Efter förra veckans urladdning över bristen på balans i årets omgång så var det alltså dags att bänka sig för att se det gråtmilda gänget på Grå Gåsen gå i mål.
Kvällen inleddes med en Harpo-regisserad musikvideo till en rätt kass låt om nån familj. Men:Hatten av till de av artisterna som bjuder på sig själva. Både Thomas Stenström och Moonica Mac gick all in och får guldstjärna, och Andreas Mattson var oväntat cool i overall. Det kändes dock lite som att de befann sig i olika tidsepoker och Mac såg mer ut som Lisa Nilsson under Himlen runt hörnet-erna än en turnerande mamma på 70-talet.
Lunchen började med ett rätt elakt skämt från Melissa Horn och Daniel Adams-Ray som gav en härligt glad Stenström en signerad matchtröja från Svenska Herrlandslaget i fotboll. Stenström tog besvikelsen rätt ändå bra. Jag hade lämnat bordet.
Men tur att han i alla fall fick en videohälsning av Viktor Nilsson Lindelöf.
Andreas Mattson inledde kvällens tolkningskavalkad och jag satt likgiltig i soffan när Mattson tog ner tempot så pass mycket att härliga Horoscope liknade en vaggvisa. Men Harpo började gråta av tolkningen, och sa att Mattsons tolkning träffade rakt i hjärtat. Well, det är ju viktigt att i alla fall den tolkade berörs…
Marie Nilsson Lind fortsatte på Harpo-spåret och gav sig i kast med en rätt kul låt av sångaren: Sayonara. Men återigen: Bom.
Det lät mer som en födelsedagssång till den skäggige hästbonden.
Daniel Adams Ray förde sen samtalet och hans engelskalärare i höstadiet på Engelska skolan, Mr Elder, berättade att Adams Ray var en minnesvärd elev med integritet och öga för texter. Och apropå texter så berättade DAR att han skulle göra ännu en Andreas Mattson-låt efter förförra veckans gospelutflykt. Popsicles bästa låt, Not Forever, väntade. ”Jag ser inte riktigt det speciella med den” kommenterade Mattson valet, och jag fattade ingenting. Hur kan han vara en så framgångsrik låtskrivare och inte se storheten i den låten? Så konstigt.
DAR levererade i alla fall, och detta måste väl bli en hit?
”Ring ett ett två, för jag är så fast för alltid!” Ja, hit!
Sen drack gänget Gotlandsdricka.
Och så fick Stenström träffa sina släktingar. Jahopp.
Därefter blev det förfest med Ainbusk-Marie som sjöng Gotlands-klassikern Summarn kummar. Jag hade ingen aning om att hennes (och Josefins) pappa skrivit texten till den! Kul! Melissa gjorde en sen entré, väldigt uppklädd, innan Moonica Mac berömde gänget för att de vågar ta itu med det jobbiga. Jo tack, det har vi sett hela säsongen ville jag skrika tillbaka till tv:n.
Men okej, hade vi bara sluppit allt depp innan det skulle pratas om Stenströms superfina Cancerfonden-låt Ser du månen där i kväll, så hade kvällens tårar känts mer. Jag fattar att låten fått väldigt stor betydelse för många och det ÄR en mästerligt skriven låt. På pappret lät det mäktigt med Mac Zetterlund som tolkare, men sången berörde mig inte alls. Stenströms nerv saknades. Nu blev det bara…fint.
”Jag har ingen lust att hulka under taco-lördagen” kommenterade Stenström Macs tolkning.
Men…det har vi väl passerat för länge sen? Gissar att de vanligtvis så krispiga Old El Paso-skalen är saggigt blöta av alla tårar folk fäller om lördagarna. Aldrig förr har så många gråtit för så mycket under ett underhållningsprogram.
Det var på nåt sätt rätt att Melissa Horn sen skulle tolka Ainbusks klassiker Älska mig, men för mig blev det här också en besvikelse. Det var fint, men SÅ långt ifrån vad jag hoppats på. Jag tycker inte Horn tillförde så mycket mer än ett oharmoniskt flöde.
Thomas Stenström blev sen den som som fick avsluta säsongen med Daniel Adams Rays superhit Gubben i lådan. Det blev alltså ingen Snook-tolkning alls i år alltså? Nåväl, det var klart att ”Stenen” skulle göra denna, och som grädde på moset kom Miriam Bryant in.
Men det lät ju typ som originalet? För tredje gången under kvällen blev jag besviken. När Stenström mötte Bryant vid mikrofonen förväntade jag mig mer än detta.
Finalen bjöd på ett okej program med halvdana tolkningar. Men framförallt var detta punkten för en säsong som jag tyvärr tröttnade på för länge sen. Nu ser jag fram emot SMB-fria lördagar i jul och nyår, och lite gladare underhållningsprogram som The Masked Singer, Mello och Let´s Dance där man inte förväntas sitta med näsduken i näven hela tiden.
Betygen:
Horoscope/Jag kanske missförstår – Andreas Mattson (Harpo)
QX
Nej, jag kan inte påstå att jag blev överlycklig över att Mister Lo-fi skulle ta en av Harpos bästa refränger och göra en lågmäld version av den. Och mycket riktig, mina farhågor besannades: Detta var det sömnigaste jag hört i årets säsong. Jag inser att jag rent musikaliskt är olja och Mr Mattson är vatten.
Sayonara – Marie Nilsson Lind (Harpo)
QX
Marie Nilsson Lind gjorde som många gör inför födelsedagsfester och sjöng om huvudpersonen. ”Du har en GPS till en adress, oh yes som en popexpress”. Den kabaret-röjiga versionen lämnade mig mållös. Och inte på ett bra sätt.
Fast för alltid – Daniel Adams Ray (Popsicle)
QX QX QX QX
Äntligen är Mr Snook-medlemmen tillbaka efter två halvdana veckor! En riktigt bra powerrefräng, och en klockren svensk version av Popsicles stora hit. Detta är det bästa med SMB, när artister tar bra låtar, gör dem till sina egna UTAN att skala ner dem. Hit!
Ser du månen där i kväll – Moonica Mac (Thomas Stenström)
QX QX
Jag vet inte riktigt varför det inte gifte sig, för detta kändes som en bra matchning: Mac i Stenströms cancer-ballad. Hon sjunger vackert men det griper liksom inte tag. För mig blir det bara fint och filmiskt, men det finns inget klös i det, inget som river och ärrar som Stenströms original. Det blir bara…fint.
Du brukar kalla mig för baby – Harpo (Melissa Horn)
QX
En rockröjig version som fick mig att fingra på fjärrisen för att se vad TV3 kör för lördagsfilm.
Älska mig – Melissa Horn (Ainbusk Singers)
QX QX
Alltså. Detta lät ju SÅ bra vid presentationen! Min favorittolkare i år, Melissa Horn, skulle tolka en av de finaste svenska visorna som finns. Den Benny Andersson-skrivna balladen borde inte vara omöjlig att göra rätt. Men Melissa anstränger sig för att inte betona en enda mening på samma sätt som i originalet, och första tanken blir är ”okej, kul att hon gör den till sin egen”. Men sen blir jag bara irriterad över hennes sätt att pratsjunga. Det blir totalt oharmoniskt i mina öron trots att den borde bädda in mig i bomull. Men Melissa är alltid Melissa.
Gubben i lådan – Thomas Stenström & Miriam Bryant (Daniel Adams Ray)
QX QX QX
Helt rimligt avslut rent låtmässigt, men hade ni inte förväntat er mer än detta när Bästa Bryant kom in och gästspelade? Detta var typ originalet och den magi jag hoppats skulle infinna sig gjorde det inte riktigt. Men fine, det var ett helt rimligt avslut.
