Thomaz om nya skivan och skinhead-kulturen: ”Hittade inget hbtq-fack som passade mig”

Thomaz har tidigare gett ut flera skivor som sångare, men var nu sugen på att göra musik på ett nytt sätt. Tanken ”man kanske inte behöver sjunga för att ge ut en musikskiva” resulterade i diktskivan Dikt och Förbannad lögn.

Är den ett resultat av covid-året?
– På sätt och vis. Idén fanns tidigare, men nu när alla konstnärer överallt uteblev så kände jag att jag ändå själv ville skapa något och samla andra musiker. Vi hamnade alla i samma båt. Det handlar inte bara om att vi mist vårt levebröd, vi har ju också ett behov av att skapa och samverka. Så jag kontaktade bryskt olika musiker jag kände över hela världen och sa: ”ni får fria händer, jag vill höra allt olikt ni kommer skapa utifrån min röst och mina svenskspråkiga texter”, och till min glädje kom det in alster från Sverige, Skottland, England, Nederländerna och Tyskland.

Thomaz har författat alla texter själv och musiken framförs flera olika artister. Man hittar bland annat svenska sångerskan Anna, mest känd för sin låt ”30 skäl”. En av musikerna lade in sig själv på psyket och använde skapandet som ett sätt att överleva, något Thomaz beskriver som väldigt speciellt.

”Allt från skinnskallar till folkmusiker har du skrivit”, vad menas med det egentligen? Just skinnskalle har en tendens att inte förknippas så starkt med hbtq.
– Skinnskallekulturen har länge svartmålats i media, det är en mycket gammal stämpel som aldrig riktigt tynat ut i media, fast den i princip försvunnit i verkligheten. Jag är ju själv skinnskalle och därför var det viktigt för mej att få med några ur min egen kultur på skivan, och i slutänden blev dessa Tobi Torpedo i Set Sail och Makkan Ventil från Piteå. Skinnskallekulturen har sina rötter i brittisk arbetarklass och jamaikansk musik, och egentligen är det mycket konstigt att nazister anammade stilen under några år under 80-talet – för en mer mångkulturell subkultur än skinnskallekulturen är svår att finna.

För Thomaz var ”skinnskallekulturen” hans väg in i kultur överlag. Han har aldrig känt sig hemma i bögkulturen och försökte länga hitta ett fack i hbtq-världen där han kunde passa in.

– Jag klädde mig inte som andra homon, jag tänkte inte som andra homon och lyssnade inte på massa musik heller. Jag kände mig först hemma när jag kom i kontakt med skinnskallekulturen.

En dikt handlar om två män som straffas för sin kärlek. Vem har gjort den och vad är historien bakom?
– Allt är inte dikter på skivan, ett antal stycken är mer som musikaliska berättelser. Några av dessa har skapats genom att jag satt på olika ställen på Gotland och lyssnade på redan skapad musik för att se vilka berättelser som föddes. Det är genomgående på plattans 31 låtar att jag är en man som alltid haft kärleksliv, samliv och sexliv med andra män, och förtryck och rädsla är absolut ett genomgående tema. Men en av dessa ljudberättelser, ”Ett Underjordiskt Frö Av Himmelsk Kärlek”, handlar om ett bögpar där homohatet orsakar ung, bråd död för den ena parten. Den överlevande mannen planterar ett frö av kärlek ovanpå sin älskades grav, ett träd som växer sej stort och starkt tills det kan befria den dödes själ från allt hat och sprida himmelsk kärlek.