite utrymme innan gänget åt korv. Trivsam tv.

Snart vankades det middag och födelsedags-hotshots för Måns som berättade om svårigheten att upprätthålla popkarriären och fick oss att haja till över realisationen att han bara var 24 när han tog över Allsången. 24!

Norlie & KKV tog sig an Cara Mia och gav den en svensk ny text. Funkade rätt bra. Förra veckan var det mer party, men än en gång visade Sonny & Kim att de är bra på refränger och snygga melodier. Och deras vänskap och nära band är så otroligt fin att se. Den känns i hjärtat.

Albin Lee Meldaus vänskap med Louise Hoffsten känns också i hjärtat, och den ledde till att Anna Ternheim tolkande hans Cornelis-mysiga superhit Josefin. Den kändes inte lika mycket i hjärtat och saknade bett. Det blev som en klen karaokeversion.

Sedan blev det gulligt med Mollys musikaliska familj som fick henne att gråta, och Måns som berättade att han skulle bjuda på en Hammar-hit: Tell Her. Låten, som streamats strax över miljonen, heter Faller i Måns version och det var en uppfriskande dansdrink han bjöd på. Kul med Måns på svenska. Nä, det var ju ingen Mikrofonkåt-banger, men efter lejonparten av såsskvalet som serverades i kväll kändes Måns energi som en väldigt fräsch fläkt. Till skillnad från Molly uppmuntrar jag denna riktning musikaliskt.

Albin berättade sen att han lämnar, men kommer tillbaka. Men nu ser jag fram emot att Darin dyker upp nästa vecka. Och en gästande Victor Leksell!  

Sammanfattningsvis var detta avsnitt verkligen motsvarigheten till Melodifestivalens startnummer två: Svagt och förglömligt, och har inget med slutspelet att göra när vi sammanfattar säsongen. Synd när program 1 var så bra. Visst, det är ett urmysigt gäng men det måste skapas hits också.
Jag gissar som sagt att Måns drar längsta strået denna vecka med Norlie & KKV strax efter.

Och så betygen:

Maja Francis ”Please Remember Me” (Lasse Stefanz)
QX QX
En helt okej country-vemodig tolkning av Lasse Stefanz engelska låt. Har Maja nånsin låtit mer Dolly Parton än i kväll? Men jag grips inte tag så som jag borde göra. Allt var liksom bara…fint.

Albin Lee Meldau feat. Grant ”Jag hoppas jag gör dig glad/What have I Done” (Anna Ternheim)
QX QX
Det börjar så himla bra med en skör Grant som inleder på Anna Ternheims coola hit från 2008. Men jag tycker mest att det blir som ovan…fint.

Molly Hammar ”På riktigt” (Albin Lee Meldau)
QX 
Har här lust att klippa in den där Norrtälje-politikern som i veckan tog 25 sekunder på sig att svara på en fråga. Är nämligen lika mållös. Vad gör du Molly? Urseg sängkammarsoul med gospelinramning som varken kommer att göra avtryck på Spotify eller i SMB-historien. Och när Molly säger att detta är hennes ”ur-jag” förstår jag varför hon inte hittat rätt musikaliskt. Detta är: MUSIK. FÖR. INGEN.

Norlie & KKV ”Sjung för gamla tider/Cara Mia” (Måns Zelmerlöw)
QX QX QX
Helt omgjord och väldigt KKV:ig hålla-armen-om-polarens-axel-och-skråla-med-låt. Duon hittar än en gång rätt melodiskt och visar varför de är en av Sveriges bästa popakter. Bra skit!

Anna Ternheim ”Josefin” (Albin Lee Meldau)
QX QX 
Drömsk tolkning som porlar på men känns lite tandlös i förhållande till det fina originalet.

Måns Zelmerlöw ”Faller/Tell Her” (Molly Hammar)
QX QX QX
Helt klart en snygg debut. Måns goes danspop om otrohet på svenska. Kul att höra att Måns tar i och visar vilken jävla bra sångare han är.