QX septembernummer 2020 frontades av skådespelarna Jonathan Andersson och Björn Elgerd från David Färdmars långfilmsdebut Are We Lost Forever. Ett halvår senare är det gaygalanominerade dramat redo för streamingtjänsterna, och den 8 april finns filmen ute på Viaplay. QX kollade läget med David så här sex månader efter premiären.

Annons
Annons

Hallå David, det har gått ett halvår sedan Are we lost forever, släpptes, hur känns det idag?
– På ett sätt, såhär i efterhand, är jag så galet tacksam att filmen faktiskt lyckades få en biopremiär i Sverige ändå. Visst, det blev endast i ett tiotal städer och fåtal utvalda biografer under september-oktober, och med de då gällande restriktionerna om max 30-50 biobesökare – men ändå, den känslan av att få sitta i en biosalong och uppleva sin film på stora bioduken tillsammans med publiken och det gensvar de gav var ljuvligt, vilket jag värdesätter än mer idag. Jag har flera kollegor som fortfarande väntar på att släppa sin film på bio, och vissa som till slut ändå tvingades att ha premiär för sin film på streamingsajter för att bara få ut den.
Efter vår svenska biopremiär har den också släppts på DVD, Blu-ray och streaming i USA, Kanada, Storbritannien, Irland, Frankrike och Tyskland. Och nu under våren och sommaren kommer den förhoppningsvis ändå få biopremiärer i Spanien och BeNeLux-länderna. Men man vet ju aldrig, Fingers crossed…

Vad är det roligaste som hänt?
– Att den överlag fått väldigt fin respons, framförallt utanför Sverige. När man får mail på Facebook eller Instagram från helt okända människor som skriver vad filmen betytt för dom, och hur de själva öppnar upp sig om självupplevda separationer. Och en lite positiv grej med coronan, är att jag fått göra en jäkla massa Q&A’s via Zoom eller live-chattar, där filmen visats på online-filmfestivaler. Då har det blivit mer djupgående samtal om filmen och breakup-ämnet, och det hade aldrig hänt om festivalen varit ”live” för då hade de säkerligen inte haft råd att bjuda över mig till alla dessa. Nu var många festivaler tvungna att bli ännu mer kreativa och skapa något nytt för publiken som ändå satt hemma och kollade på filmerna och erbjuda något lite extra.

Berätta om en reaktion du fått under året!
– Den 20-årige gaykillen som i glädjetårar efter en biovisning i Sverige sa att han var så lycklig att fått se en film där han äntligen kunde känna igen sig, och där ingen av gaykaraktärerna blev utsatt för varken hat, hot, blev sjuka eller dog. Att så många, oavsett kön, ålder, nationalitet säger: Den handlar ju om mig och min separation. Att många straighta killar sagt att den typen av sexscener är något de aldrig tidigare sett på svensk film, och gett dom nya insikter och tankar .. vad de menar med det låter jag vara osagt…

Vad har du sörjt mest med tanke på allt som inte blivit av pga covid?
– Helt klart alla ”live”-möten med publiken på plats på festivaler utomlands och i biosalonger, och att få resa och träffa andra filmskapare från övriga världen och se deras filmer och diskutera varandras filmer. Bli inspirerad och samla energi till att fortsätta skapa nya filmer. Det var en stor anledning till att jag gjorde filmen. Det blev endast en utlandsresa för mig med filmen, till Gent i Belgien i oktober.

Om man vill se filmen idag, hur och var kan man se den?
– Den finns redan ute på TriArtPlay, och den 8:e april har den premiär på Viaplay. Någon gång under sommaren visas den även på SVT, vilket känns superskoj!

Vad jobbar du med just nu?
– Jag sitter och plitar på ett nytt långfilmsmanus….