Det går inte kanonbra för årets tolkningar på listorna. Förra veckans tolkningar gjorde Spotify-entré på platserna 20, 79, 128, 144, 167, och 174. Melissa Horns Lova Ingenting gick bäst, och hon ligger även högst denna vecka med Lämna honom från första programmet för fyra veckor sen! Men ikväll kom två låtar som båda kan ge den en match om årets mest framgångsrika tolkning…

Annons
Annons

Kvällen inleddes i ett garage där Maxida skulle tatuera halsen.
”Jag älskar halstatueringar” utbrast Thomas Stenström medan han frenetisk tuggade tuggummi, och jag gjorde en minusbock i hans protokoll för kvällen. Alla har sin egen stil, men jag tycker att halsar tappar all form om de kläs in i tatueringar.
Nu gjorde Märak i och för sig en väldigt fin och rimlig sak, så hon får tumme upp.

En schlagerlåtlängd in i programmet gjorde sen Lisa, AKA Moonica Mac, entré i programmet. Jag erkänner villigt, likt Casper, att jag har minimal koll på Mac förutom att hon sjungit in nåt med Benjamin Ingrosso. Just därför kändes det kul att se vad Kaj Kindvall hade att berätta om henne. Flera av hennes låtar ligger ändå runt miljonen på Spotify, med Till slutet av augusti som ledare med nästan åtta miljoner streams! Hon kom in med härlig energi i alla fall.

Casper är för övrigt just årets Benjamin. Ja, rent socialt alltså. Han är jämt så där ofiltrerat glad och positiv, tycker han är polare med alla, och lite clueless om flera av deltagarna. Älskar!

Moonica/Lisa/Monkan fick en kort presentation innan hon klargjorde att en gammal Arvingarna-låt stod på lunchmenyn ihop med köttbullar och mos. Hon gjorde den som en lunkande vaggvisa. Fint! Och är det bara jag som ser Anna Bergendahls äldre syster i Monkan? Främst utseendemässigt, men också lite röstmässigt.
(Sen var hon i och för sig plötsligt en dubbelgångare till Gillian Andersson under middagen….)

Arvingarna-snack igen, och en man med de märkligaste skäggflätorna pratade om Caspers rockförflutna i bandet Ice Wind som sedermera blev Arvingarna. Att sen Cherrie OCKSÅ skulle göra en Arvingarna-låt kom som en härlig överraskning. Än större överraskning var att hon sa att hon verkligen ÄLSKAR den! Det hade varit underbart att se Cherrie bränna iväg fem glada hjärtröster till Arvingarnas härliga Mello-comeback I Do 2019!
Klart godkänt. Vem hade trott att Cherrie nån gång i livet skulle sjunga en låt skriven av Nanne Grönvall?

Sen skulle det tas farväl av Cherrie och Maxida berättade allvarsamt om sina döda vänner och att Änglar av just Cherrie skulle bli en hyllning till dem. Maxida gör det hon tror på och brinner för, och för det kommer hon alltid ha min kärlek. Men musikaliskt är det inte bara en bäck mellan oss,  snarare Atlanten. Jag ser smärtan i det hon levererar, men känner ingenting musikaliskt. Det är så…oflowigt. Kvällens tolkning lät som nåt från en skolpjäs.

Daniel Adams-Ray gjorde entré efter lunchens gråtkalas och programmet fick en välbehövlig vitamininjektion innan Cherrie checkade ut. Cherrie missade precis slöjdkonst-kursen med Maxida där det tillverkades band till mässingsringar som skulle skydda mot det onda. Jag önskar mig en att hänga upp mot musikgenren funk, tack.

Arvingarnas turnébuss backade sen in i programmet innan Maxida ordnade en väldigt kort sameförfest med torkat kött och Vargtass. När det sedan var dags för middag slog det mig hur trist det är att vi knappt får veta vad som äts längre! Jag lägger alltför mycket tid på att tallrikstolka varje lördag. Att det var Oscar Linnros och Daniel Adams-Rays stora näsor som gav upphov till namnet Snook var för mig en nyhet och tankarna vandrade iväg till om det stämmer att män med stora näsor har…äh.

Melissa berättade att hon och en polare fangirlade Daniel så hårt i tonåren och kungjorde sen att hon skulle tolka Dum av dig, och för att citera Ranelid: Herrrrrrrregud! Gud vilken magisk tolkning av Magiska Melissa! Jag kröner henne nu till årets musikaliska Benjamin/Newkid, och hon kommer att kunna sälja ut arenor än större än vad hon gör idag. Det finns en magisk äkthet i allt hon gör, och den här tolkningen blåste mig av stolen. Damn.

När en väl samlat sig så gjorde Maxidas färgstarka mamma entré och berättade om Maxidas alter ego Berit. Så ledsen att vi inte fått stifta bekantskap med den barnkärringen tidigare. Hon verkar urhärlig.
Sen blev det Daniel Adams Rays tur att tolka Maxida med en låt som var en jojk. Eller en ”tonsatt känsla” som Maxida fint beskrev detta magiska uttryckssätt på. Daniel gjorde en ursnygg poplåt i midtempo innan nämnda mamma Nik Märak gjorde entré i en gästjojk! Wow, så smart och snyggt. Kommer bli en stor hit. Och antagligen bli startskottet på en grym SMB-sejour för DAR. Plus, var det nån mer än jag som tänkte på att Daniels kläder bar lite samma färger som en traditionell samedräkt? Klass.

Sen lite om Popsicles start innan den stora elefanten i årets säsong skulle slaktas: Grammisgalan 1993.
Att Sofia Källgren delade ut priset för Årets Rock var handen på hjärtat lite överraskande. Att hon uttalade vinnarbandets namn ”Popsicles” var kanske mindre överraskande. Och så fick vi äntligen se tv-klassikern där Popsicle-gitarristen Fredrik Norberg mumlade fram att han hoppades att Arvingarna skulle dö i en tragisk bussolycka.
Alltså, det är ju inte konstigt att media snappade upp grejen och att det drabbade bandet efteråt. Intressant att se att Cancel-kulturen fanns redan då. I alla fall bland bland skivsäljare.

Sen blev det dags att dra ett streck över detta en gång för alla. It´s Been 28 years!
Och Casper visade att han inte bara kan sjunga utan dessutom är en bra skådis. Hans storma-ut-utbrott chockade alla och när han sen kom tillbaka med Tommy, Lasseman och Tommy log en med hela ansiktet. Vilken kupp!
Det var riktigt fint att Andreas Mattson blev rörd och berättade att han uppskattade Arvingarnas godhets-gest.

Det var en också kul idé att låta resten av bandet hämta upp Casper med turnébussen, för att fara vidare mot nya äventyr.
Sen vet jag inte om jag är överexcited över nästa veckas entré, Harpo, men det är ju alltid kul med nytt blod.
Och det såg väldigt fint ut när Melissas Popsicle-tolkning lockade fram tårar hos Mr Mattson i högsätet.

Betygen: 

Kom till mig – Monica Mac (Arvingarna)
QX QX QX
Väldigt filmiskt levererade Moonica Mac sin Arvingarna-låt som hade hört hemma i en femtiotalsnoir. Det var lite Disney, lite vaggvisa, lite Monica Zetterlund och väldigt eget. Coolt.

I Do – Cherrie (Arvingarna
QX QX 
Jag var väldigt hård mot Cherries musik förra veckan, och det var nästan som hon lyssnat. Äntligen fick jag lite puls. Ja, puls på Cherrie-vis. Hennes tolkning befann sig lite i samma ljudlandskap som Moonica Macs tolkning, men hade lite mer gung.
Jag gillar att hon sjöng originalet fast i en helt ny kostym. På gränsen till en trea, men Mac var strået vassare så hon får den.

Änglar – Maxida Märak (Cherrie)
QX 
Budskapet var glasklart och urstarkt, och jag gillar att Maxida tog in jojken i sin musik. Men bara för att tanken bakom en låt är viktig behöver det inte betyda att den är bra. Lite som musikalen Rent, som tar upp viktiga ämnen, men har musikalvärldens sämsta låtar. Nej, rent musikaliskt var Maxidas tolkning inget som på något sätt kommer att göra avtryck efter denna kväll.

Dum av dig – Melissa Horn (Daniel Adams Ray)
QX QX QX QX QX
Men alltså…hur bra var inte det här? Jag är helt tagen. Melissa skapar magi av Daniel Adams-Rays 21-miljonersstreamade hit från 2010. Vemodigt men, ändå hoppfullt, ändå ljust. En superljuvlig stråkstark version som borde ge Melissa en av årets största SMB-hits. Vilken oändligt vacker välkomstpresent till Daniel!

Skotthål (Jåkhåmåhkke) – Daniel Adams-Ray (Maxida Märak)
QX QX QX QX
En riktigt snygg debut av Adams-Ray, där han ger sig i kast med heljojken Jåhkåmåhkke, en hyllning till Maxidas hemort. Tillsammans med Maxidas mamma skapar han en snygg pophit i kampsångsklädsel. Han samplar även Maxida och lyckas också behålla den fina ursprungstonen från originalet på nåt mäktigt sätt. Dunderdebut!

Prinsessan/Hey Princess – Casper/Arvingarna (Popsicle)
QX QX
En fin stämstångsbakelse i sextiotalstappning var vad Casper och Arvingarna lämnade programmet med. Jodå, det var så klart mysigt att se kvartetten ihop, men jag hade förväntat mig mer sväng. Ingenting Casper tolkat har ens nuddat draget i I do eller Tänker inte alls gå hem. Synd på så rara arvingar.