En vecka efter premiärprogrammet klappar jag mig stolt på axeln. De två låtarna som blev hits (Stenströms Sweet Jackie och Horns Lämna honom) fick också högst betyg i QX förra veckan. Min hits-näsa har blivit Så mycket bättre sedan jag ifjol trodde Helen Sjöholms Euphoria skulle bli en svensk evergreen.

Annons
Annons

Veckans Siw Malmkvist-fokuserande första halva inleddes med att vi fick se att hon inte bara målar bra, hon är dessutom ett ess på gymnastik. Jag får inte ens upp benet hälften så högt som Siwan. Peter Jöback verkar vara på samma nivå som undertecknad och fuskade sig bredbent ner mot marken i gängets gympingövning. Jag säger som Peter: ”Min man är väldigt vig” (och det stämmer faktiskt!).

Sen såg vi en 45-årig Siw som Pippi. Hon berättade att Astrid Lindgren själv önskat henne som den rödhåriga ikonen… Ja, ni som letat freaky saker på nationalskalden Lindgren kan sluta nu. Varför ville Astrid se en 4o-plussare som en nioåring? Nån mer ålderslämplig skådis måste det väl ändå funnits 1982?
Typ Benjamin ”Judy min vän” Ingrossos mamma som ju flimrade förbi som Annika.

Sedan var det lunchdags. Under gängets hamburgerfest klingade Melissa i glaset och deklarerade att Stenströms Aldrig vågat stod på tur. Hon gjorde den stämningsfullt på Melissa-vis medan gänget gungade med och Stenström log med hela ansiktet. Fint!

Därefter utbyttes lite tv-erfarenheter om artisterna som små. Viktor Norén vann matchen med sin blonda pottfrisyr på Opera-VM. Sen hamnade Peter Jöback i fokus och vi fick se lite mer av hans uppträdanden i olika tv-program, och att han har en förbluffande förmåga att se in i framtiden: Han blev ju exakt det han satsade på. Vet inte om det var en tanke, men passande att Lisa Nilsson var klädd som spågumma i samma sekvens! Roligast var såklart att vi fick se en snutt av Peter & Towe Jaarneks fantastiska EM-låt More Than a Game från 1992. Dröm om någon tolkar den i nåt program framöver!

Efter att Thomas Stenström framfört sin Higher-version tog bröderna Norén över showen preciiiis innan vi fick veta vad Peter skulle berätta om att sjunga just Higher på äldre dar. Darn! Istället togs vi med på en utflykt till ett påhittat Siw-museum i en verkstadslokal. Där kollade Cherrie igenom en skivsamling medan gänget drack milkshakes och sjöng Tunna skivor. Det är både förbluffande och lite sorgligt att Siw inte ser sin egen storhet. Hon var ju exempelvis ljuvlig som dansk värdinna hos Hyland! Och hon är perfekt som ”den äldre artisten” i årets program. Livfull, rolig, delaktig, berömmande och framförallt ärlig.

Sen kom kvällens näst märkligaste ögonblick när en väldigt intensiv Viktor Norén pratade med Siw som om hon vore stendöv då han förklarade att brödernas mamma dansat hem från dagis till Tunna skivor. Siw verkade dock inte brydd och lyssnade intresserat när Norén överartikulerade. Killarna bjöd sen på ett tårframkallande vackert Siw-hyllande nummer i Orsa spelemän-tappning. Svensktoppen nästa!

Precis därefter brände Casper Jarnebrink in i programmet på sin MC. Ögonblicket då gänget hittade en avklädd Arvinge i bubbelpoolen är en av de bästa entréerna i programmet. Man kan också riktigt se hur producenterna gottade sig åt vältränade Caspers ovilja att sätta sig i jacuzzin utan istället vek ut sig på kanten av den. Det var nog många som ville bli mer än bara vänner med Herr Jarnebrink efter den scenen.
Sen bjöds vi kvällens märkligaste klipp då Thomas Stenström jagade släkt på Gotland genom att på måfå ringa upp dem. Den idén kunde ha stekts då personen i andra änden varken var släkt eller vidare pratsam.

Till tonerna av Eloise-allsång kunde vi sedan tyvärr konstatera att Siw nu has left the building. Sångerskan var för trött för att medverka på middagen (därför serverades vi två Jöback-hits i kväll), och lämnade sedan programmet på grund av sjukdom. Tack för allt Siw! Du var med alldeles för kort, och jag kommer för alltid att sörja att vi inte fick höra någon tolka Mello-klassikern Det är kärlek. Men C´est La vie!

Melissa Horn inledde middagen med att berätta hur hon upptäckts som tonåring innan Casper visade att han är en man i min smak. Älskar att han precis som undertecknad främst lyssnar på (fräcka) melodier och inte på texter, och att han inte varit så mycket för Melissas lugna musik. Han upptäckte istället hennes och Winnerbäcks Som jag hade dig förut under ett stretch-pass på gymmet! Casper gjorde den sen mer som en uppvärmning, en midtempo-bugg typ.

Jag älskar verkligen den energi bröderna Norén bidrar med, och de blev än mer älskvärda efter att vi fått se inslaget med deras fina föräldrar. Hur fint var det inte när mamman var tvungen att nypa sig i armen över att hon stod och tittade på Mando Diaos Café Opera-gig med Kent i publiken? Lustigt bara att de är så olika i känsloyttringar: Viktor gråter till allt, medan Gustaf mest sitter cool bredvid (men enligt egen utsago ”blöder inombords”).

Peter Jöback klädde sen upp sig i röd/svart-mönstrad kostym inför kvällens näst sista låt, en hyllning till hans avlidna homosexuella halvbror Göran som föredrog att bära kvinnligt kodade kläder. Göran var äldre än Peter, och bröderna lärde aldrig känna varandra, vilket är en sorg för Peter. Berättelsen om hur Görans pojkvän lämnade honom för att han ville ha barn kittlade tårkanalerna, och Peter ville bjuda in Göran i gemenskapen genom att göra Noréns Let Me In. Väldigt fint när Peter kastade en slängkyss mot skyn i slutet av låten.

Gissar nu att vi inte kommer att få så mycket av Peter Jöback i kommande två avsnitt som han är kvar på Gotland, då han ju i passerade avsnitt fått väldigt mycket tv-tid. Fint sammanfattat, även om jag saknar klipp med Mello-favoriterna En sensation och Hollow. Däremot fick vi avsluta kvällen med min absoluta Jöback-favorit, Stockholm i natt. Med Cherrie som hållit en Ana Diaz-låg profil genom programmet ikväll. Men som hon levererade när hon väl öppnade munnen!
Lite synd kanske att Popsicles Andreas Mattson, som kommer in i program nummer 4, som skrev texten, inte fick uppleva Cherries tolkning. I och för sig hade hon ändrat just texten till max, så det kanske var lika bra…

En fin avslutning av ett fint andra-program. Men där har vi också problemet: Jag är trött på att programmakarna inte alls verkar tänka på den musikaliska dynamiken i programmet. Det är för seeeegt med så mycket ballader och midtempo och tårar. Herre, Helgmålsbön är en bättre partystartare än de två timmarna från Grå Gåsen! Var är den bonniga uptempon? Festen? Tänk att detta är programmet som gav oss Mikrofonkåt en gång i tiden! Nej, nästa år vill jag ha DaBuzz! Drömhus! Eller Alcazar! Magnus Carlsson! Linda Bengtzing! Emil Assergård! Vad fan, ge oss Sarek-tjejerna, eller återförena Samir & Viktor! Bara nåt med ett BPM över 100!

Betygen för kvällen:

Aldrig vågat (Melissa Horn) – Thomas Stenström
QX QX QX
Melissa gör en av Stenströms bästa låtar på ett klassiskt Hornskt sätt. Verserna är smått magiska och jag älskar varje frasering som studsar över Horns läppar. Få artister kan förmedla en text lika vemodigt och äkta. Men refrängen lyfter inte riktigt dit jag vill, och helhetsintrycket blir att man konstaterar att det är ”BRA”. För mig räcker inte bra när man pratar om Melissa Horn. Det ska vara bäst.

Kalla mig en drömmare (Peter Jöback) – Thomas Stenström
QX QX QX
Higher är ett av Peters bästa popögonblick med en fantastisk Jörgen Elofsson-skriven melodi. Stenström gör den snyggt i en powerballad-kostym på svenska. Men samma sak som med Horn: Det är BRA, men saknar det där lilla extra för att jag ska fångas helt.  Tänker att den kanske växer i studioversion?

Tunna skivor (Siw Malmkvist) – Gustaf & Viktor Norén
QX QX QX QX
Jäklar vilken ljuvlig visa killarna snickrat ihop! Det är som om Save Your Love med Reneé & Renato mött Strövtåg i hembygden på en fest arrad av Orsa Spelmän. Jag blev våt i ögonen över den otroligt berörande texten, och så det superfina folkmusikslutet. Den här tolkningen borde bli en brottarhit på Svensktoppen, och jag längtar efter att mysa ner mig till studioversionen i höst.

Som jag hade dig förut (Melissa Horn) – Casper Jarnebrink
QX QX
I afton dans! Arvingarna-Casper tolkning var en besvikelse först, men växte lite efter tonartshöjningen. En fin start, men jag vill ha mer I do-driv än detta midtempomys. Men fint att Casper jazzade loss. Skönt att se en artist som vågar röra sig lite och inte bara står klistrad vid micken.

Slår mig fri (Gustaf & Viktor Norén) – Peter Jöback
QX QX
Peter Jöback är en sångare med passion i allt han företar sig, och han är verkligen bjussigt öppen i programmet. Att han gör den här hyllningen till hans homosexuella bror som befann sig inom transspektrat är fem solida QX. En eloge till Peter som berättar Görans historia. Men nu handlar det om låten, och jag önskar att den sa mig mer. ”Ta min sorg, kasta den, låt den driva i ett stilla regn”, ”Ta min dröm och fånga den, låt den tända upp himmelen” och ”Ta min hand här tar vägen slut, ingenting blir som förut”. Vad betyder det? Hela framträdandet har så stora gester, så mycket känslor och så mycket vilja – men låten griper inte tag. Men det spelar ju egentligen ingen roll, för jag tror att Göran ler i himlen åt Peters varma gest, och tanken på att bröderna stegat Stockholm runt i högklackat ihop är fanimig ljuvlig.

Stockholm i natt (Peter Jöback) – Cherrie
QX QX QX QX
Äntligen fattar jag grejen med Cherrie! Hennes halvljumma soul/rnb har aldrig berört mig, och att hon är en grym sångerska märks knappt i vissa låtar. Men i den här stillsamt vackra pianotolkningen kom hennes ljuvliga ton äntligen till sin rätt, och Peters klassiker passade henne som hand i handske. Det var väldigt fint att hon gjort den till sin egen men ändå behållt allt det vi älskar med Jöbacks original. Visst var det lite SMB-magi?