Jag har skrattat till Babsan, fulgråtit till Rickard Söderberg och crushat på baben DJ Gunn (för hundrade gången). Dagens Pride Park har varit en känslomässig bergochdalbana och nu är det dags för nästa ride. Den vildaste attraktionen på nöjesfältet. Jag kavlar upp partyprisse-ärmarna och beger mig till Klubb Moxy på Nalen.
Sist jag var på den här så kallade “flatornas favoritställe” blev jag hjärtekrossad. Suck. Vad skulle Moxys Anna Högkil tycka om jag sa att jag associerade klubben med att göra slut? Eller ännu värre – att bli lämnad. Ni hör ju själva, det går inte för sig. Ikväll vill jag ändra den bilden och det vill jag göra genom ett H Å N G E L… eller två.
Med mig har jag brudmagneten och min amerikanska följeslagare Alex och denna afton blir hon tilldelad initialerna WW då hon ska agera wingwoman å mina vägnar. “Men Isabelle, handlar dina flatklubbskrönikor om flatklubbar eller att ragga egentligen?” undrar ni. För det första, ursäkta min kärlekstörst! För det andra, jag vet knappt själv längre men efter noggranna kalkyleringar verkar de gå hand i hand.
När vi anländer till where the party’s at på Regeringsgatan 74 sträcker sig kön ut på trottoaren. Månlamporna lyser upp entrén som om det vore ingången till himlen. Lesbianernas alldeles egna himmel. Att kliva in i Nalen är som att kliva in i en tidsmaskin. Man tas tillbaka till det eleganta 1800-talet (minus alla fulla flator). Lokalen är ståtlig med högt i tak, pampiga pelare, gulddekorer längs lister och dörrar och… för att inte tala om det massiva dansgolvet och scenen med de sammetsröda kulisserna.
Jag skymtar två döläckra dj:s på estraden. Det är DJ Pamela som dansar bredvid Dj Fride som styr musiken. Friends Lyssna till ditt hjärta dunkar sin väg ut ur högtalarna och flathavet guppar likt intensiva vågor i takt med låten.
Ni som läste min Klubb-EVE-krönika vet att baren stängde när jag anlände alldeles för sent till festligheterna igår kväll. Men nu blir det andra bullar… eller shots rättare sagt. Den efterlängtade tequilan väntar på att bli uppdrucken bakom bardisken, redo att ta fram den smått galna jag. Och sanna mina ord, snart kommer också min flirtfega sida gå upp i rök.
“Nej men hej!” jag hör en bekant röst och ser min gamla universitetskompis Emelie komma springandes mot mig. Det dröjer inte länge tills hon och Alex gaddar ihop sig fast beslutna om att det nu är hög tid för mig att hitta en pingla. Emelie rör sig som Speedy Gonzales genom flocken av flator, letandes, men jag har redan fått upp ögonen för någon.
Hon står och sparkar på rosa ballonger som om de vore fotbollar och ögonflirtar med mig titt som tätt. Och snygg så snygg. Hon heter Jenny, är fyrtio plus och blir mitt hångelsällskap resten av kvällen.
Så Anna Högkil – Moxy är inte längre en hjärtekross-klubb för mig. Moxy är en magisk kraft som för flathjärtan samman. Tack!
Nu, morgonen efter, plingar telefonen. Det är Jenny. “Vill du ses igen ikväll?”.
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
