Gabriel Forss har lämnat garderoben – kommer ut i ny bok

När jag träffar Gabriel på ett café på Söder i Stockholm ser han ut som sommaren själv. Som en kväll i juni. Kortklippt, ljusa kläder, den självklara solbrännan och stora solglasögon. Vi sätter oss i en soffa längst in på caféet, han med en kopp te, jag med en stor latte. Här kan vi prata ostört. Inte för att vi ska prata om några hemligheter. För såna finns inte längre. Gabriel berättar nämligen allt i nya boken med titeln ”Äntligen”. En bok han skrivit om sitt liv och som tagit honom flera år att färdigställa.
    – Jag har funderat under rätt många år faktiskt på att skriva något, säger han. Jag har ju aldrig haft något behov av att prata om min sexualitet, de som har vetat har vetat, men det är inget jag känt mig bekväm i att basunera ut. Det räckte för mig att mina vänner och min familj visste. Men så började jag få mail från folk ute i frikyrkorna som inte hade det lika lätt, som inte hade förmånen att vara i de sammanhang som jag är. Många av dem hade inte kommit ut och var oroliga för hur de skulle bemötas. De hade väl hört att jag är homosexuell och så skrev de till mig.
    – Så jag kände en dag när jag fick ytterligare ett mail att ”näe, nu måste jag göra något”. Då tänkte jag att det kanske vore bra att berätta min story. För att inspirera andra att våga vara sig själva och kanske för att lyfta frågan inom kyrkan.
    I boken tar Gabriel oss bland annat tillbaka till sin uppväxt i ett frikyrkligt hem i Katrineholm, ett hem där han levde i en skyddad värld. Livet var enkelt och problemfritt, tills han började högstadiet. I boken skriver han:
    ”Allt började med att jag var tidig till en franskalektion. Jag stod i korridoren och väntade på att mina klasskompisar skulle dyka upp. På en bänk lite längre bort satt ett gäng killar från åttonde klass. Vi hälsade och småpratade lite när tonen i samtalet plötsligt ändrades. De hakade upp sig på något som jag sa. Eller snarare på hur jag lät. Min röst var ännu väldigt ljus eftersom jag inte hade kommit i målbrottet. Killarna började reta mig för min röst och stämningen blev snabbt hotfull. I efterhand kan jag se att det var då det började; det var som om porten till skärselden öppnades och in vandrade jag omedveten om vad som skulle hända. Budskapet om att Gabriel Forss var tjejig spred sig som en löpeld bland eleverna och vart jag än gick viskade man bakom min rygg eller sa något elakt. Jag gick under namnet Gabriella och det dröjde inte länge förrän mitt självförakt var väckt. Varje dag var ett helvete. Jag klarade lektionerna men så fort rasterna började försökte jag hitta en flyktväg och letade upp tomma korridorer där jag kunde hänga för mig själv. Där i min ensamhet drömde jag mig bort till ett annat liv, ett liv fyllt av sång och musik i en värld lång bort från Södra skolan i Katrineholm.”
    – Det har varit jobbigt att gå tillbaka till de här åren, säger Gabriel. Jag minns att Sarah (Dawn Finer red. anm) sa en dag när vi lunchade att jag skulle förbereda mig på att det skulle bli en jobbig process, men jag viftade bort det lite och tänkte att ”jag har ju gått i terapi, jag är klar med det där”. Men så var det inte. När jag satt och skrev på boken i Miami under tre månader i vintras fick jag ibland ta pauser på över en vecka för att orka skriva och för att orka minnas. Allt kom upp igen. Det var hemskt.
     Det var under skoltiden som Gabriel upptäckte att han attraherades av killar. På badhuset tittade han på killarna i duschen och han fick genast dåligt samvete. Och förutom mobbningen i skolan började Gabriel fundera på var hans plats i kyrkan i var.
    – Ingen dömde ut mig i kyrkan, men jag satt där och lyssnade på pastorn som pratade om att alla är lika mycket värda, svarta, handikappade, alkoholiserade. Och jag tänkte, när kommer beskrivningen som handlar om mig. Om killar som gillar killar. Men den kom aldrig. ”Jag passar inte in här, jag finns inte”, tänkte han.
    – Och i skolan passade jag inte heller in. Det var en otrolig kamp att upptäcka att man är annorlunda, att vara mobbad i skolan och dessutom växa upp i en frikyrka där man inte finns.

Det här är ett utdrag ur den intervju du hittar i QX augusti som kommer ut onsdag den 25 juli. Gabriel Forss bok ”Äntligen” släpps imorgon. Gabriel gästar även Nyhetsmorgon i TV4 på fredag.