Grupprunk, tår-tsunami & gulligt gästspel – så var årets andra Så mycket bättre

Programmet inleddes med Orups ”jos-ilska” (perfekt kvällstidningsrubrik!) för att snabbt gå över till tolkningarna. Så här efter första programmet känns det som att alla gillar varann och det gör att det är rätt mysigt att se samtalen vid middagsbordet. Skönt att man strukit larviga uppdrag och övningar med artisterna. Det funkar ju bra ändå. Om man vill ha en mysig kväll med ett glas vin framför tv:n i alla fall.
Nån vidare partystämning blir det ju inte direkt eftersom det i kvällens program gräts mer än i en Helena Bergström-film.

Orup var först med att klinga i glaset och berättade att Petra en gång bett honom lyssna på en låt som hon spelat in. Som tur var gillade Orup låten och det gör ju vi andra också: Händerna mot himlen.
Petra kände sig hedrad, jag kände mig lurad. Skulle Orup verkligen göra en av de bästa svenska poplåtarna någonsin rättvisa?
Svar nej. Vad var det för såsig historia? Jag vet inte om tolkningarna hittills är ett tecken på att musikbranschen ser ut som den gör eller om alla svenska musiker bara måste draaaaa neeeeeer tempoooooot.
Två trötta QX QX för Orups tolkning.

Det var väldigt kul att höra att Timbuktu älskar Petras version av Mikrofonkåt. Kan inte Petra då nånstans känna att hon vill ge oss och Timbuktu den typen av dynamit igen? Alltså, jag fattar att det var tio år sen, men fan hon måste väl kunna skapa en smash igen?
Nej, det var kört redan när hon gick upp på scenen och satte sig på en pall. Baby, we are a long way from Mikrofonkåt kände jag när en gitarr började plinka. Alltså, Timbuktus Till broarna som bar oss var helt okej men inte grep den tag i mig. Modiga människa, skrek Jill. Bah säger jag och delar ut två QX QX.
Detta är problemet med Så Mycket Bättre. Att dra ner på tempot är ju inte modigt nånstans. Det modigaste en artist i dag kan göra är att gå mot strömmen och öka BPM:en. Våga bryta er loss från midtempo och ballad-massan som ligger som ett tjockt täcke över oss.

Sen fortsatte vemodet när Jill storgrät då hon fick ett videoklipp från sin låtskrivarpartner Liz Rose. Det ledde till att Miss Li gjorde Jills relativt nya låt I´m Gonna Love You Til It All Ends, och nu tände det till. Ballad, absolut, men skillnaden mellan Petras och Orups versioner är att Miss Li lyfter originalen och inte jamsar runt i nåt slags musikaliskt sömnland. Här är det passion, hjärta och intensitet. Jag ger den QX QX QX. Miss Li är just nu årets bästa deltagare (och precis som jag siade om förra veckan så blev hennes Lev nu dö sen en stor Spotify-hit).

Sen blev det plantskola i regnjackor. Uggla sammanfattade känslorna framför tv:n bäst: ”Ska vi skita i det här och dricka vin istället?”

Timbuktu gav oss sedan Miss Lis Bourgeois Shangri-La från Dancing the Whole Way Home (2009). Helt rimlig tolkning där Jason drog in paralleller till sitt eget utanförskap som rasifierad och blandade in lite Outkast-feeling genom att färga den med lite Hey Ya-feeling. Är det en hit? Nja, men klart en av kvällens mest trallvänliga. Två starka QX QX.

Sen blev det sex. Orup berättade att Är du redo? är skriven efter att han sett Fellinis filmklassiker Amarcord. Han berättade om en grupprunkscen (som Petter hade väldigt bra koll på) och en kurvig kvinna som tillfredsställde unga män. Jill ledde sen in samtalet på #metoo och så delade sällskapets kvinnliga artister med sig av erfarenheter de varit med om. Jills version av Är du redo blev en klassisk ballad med lite gospeltouch där hon undrade om världen är redo för en nystart där hennes döttrar kan leva i fred i skuggan av #metoo. Värdigt är ordet och jag ger henne två stabila QX QX.

Petter stod för kvällens överraskning när han först bekände kärlek för Orup och sen berättade att han skulle tolka sångarens egen favvolåt Stockholm. Och visst fasiken är det den bästa Pet Shop Boys-låten som inte skrivits av Neil Tennant & Chris Lowe. Petter surpisade Orup med att dra dit hans son Kid (fan vad lika dom är!), och dennes band Tjuvjakt. Tillsammans gjorde dom ett svängigt framträdande som fick Orup att storgråta. Klart jag saknar PSB-vajben men detta var en tolkning för 2019 som ändå behöll den magiska refrängen och backades upp av den musikgenre som ÄR nu (i alla fall om man tittar på Spotify top50): Svensk rap. Härligt, och helt klart en Spotifyhit: QX QX QX.

Uggla fick tydligen stå över denna dag och vi vaksamma hörde att Jill åker hem efter detta program och det betyder att Titiyo checkar in nästa vecka. Då får vi hoppas att det blir så mycket bättre TEMPO.