Skogsbonden Patrik bor med sin katt på en nyrenoverad gård i Kråksjö, utanför Skruv, som ligger i sydöstra Småland, mellan Växjö och Kalmar, och säljer höbalar.
– Som liten hängde jag mycket hos mormor och morfar där mitt intresse för lantbruk föddes. Jag har nu haft min egen gård i tre år så jag har inte kommit så långt ännu, men ska nu skaffa kossor som kommer om en månad. Så jag har gjort ordning byggnader och betesmarker, och börjar lite småskaligt.
Patrik har tidigare berättat i QX att han har två långa förhållanden bakom sig, ett i sex år och ett i fyra år. Genom tv-succén vill han hitta en partner att dela lantlivet med.
– Jag vill träffa en kille som är lite som mig själv, en normalgrabbig vanlig kille som är en praktiker som kan ta för sig. I tidigare förhållanden har det kolliderat lite i synen på hur livet på en gård är. Jag ser det som livsverk, och inte bara ett jobb och det måste man enas i. Sedan får man göra arbetet romantiskt, och hitta vardagen ihop.
– Plus, även om jag inte skulle synas så mycket i programmet så hade jag nu i alla fall kommit ut och berättat vem jag är och då vet ju killarna att jag finns (skrattar).
Han berättar att det var en lättnad när Linda Lindorff kom till gården för att visa brevskörden från potentiella uppvaktare.
– Det krävs ju rätt mycket av de som skriver: Att de ska våga vara med i tv, de ska kunna ta ledigt för inspelningarna, att det funkar så här i corona-tider, och framförallt, att de ska vara intresserade av att lära känna mig.
– Jag fick läsa breven i lugn och ro och försöka bilda mig en uppfattning om killarna. Det var svårt att välja de som skulle få komma på speeddejting eftersom det kanske inte var så många trots allt som drömde om ett liv på landet. Men när jag träffade dem fick jag en bättre bild, och det fanns en och annan som man kände lite extra för.
Programmet spelades in i somras och vi ska såklart inte spoila för hur det går, men om du ska säga nåt om hur inspelningarna var?
– Det var mer intensivt än jag trodde… Och jag hade ingen koll på hur mycket timmars filmade det blir för att få ihop ett par fina tv-minuter.
Patrik beskriver sig är en romantiker som vill ha tvåsamhet och ett liv på landet.
– I gayvärlden är det många som gillar utelivet, men det är inte riktigt min grej. Och vill jag ha det så får jag det på sätt och vis ändå genom att jag är ute och spelar. Jag är mer en hemmakille som gillar att träffa vänner, vara på gården och grilla.
– Det kan vara trevligt med One night stands, men i långa loppet är inte det så kul. Jag känner mig lätt ensam i att träffa olika killar. Jag bryr mig om de jag träffar, oavsett vad syftet är. Och ska man ändå ses kan man lika gärna äta middag och ha det mysigt, för man vet aldrig vad det leder till.
Du har också ett stort musikintresse, spelar och sjunger country, är det nåt vi får se i programmet?
– Jag hoppas det. Jag spelar lite när killarna är med på gården, men jag vet inte om det kommer med i tv. Annars har det tyvärr legat på is eftersom gården fått allt fokus. Men jag startade ett nytt band förra vintern och släpper musik i höst under namnet Pat McGinnis. Det är country med 80-90-tals-känsla. Tidigare har det mest varit 40-50-tal, åt rockabillyhållet.
Du har en del tatueringar, vad betyder dom?
– De flesta gjorde jag i början av tonåren. En del Hank Williams-citat, en del som härrör till en lite trasslig tonårsperiod, och några jag ångrar, bland annat en drake på högerarmen. Men den var rätt billig och jag är ju smålänning (skrattar).
Så, hur känns det att du nu ska bli Bonde-Patrik med hela svenska folket?
– Spännande och kul. Men framförallt viktigt, eftersom jag tycker det är viktigt att visa att det finns bönder som är gay i småländska byar. Att det finns lantiskillar som är homosexuella och att vi är som vem som helst. Jag tänkte faktiskt hoppa av allt detta i början, för jag var rädd att jag skulle uppfattas som desperat. Men jag landade i att det är viktigt att vi syns, för om alla vågar att stå för vem de är kommer det i slutändan att bli självklart att gays existerar överallt och då behöver det inte vara en grej att komma ut.
Hur kom du själv ut?
– Jag var 19, hade träffat en kille som det började bli seriöst med och hade svårt att säga det själv. Så jag ”tvingade” min syster att berätta det för släkten när jag gått och lagt mig en nyårsafton. Så hon berättade för mormor, morfar, mamma, pappa och min andra syster. Och det gick bra. Min farsa berättade efteråt att han vetat det länge. Jag har aldrig varit så bra med datorer och han hade i flera år sett i historiken att jag varit inne på Qruiser och lite andra sidor, så han hade fattat. Men han hade suttit och raderat historiken, så jag skulle får berätta när jag var redo.
– Och min låtsasmorfar, som jag alltid stått väldigt nära och fick mig lantbruksintresserad, som ibland uttryckt sig homofobiskt vände tvärt och har sedan dess varit underbar. Han var faktiskt en av de som övertalade mig om att vara med i Bonde Söker Fru. Han betyder väldigt mycket för mig.
Som vanligt kommer vi att få följa fler bönder i höstens program. Patrik berättar att de klickade väldigt bra närde träffades inför speeddejtingen på Sundbyholms Slott.
– Vi blev bra kompisar och har bra kontakt i efterhand också. Allt kändes så naturligt och det var inte alls konstigt att jag skulle dejta män. Jag är också van att ta den grejen i mitt yrke, det finns alltid frågor eftersom det inte är så vanligt med homosexuella i Bonde-svängen. Men det hoppas jag kommer att ändras.
Bonde Söker Fru-Patrik
Namn: Patrik Fernlund
Ålder: 32
Bor: Kråksjö, Småland.
Yrke: Platschef.
Aktuell: Som en av årets bönder i Bonde Söker Fru.
Ser helst på tv: Det blir en del Bingolotto på söndagarna, för att dämpa söndagsångesten. Annars lite Mandelmans, Talang och Ernst, sånt de flesta ser.
Lyssnar på: Det mesta, men har svårt för dödsmetall. Främst country, och jag gillar svensk musik, som Helen Sjöholm.
Oanad talang: Jag har blivit vass på att döda flugor med en keps (skrattar).
Dricker helst: Öl och cognac. Och rödvin, det beror på stämningen.
Dejtingappar: Ja, det har jag haft, men det är inte ofta man ser nån under två-tre mil och gör man det har man sett den i ett par år redan.